För varje utlånad ebok via ett bibliotek betalar biblioteken 20 kr till förlagen (via elib).

En helt galen summa.

Det kostar alltså biblioteken och skattebetalarna ungefär lika mycket att låna ut 40 pappersböcker som 1 e-bok.

Jag har alltid trott att förlag, författare och bibliotek gillar varandra. Att de liksom kämpar tillsammans för ett bredare, större och kanske till och med bättre läsande. Men så verkar det inte riktigt vara…

Alla är överens om att biblioteken behövs och fyller en jätteviktig funktion för läsandet i det här landet.. men bara så länge det inte drabbar den egna försäljningen, verkar vara ett nytt tillägg. Ett bibliotekslån är en bra sak, i teorin, men i praktiken, resonerar förlagen (och en del författare), är varje utlån en förlorad försäljning.
Vilket ju är ett helt galet resonemang (men mer om det någon annan gång).

Hur som helst, avtalet mellan bibliotek, förlag, författare finns där, och det är bra och det gynnar svensk läsning. Det verkar vara ett avtala som är hårt och fast och nästan skrivet i sten – även om detaljer om ersättningsnivåer debatteras en hel del vad jag förstått. Bra så.

Hur exakt bibliotekens avtal ser ut eller vilka begränsningar de har osv, har jag inte så bra koll på. Men för ett tag sedan fick jag det förklarat för mig av en bibliotekschef i Stockholmsområdet. Jag tror han sa ungefär såhär:
“Vi som bibliotek kan gå in i vilken Pocketshop som helst och köpa en bok för 39 kr. Sen kan vi ta med den till vårt bibliotek och låna ut den hur många gånger som helst. För detta betalar vi en ersättning till förlagen på mellan 50-80 öre per utlån.”

Fair enough tycker jag. Funkar det så är det fantastiskt. Biblioteken är i princip undantagna upphovsrätten. För medborgarnas bästa.

Men när det gäller eböcker så ser det helt annorlunda ut. De har nämligen inte varit en del av det tidigare avtalet mellan förlag, författare och bibliotek. Så när nu biblioteken kommer och vill börja låna ut eböcker, så är min känsla att förlagen nu tar sin chans att “ta tillbaka” lite. Nu kan nämligen förlagen sätta upp sina egna regler för utlåningen av eböcker, något som de inte verkar vara rädda för att göra. Faktum är alltså att de tar i så de spricker..

För varje utlånad ebok via ett bibliotek betalar biblioteken 20 kr till förlagen.
Och det är skattepengar vi snackar om.
Alltså inte per titel, utan per utlån.

Någonting är helt galet här.

Det i sin tur gör ju att biblioteken (med begränsade budgetar) tvingas sätta begränsningar i hur många utlån som de har råd med. Dessutom får förlagen själva bestämma vilka titlar som ska finnas till ebok-utlån vilket gör att de nyaste och populäraste böckerna inte verkar finnas tillgängliga.

Förlagen har alltså vunnit över biblioteken i den här ronden.

Men det måste ändras. Nu.

NYC Library, bild från www.psfk.com

Jag gillar bibliotek. Jag gillar tanken med bibliotek. Jag gillar att vara på bibliotek.
De är intressanta platser. Hus fyllda av böcker och kunskap, människor som vill lära sig saker, ta in nya berättelser, ny information. Dessutom ofta fin arkitektur – inspirerande miljöer. En mötesplats där alla kan samsas – ung eller gammal, rik eller fattig.

De verkar också betydligt mer öppna för ny teknik, nya användarmönster, än många andra traditionella institutioner och branscher (om man nu kan kalla biblioteksväsendet för en bransch). Självklart kan man önska att de hade kommit ännu längre i teknikutvecklingen; men de anammar e-boken, de digitaliserar, de tror på fri tillgång till material och de verkar faktiskt lyssna på hur vi, deras användare – vi med lånekort – vill ta till oss deras tjänster och produkter. Och då har man en bra plattform inför framtiden.

Men vad ska vi med biblioteket till när den mesta av informationen snart finns digitaliserad och tillgänglig via nätet? Hur motiverar vi ett fysiskt biblioteksbesök om tio år? Vilka mervärden har bibliotikarien jämfört med sökmotorer, användargenererade rekommendationer, webbforum och andra sätt att tillgängliggöra sig och sortera information?

När man funderar på de här frågorna är det intressant att läsa om The Library Renaissance på PSFK och i NY Times.

De skriver att i den pågående finanskrisen så har biblioteken i New York blivit en mötesplats för nykickade mediekids och egenföretagare som nyttjar bibliotekens lokaler som sina kontor. Det har blivit en samlingsplats för peppade människor med nyskapande idéer som bara behöver någonstans att jobba. “Det är gratis, man får rådgivning, och det finns internet”, säger någon. Dessutom i vacker miljö.

Ja, vad mer behöver man?

När det är möjligt, ska vi tillhandahålla alla världens böcker i digital form till alla invånare i alla stadsdelar i hela Sverige? Eller ska vi nöja oss med ett mindre urval, så som biblioteken funkar idag.