Vår kultur påverkas av dess förpackning. Men också av tekniken med vilken vi distribuerar den. Papyrusrullarna, pergamenten, codex-boken och tryckpressen är några av de mest självklara exemplen från historien. Och i varje skifte har tekniken fört det intellektuella landskapet och tänkandet vidare, ja hela kulturen vidare. Men i varje exempel har det också tagit århundraden från det att tekniken presenterats, till att den visa sin fulla potential.

Tryckpressen kan statuera exempel. Uppfunnen i mitten på 1400-talet, men påverkade vår kultur på allvar först närmare 400 år senare. Visst fick den spridning redan i slutet av 1400-talet, men det var först under 1800-talets industriella revolution som böcker hamnade framför den breda massans ögon. Fram till dess var en bok något som bara några få hade sett och än färre kunde läsa. Bokens spriding har alltså mer den industriella revolutionen att tacka än Gutenbergs blytyper.

Till det senaste omvälvande teknikskiftet får vi räkna textens digitalisering, men skillnaden jämfört med tidigare teknikskiften är många. När det tog tryckpressen nästan fyra sekel att förändra folks beteenden, tog det internet knappt två decennier. Runt år 2000 gick den elektroniska textmängden i världen om den tryckta och ungefär samtidigt kan man säga att stor del av vår intellektuella aktivitet började flytta ut på nätet. Från print, till webb. För första gången någonsin behöver det tryckta ordet motivera sin existens och relevans.

För litteraturhistorien gäller något liknande. När de intellektuella aktiviteterna försiggår mer online än on paper så måste litteraturhistorien, för att fortsätta vara relevant, digitaliseras. Och den utvecklingen har vi precis bara snuddat vid.

* * *

Så vad händer med den tryckta boken – är den hotad? Är tryck på väg att marginaliseras? Njaa. Varje år trycks hundratusentals nya titlar på förlag världen över. Ingen tror att de kommer att försvinna över en natt. Men det är inte heller sunt att förlita sig på att det kommer fortsätta så i all evighet.

Till och med de mest inbitna anti-digitaliserarna, den svenska bokbranschen inkluderad, kan samsas kring att vi är uppe i ett epokskifte. Intagandet av tryckt text ersätts med digital text på skärmar. På ett privat plan har den redan ägt rum för många, för andra är det en bit kvar. Hur och när den flytten blir total (eller om den någonsin blir det) är egentligen onödigt att spekulera kring – trenden att stora delar av vår lästa text är digital är glasklar, och det är alla överens om.

Att det däremot kommer påverka alla som producerar, sprider eller på andra sätt hanterar det skrivna ordet är inte lika accepterat. Eller de har åtminstone inte gjort sig beredda på den stundade omställningen.

* * *

När jag föreläser om bokbranschens steg in i den digitala världen brukar jag prata om ”bläddra-, prassla-, känna- och bada-argument”. Det är argument som ofta kommer upp i samband med en skepsis inför att böcker blir digitala texter och läses på skärm. Att läsa text på en läsplatta, en mobiltelefon, en datorskärm eller en insmugglad iPad känns inte likadant som att läsa en riktig bok, hävdar skeptikerna. För att inte tala om den ekonomiska risken man tar när man väljer att plocka med sig laptopen i badet framför pocketboken.

Men den argumentationen faller på så många plan – vi badar helt enkelt inte så ofta.
En jämförelse med musikskivan är också på sin plats: Den hade exakt samma attraktion 1999 som pappersboken hade 2009 – den var en stark artefakt som många samlade på, betalade dyra pengar för, kopplade sin identitet till, tjänade pengar på, osv osv. Ändå tog det inte ens sju år från det att den första iPoden släpptes på marknaden till att skivbranschen hade halverat sin försäljning av skivformatet. Sju år. Och idag pratar ingen längre om skivans känsla och identitet, eller fysiska fördelaktiga egenskaper. Digital musik är den vanligaste formen att distribuera och konsumera musik på.

Samtidigt släpps iPaden. Hur långt dröjer det innan bokförsäljningen är halverad?
Frågan är retorisk.

Istället för att pajkasta om analog vs digital läsning bör vi kanske fråga oss vad det var som drev oss till böcker från början. Var det papperet, badkaret, dofterna eller hundöronen? Nej, det var ju givetvis berättelserna, informationen – innehållet i boken.

Det borde göra oss medvetna om problemet att låsa oss för mycket kring ett visst format. Eftersom det egentligen är innehållet som vi är intresserade av. Innehållet som egentligen spelar någon roll.

* * *

Ett annat argument mot digital text är ofta att distraktionen vid läsningen är stor. Med en pappersbok kan man bara läsa text. Med en digital bok finns möjligheterna att andra typer av tjänster, program, underhållningar, dyker upp. ”Pling-ljudet från mailboxen kommer att störa min läsning”, ”de ständiga uppdateringarna på Facebook och Twitter kommer att störa din läsning”, osv osv.

Skillnaden med de digitala tjänsterna som boken snart blir en del av, är att de här ”störningsmomenten” kommer att integreras i läsupplevelsen, i berättelsen. Det kommer att berika läsupplevelsen. Multitasking tar inte fokus från vår huvudaktivitet idag, det är vår huvudaktivitet. Och det kommer även att påverka och utveckla den digitala litteraturen.

***

När texten digitaliseras försvåras definitionen av vad den bok är. När börjar en bok att vara en bok? När slutar en bok att vara en bok?

Enkelt svar: Spelar det någon roll?

När kultur blir digital händer spännande saker. De traditionella formaten bryts upp, men även mycket av det vi tidigare tagit för givet. Boken, som vi känt till den under de senaste 150 åren, har följt den industriella modellen av en produktcykel: tillverkning, marknadsföring, försäljning, distribution. Allt det här håller på att förändras. Digitaliseringen gör att nya vägar, kortare vägar, växer fram. Stigen från författarens huvud till läsarens hjärta är kortare än någonsin. Nya publiceringsvägar blir tillgängliga.

Men förutom distributionen lär digitaliseringen också förändra själva innehållet i boken, det har ju nya distributionskanaler alltid gjort tidigare. ”Vår kultur påverkas av dess förpackning”, inledde jag den här texten med. Nya distributionsmöjligheter förändrar våra berättelser och sättet att berätta dem på.

I en intressant artikel i Wall Street Journal från förra året skriver författaren Steven Johnson om att när böckerna blir digitala och indexeras i sökmotorer, så är det inte bara böckerna som fasta enheter som blir mer tillgängliga – även varje sida, varje stycke, varje mening blir sökbar och vill påkalla vår uppmärksamhet. Och varje sida, varje stycke, varje mening konkurrerar med varje annan mening, stycke, sida – på ett sätt som de aldrig gjort tidigare.

Att läsa en hel bok blir kanske plötsligt ointressant? Exempel: Varför läsa alla 340 sidorna som boken består av, när 2234 personer har kommenterat texten och märkt ut de 15 styckena som bäst förklarar det som just du söker. De andra läsarna har också kopplat ihop dessa 15 stycken med 15 stycken från andra böcker, skriva av andra författare.

Vem kan motstå ett sådant scenario? För ren nyttoläsning är vinsterna självklara. Boken fragmenteras, och det kommer göra oss effektivare i vår informationsinhämtning.

* * *

Men hur är det med skönlitteraturen och andra berättelser? Kommer de också att fragmenteras, styckas upp, bli stycken istället för långa kärnfulla berättelser? Vad händer med djupläsningen? Vad händer med textens unika egenskap att förklara komplexa och abstrakta resonemang och idéer?

Det återstår att se, så klart, allt kommer så klart att leva vidare parallellt med varandra. Men nedan följer en liten lista på idéer hur läsandet och skrivandet (och relationen mellan dem) kommer att förändras framöver.

1. Vi kommer att vilja läsa allt kortare texter.
I takt med att vi blir effektivare och får bättre filter att hitta fram till det vi verkligen är ute efter kommer vi också ta del av allt kortare texter. Vi kommer kräva att varje ny sida, varje nytt kapitel, motiverar oss tillräckligt för att läsa vidare. Konkurrensen från andra källor är nämligen starkare. Vi hittar fram till de styckena i texten vi vill åt, resten skippar vi. Och det gäller inte bara nyttoinformation. Många spår också ett återinförande av de kortare skönlitterära texterna – novellerna och essäerna. Också den korta följetången är på väg tillbaka i litteraturen. Allt det här har fått stå tillbaka de senaste decennierna, till förmån för den ”normallånga” romanen. Varför? För att folk tappade intresset för den typen av texter? Nej, snarare för att kortare texter har varit svåra att tjäna pengar på under många år (på grund av hur produktionsprocessen sett ut). Men med digitala berättelser ges plötsligt möjlighet att hitta ekonomi i dem igen, med mikrobetalningar och andra lösningar. Den korta texten är på väg in i våra medvetanden på riktigt.

2. Vi kommer att vilja läsa allt längre texter.
Samtidigt kommer vi också att läsa och skriva längre texter. Det vi verkligen bryr oss om och är intresserade av finns det nu möjlighet att skriva och läsa hur mycket som helst om. Tidigare har ekonomin för boken varit som bäst när den kostade mellan 5-20 kronor att trycka och var mellan 150 och 400 sidor lång. Då föll ekonomin kring tryckkostnader, försäljningspris och efterfrågan ut som bäst för den producerande enheten. Men för en elektronisk text gäller andra principer. Det kostar plötsligt lika lite att tillgängliggöra en text som är 140 tecken eller 140 000 tecken lång. Och den övre gränsen utraderas och en ökad omfång är inte längre en ökad kostnad (det är ju till exempel det här blogginlägget ett bra bevis på.). Istället handlar det bara om hur mycket tid och uppmärksamhet läsaren vill ge författaren (och vice versa).

3. Vi kommer att vilja läsa böcker som rör sig, är interaktiva och blandar olika media.
Nya typer av berättande kommer att växa fram. Och med nya möjligheter att berätta kommer också nya typer av berättelser. De kommer säkert att skilja sig och spreta åt alla möjliga håll och mediatyper. De som är bra på det här idag, spelutvecklarna, kommer säkerligen att visa vägen. De är grymma på berätta berättelser, och de utvecklar hela tiden nya tekniker och möjligheter.

4. Vi kommer att se läsning som något publikt och inte privat.
Idag är läsning av böcker något väldigt privat, men för alla som läser bloggar är det något väldigt socialt, till och med publikt. Du läser och kommenterar, du sprider vidare och rekommenderar. Att ha läst en bloggpost du inte kan länka till är att ha läst en bloggpost i onödan. Detsamma kommer ske för ”böcker”. Vi kommer aldrig läsa ensamma igen. Allt vi läser kan spridas, kommenteras och tipsas om. Och utvecklas, förbättras, remixas. Här kommer det att hända mycket de närmsta åren. Det är lätt att se boken som plats för samtal istället för en isolerad slutprodukt. Lägg där till hela community-byggandet kring en bok/berättelse och vår vilja att diskutera och fördjupa oss i ämnen vi verkligen är intresserade av.

5. Vi kommer att komma närmare författarna och gränserna mellan vem som är författare och vem som är läsare kommer att bli suddigare.
Idag är många författares läsarkontakt väldigt knapp. Många i bokbranschen lever också i myten om att en författare ska vara svårtillgänglig, mystisk och verklighetsfrånvänd. Det stämmer säkert för några få, men för de allra flesta finns det mycket att tjäna på att närma sig läsarna mer. Hittills har vägarna varit svåra; en boksignatur här, någon uppläsning där, kanske en bokmässa där. Internet och digital läsning gör det möjligt att utöka den här kontakten och det utbytet oerhört. Till och med att integrera den i berättelserna – att göra läsarna till en del av läsupplevelsen. Det handlar inte längre om ekonomiska möjligheter eller geografisk distans, det handlar bara om idéer. Och det kommer vi snart att se många av. Detsamma gäller kontakten mellan läsarna, där finns det mycket att göra och förbättra. Förändringen inom en femårsperiod kommer vara enorm.

6. Vi kommer att fortsätta läsa “helt vanliga böcker”.
Ja, Jan Guillou, du och dina barnbarn kan vara lugna.

* * *

”Det finns poänger i att upprätthålla en åtskillnad mellan bloggen som flöde och boken som stopp. Bloggar bör länka maximalt, men böcker blir sällan mer attraktiva bara för att man försökt trycka in så kallad interaktivitet mellan pärmarna. Boken bör förhålla sig till nätet som ett urval ur ett överflöd.”
/ Rasmus Fleischer i ”Det postdigitala manifestet” från 2009. (LÄS!)

Rasmus har helt rätt i mycket av det där. Böcker ser ut på ett visst sätt, och ska kanske fortsätta att se ut så även om de digitaliseras. Det behövs stabila referenspunkter även på en fluktuerande webb. Men böcker, som vi känner dem idag, är skapade för sitt format – de är skapade för att vara statiska, för att inte länkas. Texterna är skrivna för att bli tryckta i en pappersbok, inte till någonting annat.

Men föreställningen om vad en bok är och hur den ska vara, är på väg att förändras – och med det kommer också innehållet, berättelserna, att anpassas för de nya formaten. Och först då kommer det nya formatet kanske att kännas helt naturligt?

Säkert är i alla fall att nya möjligheter för berättandet är på intåg, och att det med det följer nya typer av berättelser.

Historien upprepar sig alltså igen – i framtiden.

Kanske skulle ha börjat med ett “Hallå, det var länge sedan jag skrev här.” För det var det. Och det är Kalle Magnusson på stor och välförtjänt bild här bredvid för det är mest han som skriver. Men jag finns här och smyger runt också. Jag heter Mattias Lövkvist och har ni läst den här bloggen ned till begynnelsernas tider minns ni kanske mig också.

I vilket fall, för ett år sedan skrev jag ett inlägg på en annan blog, Digital Renaissance, där jag tog upp lite av de hot/möjligheter jag ser för bokbranschen, löst annat baserat på erfarenheter jag haft från musikbranschen. Jag skrev bland annat:

“Someone will eventually see the potential for sales of a simple and easy to use scanner with a flip the page function that by itself copy a book as a CD-reader previously copied a CD. I’ll give it three of four years until a box like that is widely distributed.”

Nu har det första lilla stapplande steget på den vägen tagits, för en kille som heter Daniel Reetz har byggt en helt egen bokscanner för 300 dollar.

En bokscanner för hemmabruk såg jag för ett år sen som en av förutsättningarna för att en marknad för digitala böcker och läsplattor ska kunna växa fram. Det gör jag till viss del fortfarande. Jag tror det måste finnas en stor samling litteratur som flyter runt gratis på digitala nätverk för att ett behov ska kunna växa fram. Att det skulle kunna växa fram en fungerande och betydande marknad utan en stor tillgång till fri litteratur är jag tveksam till. Då tror jag faktiskt att boken inte kommer lyckas etablera sig så bra på den digitala fronten. Det kommer leda till att andra saker, sociala nätverk, spel, musik, bloggar, film och internet i övrigt tar tid ifrån bokläsandet istället. Möjligen kan man ta ett ‘Spotify-kliv’ i bokbranschen och skapa tjänster som ger en illusion av gratis för användaren. Men det verkar ju inte gå åt det hållet när man tänker på den senaste tidens debacle kring Google books.

Just Google books och många andra projekt kan också leda till att massvis med böcker sprids digitalt på ett sätt upphovsmännen inte avsett. Med den positiva biverkningen då att ett beteende att använda läsplattor växer fram och därmed kan också förutsättningarna för en digital bokmarknad skapas. Om det blir privatkopiering eller storskalig kopiering a la Google som driver på utvecklingen återstår att se.

Hur det än blir med den saken kommer jag ihåg december 1999. Och en sak har jag insett: det är så att goda idéer dyker upp i huvudet hos flera personer samtidigt. Och ju fler de berättar sin goda idé för desto snabbare går det för idén att bli verklighet. Det tog inte så många år innan ett meckigt hemmabygge slutade i en iPod. Efterfrågan av en bokscanner kommer inte matcha en iPod på långt när. Men hamnar den i händerna på rätt/fel(avgör själv) människor har vi snart all litteratur någonsin skrivit på en fildelningssite nära dig.

Jag måste ändå säga att förläggarnas Google Books-hat besvärar mig. Visa oss er egna framtidsplan nu, så vi förstår varför ni gör som ni gör.

Häromdagen adresserade jag ett twitter-inlägg till bokbranschen. Mattias Boström, produktions- och redaktionsansvarig på Piratförlaget – ett bokförlag med inriktning på svenska och skandinaviska författare – svarade. I deras roster finns bland annat Jan Guillou, Sara Kadefors, Jonas Jonasson, Linda Skugge och Stina Lundberg Dabrowski, en diger skara författare alltså. Våra inlägg utvecklade sig till en konversation/intervju som jag tycker ni borde läsa (den finns även på twitter, men #trådfail gör att det är väldigt svårt att följa något som har sagts mellan två personer). Många av dagens problem och (enligt mig; bristen på) morgondagens visioner behandlas. Observera att alla inlägg är maximalt 140 tecken långa, så utrymmet för nyanser och djupare resonemang är relativt litet. Eller; korthugget och effektivt. Lite Hemingwayish typ.

Det ska nog också tilläggas att Piratförlaget och Mattias Boström är ett av de förlagen i Sverige som är längst fram när det gäller att debattera och fundera kring framtiden för branschen.

Mattias Boström (@piratforlaget): Det handlar inte om ett Google Books-hat. Det handlar om invändningar mot ett avtal där vi trots allt är en av parterna.

Kalle Magnusson (@bokensframtid): När får man se en plan?

Mattias Boström: Bra fråga! Jag ska ta och presentera en handlingsplan. Mycket händer på många plan, det ska bara sammanfattas.

(efter det här inlägget skrev jag artikel Winning a battle – losing the war, eller: Hur förläggarna lyfte blicken och började älska Google Books)

Kalle Magnusson: För mig handlade Google Books om förlagens öppenhet för framtidens tjänster, från nya aktörer, därför jag blev besviken..

Mattias: Öppenhet innebär nyfikenhet. Nyfikenhet ger kreativitet och inspiration. Det kändes svårt att vara kreativ m Google Books. Däremot är förlagen öppna för all möjlig annan utveckling, där de själva åtminstone erbjuds att delta i diskussionen.

Kalle: Du menar att det skulle vara omöjligt att bygga tjänster kring och med Google Books som kompletterar/inspirerar?

Mattias: Det tror jag säkert skulle kunna gå. Men att bara få direktiv från extern aktör hur vi ska agera funkar inte.

Kalle: Hur ser du på att en extern aktör eldar på utv när branschen inte tar initiativet? Bra/dåligt? Vad om det är TPB nästa gång?

Mattias: Jättebra att de eldar på. Men det har varit omöjligt att föra en dialog med Google om detta. Hur skulle det då gå framöver? Branschen tar dessutom mängder av initiativ just nu, men det är viktigt att det sker på lika villkor med motparten.

Kalle: Vad jag förstår är det enskilda bokförlag som har “något på gång”? Det finns inget globalt eller ens nationellt initiativ?

Mattias: Det pågår både samarbeten över förlagsgränserna och inom enskilda bokförlag. Samt ut mot andra aktörer. Men är det just digitaliseringen av backlist som du tänker på? Där tror jag att det kommer ett nationellt initiativ inom 1 år

Kalle: Backlist & nysläpp, utländskt och svenskt. Allt måste digitaliseras och göras tillgängligt och relevant. Eller? …och är bokbranschen kapabel till det? Om Ja: Varför har man inte gjort det tidigare? Om nej: Av vem och hur? Ni vill ha kontrollen? Hur?

Mattias: Jag håller till 100% med dig. Det ska göras på bästa tänkbara sätt för alla inblandade parter. Det har tidigare inte funnits nån marknad för det. Inga läsplattor o dyl. Vi vill vara bland dem som har kontrollen.

Kalle: Förstår. Men missar man inte marknader som skapas av andra aktörer då? – som ni inte kunde se? (tex iTunes & Craigslist)

Mattias: Det är en väldig skillnad på erbjudanden om samarbeten och rena direktiv. Observera att jag inte är kritisk mot Googles (jag älskar dem), men mot avtalet som skapats tills m amer förf.förb o förl.förening.

Kalle: Jag förstår, men tycker ni gör fel. Ni bör välkomna decentraliseringen av distributionen för ha ngt alls att säga till om i framtiden?

Mattias: Okej, du tycker vi gör fel. Samtidigt anser vi att vår strävan är rätt. Du ser det visionärt, vi ser det praktiskt.

Kalle: Hm. Tar man beslut med omedelbar verkan (10 år på er?) så har man möjlighet att följa med och driva utvecklingen/evolutionen. …väntar man så blir det snarare en “revolution” och kontrollen glider ur händerna.. (praktiskt att vara visionär alltså)

Mattias: Allting måste inte heller fixas över en kafferast. Det här är för viktiga frågor att ta beslut om med omedelbar verkan. Det kommer hända mkt under närmaste året. Var så säker. Du får gärna vara visionär, jag nöjer mig med att sia 1 år  framåt.

Kalle: om 1 år kan ni leva på gamla modeller. men styr ni inte om för 10 år framåt idag, står ni handfallna om 3 år?

Mattias: Där tror jag att du är på rätt spår. Det är också därför det pågår arbete m dessa frågor. Även om det inte syns utåt ännu.

Diskussionen lär fortsätta…

Eller, jag bara skojade.

Givetvis handlade mötet om bokens framtid mer om bokens historia och tradition än om dess framtid. Mer om hur förlagens inbillade informationsmonopol ska kunna fortleva än om en sund och vettig diskusison där egenintresserna står tillbaka och vi zoomar ut för att se den breda bilden, helhetsbilden.

Och det är ganska intressant att se passiviteten i bokbranschen just nu. Det händer ju liksom inget. Det bara pratas. Men egentligen vill alla att det bara ska bli som det var förr. Att allt ska gå tillbaka till default mode igen. Som det alltid har varit.

Men informationsmonopolet är rivet. Informationen är fri. Snart finns allt tillgängligt. Det är det andra som ser till. Branschen själva kan inte stoppa det, hur mycket de än vill. Och vi är många miljarder som ser fram emot det. All information, alla böcker, som någonsin funnits, sökbara, indexerade, tillgängliga, gratis. Om boken överlever? Kanske. Kanske inte. Och det kvittar ju, det är innehållet vi vill åt. Inte formen. Men det kvittar inte för  branschen. Den traditionella branschen. De vill att allt ska vara som förr. Om själva bokbranschen överlever? Kanske. Eller säkert. Men under nya former.

Mänsklighetens todo-list just nu:
1. Gör all information och kunskap som någonsin funnits och finns tillgänglig för så många människor som möjligt.
2. Ta hand om naturen.
3. Ta hand om varandra.

Bokförlagens todo-list just nu:
1. Tjäna så mycket pengar som möjligt på det som vi alltid har tjänat pengar på.
2. Börja undersöka “det här med nya sätt att ta till sig information”
3. Börja undersöka sätt att överföra den gamla världen till den nya världen.
4. Utveckla ett smart DRM-skydd där det tidigare informationsmonopolet till synes upprätthålls även i den nya världen.

Vi är ganska många som tycker att det som står överst på mänsklighetens todo-list är viktigare än det som står på bokbranschens todo-lista.

Så hur möts de här två intressena? Maila så kommer vi och berättar.

Ostrukturerat och osammanhängande, men håll till godo.

- – -

Hur länge har det funnits böcker? Inte så länge alls. Länge fanns bara berättelser och sånger. Som hela tiden förändrades beroende på när och av vem de berättades eller sjöngs. Man tolkade historierna själva. Man gjorde dem till sina egna, frisserade, lade till och tog bort.

Först när man kunde skriva ner vad man visste kan vi börja tala om vetenskap och kunskap som förs vidare till andra människor. Skriva på rullar av pergament, papyrus och liknande har man gjort länge, men först någon gång på 200-300-talet kom de första handskrivna böckerna, codex, som vi känner till boken idag. Med bundna sidor.

Papperet kom dock till Europa först under 1200-talet.

Det var väldigt ovanligt med böcker länge. Bland annat hade svenska kungen Magnus Eriksson, på 1300-talet, ett av Sveriges största och kända bibliotek. Bestående av sex stycken böcker… och även in på 1500-talet var det ovanligt med böcker. Vadstena Kloster hade omkring 1400 böcker under reformationen och ansågs som ett enormt bibliotek.

Men så händer det saker. 1454 bygger Gutenberg sin tryckpress och startar massproduktion av böcker. Som småningom.blir grunden till all industriell produktion. Plötsligt kan böcker i stora upplagor göras och under slutet på 1600-talet så blir de ekonomiska förhållandena så bra för många att det ges möjlighet att läsa för en stor massa, både på grund av att priserna på böckerna blir billigare, men också att tjänstemännen får möjlighet till fritid och läsning.

Det är också då, de första åren under 1700-talet, som upphovsrätten kommer till för att skydda upphovsmannen.

Boken har sedan första stund blivit billigare att producera. Och det fortsätter än idag. Det har aldrig tryckts, sålts eller lästs så mycket böcker som idag.

Boken och texten kommer alltid att finnas. Man har räknat ut den vid otaliga tillfällen. När radion kom, när tv:n kom, när datorerna kom. Men den har ändå hela tiden fått större intresse. Datorerna gör dessutom böckerna ännu billigare.

“På sikt spelar det ingen roll hur vi får tag på texten, texten kommer aldrig att ersättas och boken lever mer än någonsin idag”

“Framtiden tillhör boken”

Ett kul och intressant föredrag på många sätt. Men någon vidare reflektion över digitalisering, läsplattor, amazon och kindle, google-projektet eller liknande kom aldrig. Lite synd kan jag tycka, men när han på slutet avfärdade alla bloggar (ja, det är sant) för att bara innehålla information av typen “idag har jag ätit makaroner”, så kanske det var lika bra att vi slapp höra så mycket om det…

Mr Hägg påstod också att han hade tappat 80 000 kronor i bokintäkter på grund av “tjuvladdning”. Han kunde dock inte svara på frågan hur vi skulle få tag på en pdf av boken om det var så vi ville köpa den.

Kort sagt; det finns mycket att göra. Men för att lyckas i framtiden måste du kunna din historia. En kväll i landskrona med 40 pensionärer kanske var ganska nyttig ändå.

År 2009 fyller Världsbokdagen 14 år! Det var Unescos generalkonferens 1995 som beslutade att 23 april skulle bli hela världens festdag där man firar böcker, författare, läsning och värnar upphovsrätt och människors fria tillgång till information.

“Om texterna frigör sig från den form som burit dem alltsedan den kristna tidens första århundraden — nämligen codexen, boken bestående av häften, varifrån alla tryckta föremål som vi är förtrogna med härstammar — så kommer faktiskt alla intellektuella teknologier, alla de operationer som förekommer vid produktion av betydelse att modifieras.”

“Textbegreppet måste brytas loss ur den omedelbara självklarhet som gör att vi förknippar text med en speciell form av bok (codex), vilken i sin tur ersatte en annan form av bok för sjutton-arton sekler sedan, nämligen volumen, bokrullen.”