NYC Library, bild från www.psfk.com

Jag gillar bibliotek. Jag gillar tanken med bibliotek. Jag gillar att vara på bibliotek.
De är intressanta platser. Hus fyllda av böcker och kunskap, människor som vill lära sig saker, ta in nya berättelser, ny information. Dessutom ofta fin arkitektur – inspirerande miljöer. En mötesplats där alla kan samsas – ung eller gammal, rik eller fattig.

De verkar också betydligt mer öppna för ny teknik, nya användarmönster, än många andra traditionella institutioner och branscher (om man nu kan kalla biblioteksväsendet för en bransch). Självklart kan man önska att de hade kommit ännu längre i teknikutvecklingen; men de anammar e-boken, de digitaliserar, de tror på fri tillgång till material och de verkar faktiskt lyssna på hur vi, deras användare – vi med lånekort – vill ta till oss deras tjänster och produkter. Och då har man en bra plattform inför framtiden.

Men vad ska vi med biblioteket till när den mesta av informationen snart finns digitaliserad och tillgänglig via nätet? Hur motiverar vi ett fysiskt biblioteksbesök om tio år? Vilka mervärden har bibliotikarien jämfört med sökmotorer, användargenererade rekommendationer, webbforum och andra sätt att tillgängliggöra sig och sortera information?

När man funderar på de här frågorna är det intressant att läsa om The Library Renaissance på PSFK och i NY Times.

De skriver att i den pågående finanskrisen så har biblioteken i New York blivit en mötesplats för nykickade mediekids och egenföretagare som nyttjar bibliotekens lokaler som sina kontor. Det har blivit en samlingsplats för peppade människor med nyskapande idéer som bara behöver någonstans att jobba. “Det är gratis, man får rådgivning, och det finns internet”, säger någon. Dessutom i vacker miljö.

Ja, vad mer behöver man?