För varje utlånad ebok via ett bibliotek betalar biblioteken 20 kr till förlagen (via elib).

En helt galen summa.

Det kostar alltså biblioteken och skattebetalarna ungefär lika mycket att låna ut 40 pappersböcker som 1 e-bok.

Jag har alltid trott att förlag, författare och bibliotek gillar varandra. Att de liksom kämpar tillsammans för ett bredare, större och kanske till och med bättre läsande. Men så verkar det inte riktigt vara…

Alla är överens om att biblioteken behövs och fyller en jätteviktig funktion för läsandet i det här landet.. men bara så länge det inte drabbar den egna försäljningen, verkar vara ett nytt tillägg. Ett bibliotekslån är en bra sak, i teorin, men i praktiken, resonerar förlagen (och en del författare), är varje utlån en förlorad försäljning.
Vilket ju är ett helt galet resonemang (men mer om det någon annan gång).

Hur som helst, avtalet mellan bibliotek, förlag, författare finns där, och det är bra och det gynnar svensk läsning. Det verkar vara ett avtala som är hårt och fast och nästan skrivet i sten – även om detaljer om ersättningsnivåer debatteras en hel del vad jag förstått. Bra så.

Hur exakt bibliotekens avtal ser ut eller vilka begränsningar de har osv, har jag inte så bra koll på. Men för ett tag sedan fick jag det förklarat för mig av en bibliotekschef i Stockholmsområdet. Jag tror han sa ungefär såhär:
“Vi som bibliotek kan gå in i vilken Pocketshop som helst och köpa en bok för 39 kr. Sen kan vi ta med den till vårt bibliotek och låna ut den hur många gånger som helst. För detta betalar vi en ersättning till förlagen på mellan 50-80 öre per utlån.”

Fair enough tycker jag. Funkar det så är det fantastiskt. Biblioteken är i princip undantagna upphovsrätten. För medborgarnas bästa.

Men när det gäller eböcker så ser det helt annorlunda ut. De har nämligen inte varit en del av det tidigare avtalet mellan förlag, författare och bibliotek. Så när nu biblioteken kommer och vill börja låna ut eböcker, så är min känsla att förlagen nu tar sin chans att “ta tillbaka” lite. Nu kan nämligen förlagen sätta upp sina egna regler för utlåningen av eböcker, något som de inte verkar vara rädda för att göra. Faktum är alltså att de tar i så de spricker..

För varje utlånad ebok via ett bibliotek betalar biblioteken 20 kr till förlagen.
Och det är skattepengar vi snackar om.
Alltså inte per titel, utan per utlån.

Någonting är helt galet här.

Det i sin tur gör ju att biblioteken (med begränsade budgetar) tvingas sätta begränsningar i hur många utlån som de har råd med. Dessutom får förlagen själva bestämma vilka titlar som ska finnas till ebok-utlån vilket gör att de nyaste och populäraste böckerna inte verkar finnas tillgängliga.

Förlagen har alltså vunnit över biblioteken i den här ronden.

Men det måste ändras. Nu.

Tre bra saker:
1. Den finns. Bara det sätter igång tankeverksamheten hos förlag och läsare.
2. iBooks. Såg ganska smidigt ut ändå!
3. Priset. Japp, nu snackar vi. Och alla konkurrenterna måste lägga sig långt under för att ha en chans.

Tre dåliga saker:
1. Batteritiden. 10 h, kom igen! Femdubbla och vi snackar…
2. iBooks. Bara USA till en början…
3. Namnet. Ja.. Nej. iPad. Känns lite helt rätt. “Paddan…”

Fyra länkar:
1. Apple: Specifikationer. www.apple.com
2. NY Times: Böcker och iPad. www.nytimes.com
3. Bob Lefsetz: I’m not convinced I need one! www.lefsetz.com
4. Bokhora: Det nya svarta? www.bokhora.se

BONUS: Bästa kommentaren!
“Kan man ringa med den?” /okänd

“This will be the most important thing I’ve ever done”

Steve Jobs om Apples kommande läsplatta.

Det viktigaste han någonsin gjort alltså. Rätt stora ord, åtminstone med tanke på att han redan tagit över eller åtminstone rört om i grytan för ett antal branscher redan; persondatorn (mac), portabla musikspelaren (iPod), skivbranschen (iTunes store) och mobiltelefoner (iPhone). Säkert fler. (Dessutom lyckas de bra, och har en vinstmarginal till återförsäljarna på otroliga 40.9%.)
Men inte nöjd riktigt ännu alltså, och siktet har ställts mot bokbranschen… Läsandet och framförallt distributionen av det som läses, kan förbättras och förenklas. Och marknaden lär bli gigantisk.

Snackats har det gjort länge, men nu verkar det faktiskt vara så att Apple kommer med sin Tablet/iSlate/iBook eller vad den nu kommer att heta – och det ganska så snart. Kanske redan nu i januari? Många tror det. Ännu fler hoppas. Se allt om Tablet-ryktena här: http://gizmodo.com/5434566/the-exhaustive-guide-to-apple-tablet-rumors

Så, låt oss leka med tanken att det händer något stort inom den närmsta månaden.
Vad kommer då att hända? Följande, tror jag:

Tiotusentals svenskar kommer att kasta sig över produkten. För första gången är läsplattan en “måste ha”-produkt. Apple gör inga dåliga produkter, och hyllningarna i media och bloggosfären kommer aldrig ta slut. Alla vill ha den. Den kommer säkert kosta 3000-4000 spänn, men köerna utanför Apple-återförsäljarna kommer att vara långa. Precis som med iPhonen. Kanske en bild på någon i sovsäck som köat hela natten?
Hur som helst, till en början kommer det bara vara de största tekniknördarna och de största boknördarna (två grupper som väl för övrigt aldrig tidigare träffats…) som slåss om vem som får de första exemplaren av läsplattan, men ganska snart kommer tusentals och åter tusentals att ha en snygg, funktionell och fantastisk läsplatta i sina händer som de älskar.

Det finns bara ett problem. De kommer att vilja läsa böcker, tidningar och tidskrifter på den. Och var ska de få tag på dem?

Kommer de att köpa eböcker för 120 kr/st via Elib (vars utbud dessutom är orimligt begränsat)? Knappast.
Kommer de att säga upp sin morgontidningsprenumeration (de som har kvar den) och istället betala ungefär lika mycket för PDF-versionen? Knappast.
Kommer de att gå till andra – icketraditionella källor? Troligtvis.

Vad kommer att hända då?

Här är ett scenario:

1. Bok-, tidning- och tidskriftsförlagen kommer att få en hel del badwill av läsare (kunder) som anser att förlagen inte hänger med i utvecklingen. Kunderna har köpt en dyr produkt som det inte finns något svenskt innehåll till. De ser möjligheterna, men blir besvikna. Främst på förlagen.
2. Media kommer att följa efter. De kommer att skriva om den sega bokbranschen. Ännu mera badwill för förlagen.
3. Författarna börjar undra vad bokförlagen väntar på. Några uttalar sig i media. Ännu mera badwill.
4. Användarna kommer se till att fylla sina Tablets med annat material än det som bokbranschen erbjuder. (Texter från bloggar, Pirate bay, Google Books, osv osv). För att de har något emot förlagen? Nej, inte till en början, utan helt enkelt för att det inte finns några bra lagliga alternativ, som överensstämmer med kundernas köp- och läsbeteende, deras användande.
5. En stor klyfta mellan bokbranschen och deras kunder uppstår.
6. Tidigare fans till bokförlagen börjar irritera sig på trögheten och bokförlagen börjar stämma sina tidigare kunder som tillgängliggör sig materialet via illegala tjänster. Klyftan växer.
7. Bokbranschen får kämpa i motvind. Försäljningen minskar, deras relevans och inflytande på folks läsevanor minskar.
8. Bra tjänster som användarna gillar kommer till slut, men det har gått några år för länge och användarnas mönster har förändrats så mycket att omställningen inte är helt okomplicerad…

Hur ska bokbranschen stoppa ovanstående scenario?
Hur snabba är förlagen med att få ut innehållet när läsplattan väl slagit igenom?
Hur ska de anpassa sina affärsmodeller till användarnas beteenden?

Jag tror att de inte är ens i närheten av redo för det här, att innehållet till rätt pris kommer att dröja, och att Apples tablet blir startskottet för en utveckling som kommer att slå hårt mot alla oförberedda tidningsförlag, bokförlagen och tidskriftsförlag.

Det som hänt ovan har hänt och händer fortfarande i musikbranschen, och trots att musikförsäljningen minskade med omkring 50% på 7-10 år från det att den första iPoden släpptes, så har bokförlagen inte tagit hotet/möjligheterna på allvar. De vill inte riktigt tro på att det som skett i musik- och filmbranscherna även kommer att drabba dem? Eller, de har åtminstone inte ansträngt sig för att hitta en bra lösning…

Nästa fråga då: Ska vi tycka synd om förlagen när den här utvecklingen har kunnat förutses i åtminstone 2-3 år, eller kanske 12-13 år beroende på hur man ser det…
Svaret: Klart vi måste. Men vad hjälper det?

Citatet är hämtat från någon Hassan-sketch, säkert 15 år gammal snart, men det känns nästan som att vi gjort det till vårt eget.

Hur som helst; Jag är en ganska rastlös person och jag tycker inte alls att det är härligt att vänta på saker. Jag vill ha dem direkt. Eller åtminstone på snabbast och smidigast möjliga sätt. Ibland tycker jag dock det är charmigt när saker tar lång tid. Råris är ju till exempel väldigt mycket godare än Uncle Bens snabbris. Men det är en annan historia.

Idag ska jag istället berätta om vad som hände mig precis. Jag var nämligen inne på bokförlaget Norstedts webbplats. Jag kom in på sidan för att jag ville läsa om Amanda Svensson (LÄS DEN HÄR KRÖNIKAN) och om hennes debutbok (som jag nyss fick redan på att den fanns).

Jag läste presentationstexten, tittade lite på omslaget och såg sen KÖP-knapparna för Inbunden, Pocket och E-bok. “Wow! E-bok, det är man ju verkligen inte bortskämd med, åtminstone inte för böcker på svenska, som man faktiskt vill läsa”, tänkte jag. Så här såg det ut:

Inbunden bok: 126 kronor
Pocket: 36 kr
E-bok: 115 kr

Vänta nu!

E-boken kostar 115 kr. Nästan exakt lika mycket som den inbundna. Och 3 gånger så mycket som pocketboken.

ÄR DET RIMLIGT?
Svaret är enkelt: Nej, det är det inte.

När jag läser Svensk Bokhandel och förlagsbloggar och twitterkonton från bokbranschare, så får jag ofta känslan av att de är frustrerade över att eboksförsäljningen inte kommer igång… Men titta själva på uppställningen ovan. Titta! Titta på priserna! Eboken är det överlägset mest ovärda alternativet. En big deal, som ingen tänkande människa vill betala för. Eller någonsin kommer att vilja betala så mycket för.

Samtidigt som e-boken är den absolut enklaste produkten att tillverka och distribuera för Norstedts, potentiellt kostar exemplarframställningen och exemplardistribution ingenting. Noll. Zipp. Nada.
Och för mig ger den mig det jag vill ha direkt, utan väntetider, transporter och så vidare. Bra för Norstedts, bra för mig, bra för miljön.

Jag vet inte om jag ska tycka synd om bokbranschen, eller om jag ska skratta åt dem. Mest ledsamt är det hur som helst för konsumenten, i det här fallet jag själv. Och för författaren så klart, i det här fallet Amanda Svensson (LÄS DEN HÄR KRÖNIKAN nu då!), som tappar läsare på grund av att hennes bokförlag inte förstår eller vill förstå hur deras kunder vill ta del av deras tjänster. Besöket på Norstedts slutar nämligen inte med något köp från min sida, det slutar med irritation. Över tröga företag som inte förstår sina kunder, sin affär, sin produkt – sitt värde. Tröga företag som sitter på sina ändor och undrar varför eboken inte tar fart…

Well, “väntar man på nåt gott är det bara härligt”, eller hur var det?

Spare a thought for the humble hardback this Christmas. It seems the traditional giftwrapped tome is being trumped by downloads, after Amazon customers bought more e-books than printed books for the first time on Christmas Day.

Amazon sålde fler eböcker än pappersböcker i årets julhandel! (Läs artikeln hos Guardian)

Det är ju helt fantastiskt och självklart på många sätt. Men ändå intressant. Framförallt ur en aspekt: Hur många eböcker såldes i Sverige under samma julhandel? (Kom ihåg; Sverige är ett av världens mest utvecklade länder när det gäller tillgång till, och bruk, av ny teknik) ? Hur många eböcker såldes? Inga siffror finns, men låt mig gissa att det inte var över 250 st, eller ens 0,1% av pappersböckerna.

Totala antalet titlar tillgängliga på Amazon: 390 000 st.
Totala antalet titlar tillgängliga på svenska eLib: 2 016 st

Inte konstigt att man skriver en sådan rubrik; Vad händer Sverige?!
När ska den svenska bokbranschen förstå att det finns pengar att tjäna här? Hur länge ska ni vänta? Vad väntar ni på? Vad är det som ska till för att något ska hända?

Kanske skulle ha börjat med ett “Hallå, det var länge sedan jag skrev här.” För det var det. Och det är Kalle Magnusson på stor och välförtjänt bild här bredvid för det är mest han som skriver. Men jag finns här och smyger runt också. Jag heter Mattias Lövkvist och har ni läst den här bloggen ned till begynnelsernas tider minns ni kanske mig också.

I vilket fall, för ett år sedan skrev jag ett inlägg på en annan blog, Digital Renaissance, där jag tog upp lite av de hot/möjligheter jag ser för bokbranschen, löst annat baserat på erfarenheter jag haft från musikbranschen. Jag skrev bland annat:

“Someone will eventually see the potential for sales of a simple and easy to use scanner with a flip the page function that by itself copy a book as a CD-reader previously copied a CD. I’ll give it three of four years until a box like that is widely distributed.”

Nu har det första lilla stapplande steget på den vägen tagits, för en kille som heter Daniel Reetz har byggt en helt egen bokscanner för 300 dollar.

En bokscanner för hemmabruk såg jag för ett år sen som en av förutsättningarna för att en marknad för digitala böcker och läsplattor ska kunna växa fram. Det gör jag till viss del fortfarande. Jag tror det måste finnas en stor samling litteratur som flyter runt gratis på digitala nätverk för att ett behov ska kunna växa fram. Att det skulle kunna växa fram en fungerande och betydande marknad utan en stor tillgång till fri litteratur är jag tveksam till. Då tror jag faktiskt att boken inte kommer lyckas etablera sig så bra på den digitala fronten. Det kommer leda till att andra saker, sociala nätverk, spel, musik, bloggar, film och internet i övrigt tar tid ifrån bokläsandet istället. Möjligen kan man ta ett ‘Spotify-kliv’ i bokbranschen och skapa tjänster som ger en illusion av gratis för användaren. Men det verkar ju inte gå åt det hållet när man tänker på den senaste tidens debacle kring Google books.

Just Google books och många andra projekt kan också leda till att massvis med böcker sprids digitalt på ett sätt upphovsmännen inte avsett. Med den positiva biverkningen då att ett beteende att använda läsplattor växer fram och därmed kan också förutsättningarna för en digital bokmarknad skapas. Om det blir privatkopiering eller storskalig kopiering a la Google som driver på utvecklingen återstår att se.

Hur det än blir med den saken kommer jag ihåg december 1999. Och en sak har jag insett: det är så att goda idéer dyker upp i huvudet hos flera personer samtidigt. Och ju fler de berättar sin goda idé för desto snabbare går det för idén att bli verklighet. Det tog inte så många år innan ett meckigt hemmabygge slutade i en iPod. Efterfrågan av en bokscanner kommer inte matcha en iPod på långt när. Men hamnar den i händerna på rätt/fel(avgör själv) människor har vi snart all litteratur någonsin skrivit på en fildelningssite nära dig.

Men ingen verkar vilja dra i det?

Jag har därför gjort det lite enklare för den som är peppad att hålla i den här typen av diskussioner. Hur? Genom att presentera ett förslag på hur en intressant konferens om boken och bokbranschens framtid skulle kunna se ut. Den är inte på något sätt svår att genomföra, alla personer och aktörer finns och är säkert intresserade av att vara med, det är bara lite vilja som ska till. Och en lokal. Och kanske lite cash. Det borde inte vara så himla svårt att skaka fram väl? Det handlar ju om branschens framtid.

* * *

BOKENS FRAMTIDS FRAMTIDSKONFERENS

> Dag 1, del 1. 09.00–12.00. Bokbranschen ger sin syn på framtiden.

Bokförlagen, med Piratförlaget, Bonniers, Natur & Kultur och Atlas i spetsen, samt några mindre uppstickare, ger sin syn av hur deras framtid ser ut. Vad tror de om branschen, vad tror de om pappersböckerna, om eböckerna osv. Förläggareföreningen får även de 15 minuter att berätta om sina planer. Publit och eLib likaså.

> Dag 1, del 2. 13.00–16.00. Teknikbranschen ger sin  syn på bokbranschens framtid.

Nu tar teknikföretagen över. Bokbranschen har sagt vad de tror, nu är det Google, Apple, Amazon, Sony och andra spelare som får säga sitt. De kommer från en annan värld, de har andra intressen, men de är också intresserade av att ta en del av den traditionella bokbranschens kaka framöver. Här får vi veta vad de tror om framtiden, vilka format och plattformar som kommer att gå bäst och bli stora här näst. Syfte, medel och mål. Konkret och praktiskt.

> Dag 1, del 3. 17-02. Diskussioner och mingel; middag och barhäng.

> Dag 2, del 1. 9.00-12.00  Paneldiskussion och frågor.

En panel bestående av olika aktörer och debattörer som kan kopplas till framtidens bokbransch. Fokus ligger på framtid och konsumentbeteende. Samt affär. Hur ska man tjäna pengar, hur ska man tänka kring distributionen, hur ska man tänka inför att andra aktörer kommer in i bokbranschen. Osv osv.

Moderatorer:
Anders Mildner (journalist/omvärldsbevakare)
Lars Winkler (chefredaktör för tidningen Svensk Bokhandel)

Medverkande i panelen:
Kalle Magnusson, Bokensframtid.se
Mattias Boström, Piratförlaget (alternativt någon från Förläggareföreningen)
Johanna Ögren, Bokhora
Dan Clancy, Google Books (alternativt en svensk Googlerepresentant)
Peter Sunde, The Pirate Bay (alternativt Rasmus Fleischer, Piratbyrån/Juliagruppen)
Åke Nygren, Kista bibliotek (alternativt någon från Kungliga Biblioteket)
Mats Söderlund, Författarförbundet (alternativt Isobel Hadley-Kamptz eller Unni Drougge författare)

Eventuellt skulle det vara intressant att ha med någon medieräv som Joakim Jardenberg och någon representant för dagstidningsbranschen. I publiken sitter hela bokbranschen som är med och ställer frågor och kommer med insikter.
(Ledsen för sjukt ojämn könsfördelning. Pinsamt. Det här går säkert att förbättra.)

> Dag 2, del 2. 13.00-15.00 Runda bord-samtal.
Deltagarna delas in i mindre grupper där de pratar kring ett antal angivna ämnen. Runt bordet sitter bokbransch och teknikbransch och andra aktörer blandat. Man “tvingas” prata kring ett ämne med folk som man annars kanske inte hade träffat.

> Dag 2-3, parallellt 15.00–15.00: “24 hour Book hack”

Ut med bokbranschen. In med 200 smartskallar och programmerare. Ge dem fri tillgång till bokbranschens data och kunskap om läsarna och köparna. Och ge dem tillgång till alla böcker. Ge dem 24 timmar att bygga intressanta tjänster kring litteratur och läsande, kring böcker och information.

Liknande evenemang har arrangerats kring media och musik, där det kommit fram massor av spännande små projekt. Det skulle vara fantastiskt att se vad som hade hänt  om liknande folk tog sig an  bokbranschen och kommunikationen kring kunskap, information, läsande och historieberättande. Förhoppningsvis skulle det ge läsplattan och andra digitala plattformar en stor push framåt när alla ser vad man faktiskt skulle kunna göra. Och hur enkelt det är.

Dag 3. 09.00–15.00. Ickekonferens med besökargenererad agenda.
Här står arrangörerna tillbaka för besökarnas och deltagarnas ämnen. Till förfogande finns ett antal rum och scener. Deltagarna har egna ämnen, tjänster eller produkter de vill diskutera, eller problem som behöver lösningar. Som besökare väljer man att dra igång en egen diskussion kring ett konkret ämne, eller så dyker man upp på någon av de andras. Alla kommer med input och förslag på hur just det här ämnet bör närmas på bästa sätt. Det kan vara allt från jättevisioner till små konkreta uppgifter.

Liknande evenmang är Reboot i Köpenhamn och SSWC som ägde rum på en idyllisk ö i Blekinge skärgård i somras. Båda rekommenderas starkt.

Dag 3. 15.00-16.00. Summering och presentation av 24h Book hack-produkterna.
Dokumentation och förslag på kommande aktionsplaner delas ut. Givetvis finns alla seminarier och diskussioner tillgängliga att se på Bambuser eller liknande tjänster. Kommentarer från bloggar och twitterflöden tas också med i dokumentation som görs tillgänglig för medverkande, besökande och alla som är intresserade.

* * *

Sådär, nu har ni ett väldigt konkret förslag över hur bokbranschen skulle kunna påskynda en förändring. Inte bara för att det är spännande, utan för att det är nödvändigt om man ska kunna hänga med tåget när det nu går. Möjligheterna och affärerna är oändliga, det gäller bara att sätta sig i förarsätet.

Att öppna upp för branschöverskridande samtal är en början.

Behöver ni tips på bra folk som kan hålla och dra i det så har jag en färdig lista, bara att höra av sig.

Jag måste ändå säga att förläggarnas Google Books-hat besvärar mig. Visa oss er egna framtidsplan nu, så vi förstår varför ni gör som ni gör.

Häromdagen adresserade jag ett twitter-inlägg till bokbranschen. Mattias Boström, produktions- och redaktionsansvarig på Piratförlaget – ett bokförlag med inriktning på svenska och skandinaviska författare – svarade. I deras roster finns bland annat Jan Guillou, Sara Kadefors, Jonas Jonasson, Linda Skugge och Stina Lundberg Dabrowski, en diger skara författare alltså. Våra inlägg utvecklade sig till en konversation/intervju som jag tycker ni borde läsa (den finns även på twitter, men #trådfail gör att det är väldigt svårt att följa något som har sagts mellan två personer). Många av dagens problem och (enligt mig; bristen på) morgondagens visioner behandlas. Observera att alla inlägg är maximalt 140 tecken långa, så utrymmet för nyanser och djupare resonemang är relativt litet. Eller; korthugget och effektivt. Lite Hemingwayish typ.

Det ska nog också tilläggas att Piratförlaget och Mattias Boström är ett av de förlagen i Sverige som är längst fram när det gäller att debattera och fundera kring framtiden för branschen.

Mattias Boström (@piratforlaget): Det handlar inte om ett Google Books-hat. Det handlar om invändningar mot ett avtal där vi trots allt är en av parterna.

Kalle Magnusson (@bokensframtid): När får man se en plan?

Mattias Boström: Bra fråga! Jag ska ta och presentera en handlingsplan. Mycket händer på många plan, det ska bara sammanfattas.

(efter det här inlägget skrev jag artikel Winning a battle – losing the war, eller: Hur förläggarna lyfte blicken och började älska Google Books)

Kalle Magnusson: För mig handlade Google Books om förlagens öppenhet för framtidens tjänster, från nya aktörer, därför jag blev besviken..

Mattias: Öppenhet innebär nyfikenhet. Nyfikenhet ger kreativitet och inspiration. Det kändes svårt att vara kreativ m Google Books. Däremot är förlagen öppna för all möjlig annan utveckling, där de själva åtminstone erbjuds att delta i diskussionen.

Kalle: Du menar att det skulle vara omöjligt att bygga tjänster kring och med Google Books som kompletterar/inspirerar?

Mattias: Det tror jag säkert skulle kunna gå. Men att bara få direktiv från extern aktör hur vi ska agera funkar inte.

Kalle: Hur ser du på att en extern aktör eldar på utv när branschen inte tar initiativet? Bra/dåligt? Vad om det är TPB nästa gång?

Mattias: Jättebra att de eldar på. Men det har varit omöjligt att föra en dialog med Google om detta. Hur skulle det då gå framöver? Branschen tar dessutom mängder av initiativ just nu, men det är viktigt att det sker på lika villkor med motparten.

Kalle: Vad jag förstår är det enskilda bokförlag som har “något på gång”? Det finns inget globalt eller ens nationellt initiativ?

Mattias: Det pågår både samarbeten över förlagsgränserna och inom enskilda bokförlag. Samt ut mot andra aktörer. Men är det just digitaliseringen av backlist som du tänker på? Där tror jag att det kommer ett nationellt initiativ inom 1 år

Kalle: Backlist & nysläpp, utländskt och svenskt. Allt måste digitaliseras och göras tillgängligt och relevant. Eller? …och är bokbranschen kapabel till det? Om Ja: Varför har man inte gjort det tidigare? Om nej: Av vem och hur? Ni vill ha kontrollen? Hur?

Mattias: Jag håller till 100% med dig. Det ska göras på bästa tänkbara sätt för alla inblandade parter. Det har tidigare inte funnits nån marknad för det. Inga läsplattor o dyl. Vi vill vara bland dem som har kontrollen.

Kalle: Förstår. Men missar man inte marknader som skapas av andra aktörer då? – som ni inte kunde se? (tex iTunes & Craigslist)

Mattias: Det är en väldig skillnad på erbjudanden om samarbeten och rena direktiv. Observera att jag inte är kritisk mot Googles (jag älskar dem), men mot avtalet som skapats tills m amer förf.förb o förl.förening.

Kalle: Jag förstår, men tycker ni gör fel. Ni bör välkomna decentraliseringen av distributionen för ha ngt alls att säga till om i framtiden?

Mattias: Okej, du tycker vi gör fel. Samtidigt anser vi att vår strävan är rätt. Du ser det visionärt, vi ser det praktiskt.

Kalle: Hm. Tar man beslut med omedelbar verkan (10 år på er?) så har man möjlighet att följa med och driva utvecklingen/evolutionen. …väntar man så blir det snarare en “revolution” och kontrollen glider ur händerna.. (praktiskt att vara visionär alltså)

Mattias: Allting måste inte heller fixas över en kafferast. Det här är för viktiga frågor att ta beslut om med omedelbar verkan. Det kommer hända mkt under närmaste året. Var så säker. Du får gärna vara visionär, jag nöjer mig med att sia 1 år  framåt.

Kalle: om 1 år kan ni leva på gamla modeller. men styr ni inte om för 10 år framåt idag, står ni handfallna om 3 år?

Mattias: Där tror jag att du är på rätt spår. Det är också därför det pågår arbete m dessa frågor. Även om det inte syns utåt ännu.

Diskussionen lär fortsätta…

Så här:

Det finns ett världsomspännande nätverk där människor världen över kommunicerar och utbyter information. Alla journalister, alla författare, alla forskare, alla universitet, alla högskolor, alla smartskallar, alla makthavare och alla specialister använder detta nätverk för att hitta information, ta del av varandras teorier och för att fördjupa sig på sitt område. Men det är även öppet för vanliga människor att söka kunskap och information om världen – nätverket används av alla, till allt möjligt. Man kan nog, utan att överdriva, säga att det världsomspännande nätverket har fört mänskligheten och vår kunskap om oss själva, och andra, framåt. Det har blivit en viktig del för vår utveckling som civilisation. En del i evolutionen.

Vid sidan om det här världsomspännande nätverket finns en gigantisk kunskapsbank som främst är lagrad i böcker. All vår kunskap, all vår historia, alla våra berättelser – allt som vi någonsin lärt oss om oss själva och andra, finns samlat i de här böckerna. Det är en jättestor och en jätteviktig del av vilka vi är och var vi kommer från. Men även vart vi är på väg. Genom historien har vi spenderat mycket tid, energi och pengar för att förvalta och tillgängliggöra de här böckerna, just för att de  berättar vår historia på ett beständigt och effektivt sätt.

De här två fenomenen är idag helt skilda från varandra – det digitala nätverket som vi kallar internet och den stora kunskapsbanken som finns i böcker, är inte kompatibla. Trots att det är på internet som möjligheterna till interaktion och konversation om informationen är som störst, och spridningen som effektivast och billigast, så är inte böckerna tillgängliga där. Mycket av den information som vi under årtusenden har samlat ihop, är exklusivt distribuerad i pappersböcker. Den finns inte tillgänglig i den värld där den skulle göra som mest nytta.

Det borde därför ligga i allas djupaste intresse att göra den pappersburna kunskapsbanken (och det kulturarv som den representerar) tillgänglig i den form som vi främst behöver den och kan ta del av den. Det tror jag alla tänkande människor, intresserad av innehållet eller ej, kan hålla med om.

Problement är alltså definierat: Vårt kulturarv och vår samlade kunskap finns inte tillgänglig för oss i den utsträckning och det format som vi vill och som vi behöver.

Det här påverkar oss på lite olika sätt. Jag tänker inte gå in så mycket på exakt hur, men det kanske främsta och tydligaste exemplet är ju att vi tenderar att välja bort de informationskällor som inte finns tillgängliga på internet, som är svåra att hitta och söka i – ett steg som i sig är helt naturligt och mänskligt, kan jag tycka. Att hitta information gömd i en pappersbok är idag betydligt svårare än att hitta information gömd på internet, i de allra flesta fall. Och anledningen till att det är så – att det är enklare att hitta något på internet trots att antalet skrivna ord är betydligt fler på nätet än i alla världens pappersböcker – har vi främst ett företag att tacka för; Google.

Google har skapat en tjänst som tillgängliggör, sorterar och prioriterar informationskällor åt oss på nätet (genom att analysera användarmönster visserligen, egentligen sorterar och prioriterar vi informationen själva) på ett bättre sätt än vad tusentals års biblioteksverksamhet har klarat av. Och idag är de här sökfunktionerna något som vi aldrig skulle klara oss utan, de är de viktigaste funktionerna på internet.

Hur som helst, Google är bra att sortera och prioritera den informationen som finns tilgänglig på nätet för oss, men de insåg också att vi faktiskt känner oss begränsade av utbudet på internet. Det finns så mycket information, kunskap, berättelser och texter som inte finns tillgängliga där – som vi saknar. För även om internet många gånger kan verka oändligt, så är det faktiskt inte det. Stora luckor i vår gigantiska kunskapsbank som vi samlat på oss, är inte tillgängliga. För mycket information är låst till pappersböcker.

“Det här måste vi ju göra någonting åt!”, tänkte Google.

Det är oktober 2004 och Google är på bokmässan i Frankfurt för att lansera sin nya satsning Google Print, som snart döptes om till Google Book Search (vanligtvis kallat Google Books). De är entusiastiska. Visionen är att göra internet mer komplett, att tillgängliggöra all den tryckta kunskap, information, kultur och historia som inte finns tillgänglig på internet. För de flesta låter det som om att de fått ett slag av hybris – men de har tekniken, de har kunskapen, de har visionen, och de har de ekonomiska medlen för att förverkliga detta. En helt unik position.

Vi som satt hemma framför våra datorer och böcker tyckte den här nyheten var helt fantastiskt.

Under de kommande åren skapar så Google nära kontakter med några av världens mest välsorterade bibliotek – som självklart ger tummen upp på deras förfrågan om de får göra bibliotekens innehåll mer tillgängligt – alla bibliotek ser nyttan och möjligheterna med initiativet. “Härligt! Nu kör vi!”, tänker Google och börjar  investera i teknik för att kunna förverkliga det här. De bygger scanningsutrustningar, programmerar plattformar för att kunna göra böckerna tillgängliga, och verktyg för att göra dem sökbara. Slutligen kan man äntligen börja digitalisera böckerna.

…klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick, vänd, klick… osv.

Några år senare, hösten 2009, har man scannat in över 10 miljoner titlar. 10 miljoner titlar.

10 miljoner verk där världshistoriens största författare, forskare, tänkare och historieberättare finns representerade. Vilken skatt, de måste känna att de sitter på. Vilken tjänst de gör världen.

10 miljoner är mycket, men det är inte allt. Det finns någonstans mellan 80 och 185 miljoner titlar i världen och att Google själva skulle digitalisera allt det är kanske inte så realistiskt, men att koncentrera sig på de för många viktigaste titlarna är absolut inte uppnåeligt. Med 10 miljoner böcker kommer man långt. Som jämförelse rymmer världens i särklass största bibliotek, Library of Congress i USA, omkring 23 miljoner titlar i sin samling. Med 10 miljoner titlar är man alltså redan på god väg att uppfylla sin vision.

Nu skulle det bara ut på nätet också.

* *
 *

Ny scen.

“Det känns jätteskönt. Nu är vi inte med i avtalet längre, och vi hoppas att de svenska böcker som redan skannats in nu tas bort”  /Pia Janné Nyberg på Svenska Förläggareföreningen i Sydsvenskan.

“Det är oerhört glädjande. Det visar att den analys vi gjorde om att inte vara med i avtalet över huvud taget var riktig”  /Bonniers förlagsjurist, Dag Wetterberg i  samma artikel.

Jag sitter på ett hotellrum i Stavanger. Det regnar ute. Det är lördagen den 14 november 2009 och jag läser att Google – det företag som drivit, finansierat och trott på visionen om den tillgängliga informationen, den tillgängliga kunskapen – har förlorat. Förhandlingarna med bokbranschen om rättigheterna till att tillgängliggöra det inscannade materialet har havererat. Förläggarna tvingar Google att ta död på sin vision om ett komplett internet – om den tillgängliga litteraturhistorien, om den tillgängliga kunskapen, om det tillgängliga kulturarvet. De får inte tillgängliggöra en endaste bok från Europa. Eller Asien. Eller Sydamerika, Eller Afrika. Google är mycket besvikna.

Förläggana i sin tur är överlyckliga. De skålar i Champagne, dunkar sig själva i ryggen, hurrar för att de lyckats stoppa den stora elaka draken.

I Stavanger tilltar regnet utanför hotellfönstret.

* * *

Jag tänker: Hur kunde det bli så här?

Sedan Google startade sina hemmabyggda scanningsapparater har de varit i förhandlingar med bokbranschen om tillgängliggörandet av det inscannade materialet. Upphovsrätten kräver nämligen rättighetsinnehavarens godkännande av varje återpublicering av texten, något som bokbranschen inte varit helt intresserade av att ge Google. En stor skugga av skepsis har legat över bokbranschen så fort Google Books har kommit på tal. Man har varit misstänksam och fientlig till hela projektet, från början. Det är åtminstone känslan jag fått efter att ha följt den i tidningen Svensk Bokhandel och på internet. Det häller både de svenska förläggarna och utländska förläggarna.

Google trodde dock stenhårt på sin idé och ville förverkliga visionen. För internets bästa, för människors bästa, och säkerligen också för Googles bästa ur ett längre perspektiv. Men det avtal som de vill att bokförläggarna ska skriva på, godkänns inte.

Många förlag, de flesta tror jag, valde att acceptera avtalet – men många vägrade och kände sig överkörda. Förhandlingarna hade pågått länge men något avtal som båda parter kan komma överens om finns inte. Och i november 2009 meddelas att  amerikansk domstol lär förbjuda Google att skanna in och tillgängliggöra böcker vars rättighetsinnehavare inte är från USA, Kanada, Australien eller Storbritannien.

Det är svårt för en utomstående att sätta sig in i kontrakten till 100% – men jag kan ju se vad som händer. Många förlag valde att faktiskt acceptera avtalet, så jag tänker att det inte kan ha varit så fruktansvärt förskräckligt på alla sätt. Kanske inte det mest perfekta fördelaktiga avtalet, vad vet jag, men absolut inte helt otänkbart heller – de flesta förlagen skrev ju faktiskt under det. Även författarna och deras organisationer var positiva till avtalet, vilket är ett gott tecken. De uppmuntrade till och med förläggarna att skriva under – författarna såg fördelarna och ville vara med i Google Books. Men förläggarna vägrar.

“Det handlar inte om ett Google-hat. Det handlar om invändningar mot ett avtal där vi trots allt är en av parterna”, skrev Piratförlagets Mattias Boström till mig på Twitter. Jag hade precis besvärat mig över förläggarnas, som jag uttryckte det, “Google-hat” och jag beklagade mig över att förhandlingarna strandat.

Utan att lägga för mycket vikt vid det svaret tror jag ändå att det representerar ganska många av de nej-sägande förläggarnas tankar kring projektet. Att de helt enkelt har avböjt ett erbjudande där de är en av parterna, av säkert olika skäl. Någonting som man gör i alla företag, hela tiden.

Och visst, kanske handlar det främst om siffror och procent i ett avtal mellan potentiella affärspartners. Men samtidigt tycker jag att man måste komma ihåg att det faktiskt inte är vilket avtal som helst vi pratar om här. Inte vilket projekt som helst.

Känslan är att förläggarna stirrar sig blind på detaljer, och liksom missa den stora bilden. Vinningen är ju trots allt så otroligt stor för så otroligt många människor, hur hippiskt det än låter. Nu förstör några få, för väldigt väldigt många.

Det betyder inte att förläggarna ska ge bort alla sina rättigheter utan någon som helst vinning. Att de ska bli utnyttjade och känna sig överkörda. Där har båda parter ett ansvar, självklart. Men att som utomstående konsument och informationstörstande människa, stå bredvid och se att de två parterna inte kan komma överens – det är ganska så frustrerande, minst sagt. Att något i sammanhanget så banalt som ekonomiska detaljer i ett avtal kan stå i vägen för ett sällan skådat jätteprojekt för kulturen och demokratin är tråkigt. Och lite oförståeligt. Någon direkt action plan för hur förlagen ska tillgängliggöra materialet på annat sätt, har heller ingen sett, vilket kanske hade neutraliserat bilden av förläggarna något. Hur som helst är det frustrerande att de inte kunde komma överens.

En liknande frustration tror jag många kan känna igen från att följa FN:s klimatförhandlingar – där några få aktörer vägrar se utanför sina egna domäners intressen, missar helheten och den stora vinningen för alla, och istället stirrar sig blind på detaljer i ett avtal som kanske inte är det helt perfekta fördelaktiga avtalet för just dem. Ibland måste man resa sig över det, kan jag tycka.

Så, är det kört nu då?

Nej, det får vi väl inte hoppas. Men processen att göra den inbunda informationen tillgänglig likt Googles vision, känns nu nästan lika långt bort som innan Google startade sitt uppdrag. Det ser mörkt ut, kan man säga.

Men jag är optimistisk. En lösning kan vara att låta författarna få större utrymme i förhandlingarna. De vill ju att ett avtal ska träffas, och samtidigt har de ju ett intresse av att ges en så bra ekonomisk deal av Google som möjligt. Men framförallt vill de ju bli lästa, och fortsätta vara relevanta, och då måste de vara tillgängliga.

En annan lösning är att övertyga förläggarna om att deras möjligheter faktiskt blir större med Google Books, inte mindre. Jag är helt säker på att det kommer att finnas mängder med affärsmöjligheter kvar för förlagen, även om deras material finns på Google Books. Google Books är liksom början, inte slutet. Det har vi sett tydligt inom musikbranschen och filmbranschen, att de som väljer att inte följa med teknikutvecklingen och finnas tillgängliga på de nya plattformarna – faktiskt tar stryk av det. De tappar sin relevans, helt enkelt. Dessutom är ju inte Googles avtal exklusivt, vilket betyder att förläggarna kan skapa egna digitala tjänster om de vill. Parallellt.

Som sagt, Google Books är början – inte slutet.

* * *

Ny scen.

I kristallkulan spelas det upp en scen från en inte allt för avlägsen framtid.
Stämningen är tät, man förstår att det är viktiga saker som händer. Historieböckerna tittar på.

Titta! Ser ni hur de höjt blicken? Hur de har lämnat sina särintressen hemma och på ett Jed Bartletskts vis fattat pennan. Ser ni att de ler, och hur förväntansfulla de ser ut! Och hör ni stråkarna!? Stråkarna!

Äntligen har förlagen och Google rest sig över sina vanliga åtaganden, de har skrivit på ett unikt branschöverskridande avtal. Alla världens böcker ska scannas in, alla ska de bli tillgängliga. Avtalet är undertecknat. En överenskommelse har nåtts. Alla ser glada ut där de står, även förläggarna.

Inte nödvändigtvis för att avtalet i sig var det mest fördelaktiga för dem – utan för att informationen, kunskapen, kulturarvet och berättelserna äntligen blir tillgängliga på riktigt. För alla.

Vilka hjältar de skulle bli.