För varje utlånad ebok via ett bibliotek betalar biblioteken 20 kr till förlagen (via elib).

En helt galen summa.

Det kostar alltså biblioteken och skattebetalarna ungefär lika mycket att låna ut 40 pappersböcker som 1 e-bok.

Jag har alltid trott att förlag, författare och bibliotek gillar varandra. Att de liksom kämpar tillsammans för ett bredare, större och kanske till och med bättre läsande. Men så verkar det inte riktigt vara…

Alla är överens om att biblioteken behövs och fyller en jätteviktig funktion för läsandet i det här landet.. men bara så länge det inte drabbar den egna försäljningen, verkar vara ett nytt tillägg. Ett bibliotekslån är en bra sak, i teorin, men i praktiken, resonerar förlagen (och en del författare), är varje utlån en förlorad försäljning.
Vilket ju är ett helt galet resonemang (men mer om det någon annan gång).

Hur som helst, avtalet mellan bibliotek, förlag, författare finns där, och det är bra och det gynnar svensk läsning. Det verkar vara ett avtala som är hårt och fast och nästan skrivet i sten – även om detaljer om ersättningsnivåer debatteras en hel del vad jag förstått. Bra så.

Hur exakt bibliotekens avtal ser ut eller vilka begränsningar de har osv, har jag inte så bra koll på. Men för ett tag sedan fick jag det förklarat för mig av en bibliotekschef i Stockholmsområdet. Jag tror han sa ungefär såhär:
“Vi som bibliotek kan gå in i vilken Pocketshop som helst och köpa en bok för 39 kr. Sen kan vi ta med den till vårt bibliotek och låna ut den hur många gånger som helst. För detta betalar vi en ersättning till förlagen på mellan 50-80 öre per utlån.”

Fair enough tycker jag. Funkar det så är det fantastiskt. Biblioteken är i princip undantagna upphovsrätten. För medborgarnas bästa.

Men när det gäller eböcker så ser det helt annorlunda ut. De har nämligen inte varit en del av det tidigare avtalet mellan förlag, författare och bibliotek. Så när nu biblioteken kommer och vill börja låna ut eböcker, så är min känsla att förlagen nu tar sin chans att “ta tillbaka” lite. Nu kan nämligen förlagen sätta upp sina egna regler för utlåningen av eböcker, något som de inte verkar vara rädda för att göra. Faktum är alltså att de tar i så de spricker..

För varje utlånad ebok via ett bibliotek betalar biblioteken 20 kr till förlagen.
Och det är skattepengar vi snackar om.
Alltså inte per titel, utan per utlån.

Någonting är helt galet här.

Det i sin tur gör ju att biblioteken (med begränsade budgetar) tvingas sätta begränsningar i hur många utlån som de har råd med. Dessutom får förlagen själva bestämma vilka titlar som ska finnas till ebok-utlån vilket gör att de nyaste och populäraste böckerna inte verkar finnas tillgängliga.

Förlagen har alltså vunnit över biblioteken i den här ronden.

Men det måste ändras. Nu.

Tre bra saker:
1. Den finns. Bara det sätter igång tankeverksamheten hos förlag och läsare.
2. iBooks. Såg ganska smidigt ut ändå!
3. Priset. Japp, nu snackar vi. Och alla konkurrenterna måste lägga sig långt under för att ha en chans.

Tre dåliga saker:
1. Batteritiden. 10 h, kom igen! Femdubbla och vi snackar…
2. iBooks. Bara USA till en början…
3. Namnet. Ja.. Nej. iPad. Känns lite helt rätt. “Paddan…”

Fyra länkar:
1. Apple: Specifikationer. www.apple.com
2. NY Times: Böcker och iPad. www.nytimes.com
3. Bob Lefsetz: I’m not convinced I need one! www.lefsetz.com
4. Bokhora: Det nya svarta? www.bokhora.se

BONUS: Bästa kommentaren!
“Kan man ringa med den?” /okänd

“This will be the most important thing I’ve ever done”

Steve Jobs om Apples kommande läsplatta.

Det viktigaste han någonsin gjort alltså. Rätt stora ord, åtminstone med tanke på att han redan tagit över eller åtminstone rört om i grytan för ett antal branscher redan; persondatorn (mac), portabla musikspelaren (iPod), skivbranschen (iTunes store) och mobiltelefoner (iPhone). Säkert fler. (Dessutom lyckas de bra, och har en vinstmarginal till återförsäljarna på otroliga 40.9%.)
Men inte nöjd riktigt ännu alltså, och siktet har ställts mot bokbranschen… Läsandet och framförallt distributionen av det som läses, kan förbättras och förenklas. Och marknaden lär bli gigantisk.

Snackats har det gjort länge, men nu verkar det faktiskt vara så att Apple kommer med sin Tablet/iSlate/iBook eller vad den nu kommer att heta – och det ganska så snart. Kanske redan nu i januari? Många tror det. Ännu fler hoppas. Se allt om Tablet-ryktena här: http://gizmodo.com/5434566/the-exhaustive-guide-to-apple-tablet-rumors

Så, låt oss leka med tanken att det händer något stort inom den närmsta månaden.
Vad kommer då att hända? Följande, tror jag:

Tiotusentals svenskar kommer att kasta sig över produkten. För första gången är läsplattan en “måste ha”-produkt. Apple gör inga dåliga produkter, och hyllningarna i media och bloggosfären kommer aldrig ta slut. Alla vill ha den. Den kommer säkert kosta 3000-4000 spänn, men köerna utanför Apple-återförsäljarna kommer att vara långa. Precis som med iPhonen. Kanske en bild på någon i sovsäck som köat hela natten?
Hur som helst, till en början kommer det bara vara de största tekniknördarna och de största boknördarna (två grupper som väl för övrigt aldrig tidigare träffats…) som slåss om vem som får de första exemplaren av läsplattan, men ganska snart kommer tusentals och åter tusentals att ha en snygg, funktionell och fantastisk läsplatta i sina händer som de älskar.

Det finns bara ett problem. De kommer att vilja läsa böcker, tidningar och tidskrifter på den. Och var ska de få tag på dem?

Kommer de att köpa eböcker för 120 kr/st via Elib (vars utbud dessutom är orimligt begränsat)? Knappast.
Kommer de att säga upp sin morgontidningsprenumeration (de som har kvar den) och istället betala ungefär lika mycket för PDF-versionen? Knappast.
Kommer de att gå till andra – icketraditionella källor? Troligtvis.

Vad kommer att hända då?

Här är ett scenario:

1. Bok-, tidning- och tidskriftsförlagen kommer att få en hel del badwill av läsare (kunder) som anser att förlagen inte hänger med i utvecklingen. Kunderna har köpt en dyr produkt som det inte finns något svenskt innehåll till. De ser möjligheterna, men blir besvikna. Främst på förlagen.
2. Media kommer att följa efter. De kommer att skriva om den sega bokbranschen. Ännu mera badwill för förlagen.
3. Författarna börjar undra vad bokförlagen väntar på. Några uttalar sig i media. Ännu mera badwill.
4. Användarna kommer se till att fylla sina Tablets med annat material än det som bokbranschen erbjuder. (Texter från bloggar, Pirate bay, Google Books, osv osv). För att de har något emot förlagen? Nej, inte till en början, utan helt enkelt för att det inte finns några bra lagliga alternativ, som överensstämmer med kundernas köp- och läsbeteende, deras användande.
5. En stor klyfta mellan bokbranschen och deras kunder uppstår.
6. Tidigare fans till bokförlagen börjar irritera sig på trögheten och bokförlagen börjar stämma sina tidigare kunder som tillgängliggör sig materialet via illegala tjänster. Klyftan växer.
7. Bokbranschen får kämpa i motvind. Försäljningen minskar, deras relevans och inflytande på folks läsevanor minskar.
8. Bra tjänster som användarna gillar kommer till slut, men det har gått några år för länge och användarnas mönster har förändrats så mycket att omställningen inte är helt okomplicerad…

Hur ska bokbranschen stoppa ovanstående scenario?
Hur snabba är förlagen med att få ut innehållet när läsplattan väl slagit igenom?
Hur ska de anpassa sina affärsmodeller till användarnas beteenden?

Jag tror att de inte är ens i närheten av redo för det här, att innehållet till rätt pris kommer att dröja, och att Apples tablet blir startskottet för en utveckling som kommer att slå hårt mot alla oförberedda tidningsförlag, bokförlagen och tidskriftsförlag.

Det som hänt ovan har hänt och händer fortfarande i musikbranschen, och trots att musikförsäljningen minskade med omkring 50% på 7-10 år från det att den första iPoden släpptes, så har bokförlagen inte tagit hotet/möjligheterna på allvar. De vill inte riktigt tro på att det som skett i musik- och filmbranscherna även kommer att drabba dem? Eller, de har åtminstone inte ansträngt sig för att hitta en bra lösning…

Nästa fråga då: Ska vi tycka synd om förlagen när den här utvecklingen har kunnat förutses i åtminstone 2-3 år, eller kanske 12-13 år beroende på hur man ser det…
Svaret: Klart vi måste. Men vad hjälper det?

Citatet är hämtat från någon Hassan-sketch, säkert 15 år gammal snart, men det känns nästan som att vi gjort det till vårt eget.

Hur som helst; Jag är en ganska rastlös person och jag tycker inte alls att det är härligt att vänta på saker. Jag vill ha dem direkt. Eller åtminstone på snabbast och smidigast möjliga sätt. Ibland tycker jag dock det är charmigt när saker tar lång tid. Råris är ju till exempel väldigt mycket godare än Uncle Bens snabbris. Men det är en annan historia.

Idag ska jag istället berätta om vad som hände mig precis. Jag var nämligen inne på bokförlaget Norstedts webbplats. Jag kom in på sidan för att jag ville läsa om Amanda Svensson (LÄS DEN HÄR KRÖNIKAN) och om hennes debutbok (som jag nyss fick redan på att den fanns).

Jag läste presentationstexten, tittade lite på omslaget och såg sen KÖP-knapparna för Inbunden, Pocket och E-bok. “Wow! E-bok, det är man ju verkligen inte bortskämd med, åtminstone inte för böcker på svenska, som man faktiskt vill läsa”, tänkte jag. Så här såg det ut:

Inbunden bok: 126 kronor
Pocket: 36 kr
E-bok: 115 kr

Vänta nu!

E-boken kostar 115 kr. Nästan exakt lika mycket som den inbundna. Och 3 gånger så mycket som pocketboken.

ÄR DET RIMLIGT?
Svaret är enkelt: Nej, det är det inte.

När jag läser Svensk Bokhandel och förlagsbloggar och twitterkonton från bokbranschare, så får jag ofta känslan av att de är frustrerade över att eboksförsäljningen inte kommer igång… Men titta själva på uppställningen ovan. Titta! Titta på priserna! Eboken är det överlägset mest ovärda alternativet. En big deal, som ingen tänkande människa vill betala för. Eller någonsin kommer att vilja betala så mycket för.

Samtidigt som e-boken är den absolut enklaste produkten att tillverka och distribuera för Norstedts, potentiellt kostar exemplarframställningen och exemplardistribution ingenting. Noll. Zipp. Nada.
Och för mig ger den mig det jag vill ha direkt, utan väntetider, transporter och så vidare. Bra för Norstedts, bra för mig, bra för miljön.

Jag vet inte om jag ska tycka synd om bokbranschen, eller om jag ska skratta åt dem. Mest ledsamt är det hur som helst för konsumenten, i det här fallet jag själv. Och för författaren så klart, i det här fallet Amanda Svensson (LÄS DEN HÄR KRÖNIKAN nu då!), som tappar läsare på grund av att hennes bokförlag inte förstår eller vill förstå hur deras kunder vill ta del av deras tjänster. Besöket på Norstedts slutar nämligen inte med något köp från min sida, det slutar med irritation. Över tröga företag som inte förstår sina kunder, sin affär, sin produkt – sitt värde. Tröga företag som sitter på sina ändor och undrar varför eboken inte tar fart…

Well, “väntar man på nåt gott är det bara härligt”, eller hur var det?

Spare a thought for the humble hardback this Christmas. It seems the traditional giftwrapped tome is being trumped by downloads, after Amazon customers bought more e-books than printed books for the first time on Christmas Day.

Amazon sålde fler eböcker än pappersböcker i årets julhandel! (Läs artikeln hos Guardian)

Det är ju helt fantastiskt och självklart på många sätt. Men ändå intressant. Framförallt ur en aspekt: Hur många eböcker såldes i Sverige under samma julhandel? (Kom ihåg; Sverige är ett av världens mest utvecklade länder när det gäller tillgång till, och bruk, av ny teknik) ? Hur många eböcker såldes? Inga siffror finns, men låt mig gissa att det inte var över 250 st, eller ens 0,1% av pappersböckerna.

Totala antalet titlar tillgängliga på Amazon: 390 000 st.
Totala antalet titlar tillgängliga på svenska eLib: 2 016 st

Inte konstigt att man skriver en sådan rubrik; Vad händer Sverige?!
När ska den svenska bokbranschen förstå att det finns pengar att tjäna här? Hur länge ska ni vänta? Vad väntar ni på? Vad är det som ska till för att något ska hända?

Kanske skulle ha börjat med ett “Hallå, det var länge sedan jag skrev här.” För det var det. Och det är Kalle Magnusson på stor och välförtjänt bild här bredvid för det är mest han som skriver. Men jag finns här och smyger runt också. Jag heter Mattias Lövkvist och har ni läst den här bloggen ned till begynnelsernas tider minns ni kanske mig också.

I vilket fall, för ett år sedan skrev jag ett inlägg på en annan blog, Digital Renaissance, där jag tog upp lite av de hot/möjligheter jag ser för bokbranschen, löst annat baserat på erfarenheter jag haft från musikbranschen. Jag skrev bland annat:

“Someone will eventually see the potential for sales of a simple and easy to use scanner with a flip the page function that by itself copy a book as a CD-reader previously copied a CD. I’ll give it three of four years until a box like that is widely distributed.”

Nu har det första lilla stapplande steget på den vägen tagits, för en kille som heter Daniel Reetz har byggt en helt egen bokscanner för 300 dollar.

En bokscanner för hemmabruk såg jag för ett år sen som en av förutsättningarna för att en marknad för digitala böcker och läsplattor ska kunna växa fram. Det gör jag till viss del fortfarande. Jag tror det måste finnas en stor samling litteratur som flyter runt gratis på digitala nätverk för att ett behov ska kunna växa fram. Att det skulle kunna växa fram en fungerande och betydande marknad utan en stor tillgång till fri litteratur är jag tveksam till. Då tror jag faktiskt att boken inte kommer lyckas etablera sig så bra på den digitala fronten. Det kommer leda till att andra saker, sociala nätverk, spel, musik, bloggar, film och internet i övrigt tar tid ifrån bokläsandet istället. Möjligen kan man ta ett ‘Spotify-kliv’ i bokbranschen och skapa tjänster som ger en illusion av gratis för användaren. Men det verkar ju inte gå åt det hållet när man tänker på den senaste tidens debacle kring Google books.

Just Google books och många andra projekt kan också leda till att massvis med böcker sprids digitalt på ett sätt upphovsmännen inte avsett. Med den positiva biverkningen då att ett beteende att använda läsplattor växer fram och därmed kan också förutsättningarna för en digital bokmarknad skapas. Om det blir privatkopiering eller storskalig kopiering a la Google som driver på utvecklingen återstår att se.

Hur det än blir med den saken kommer jag ihåg december 1999. Och en sak har jag insett: det är så att goda idéer dyker upp i huvudet hos flera personer samtidigt. Och ju fler de berättar sin goda idé för desto snabbare går det för idén att bli verklighet. Det tog inte så många år innan ett meckigt hemmabygge slutade i en iPod. Efterfrågan av en bokscanner kommer inte matcha en iPod på långt när. Men hamnar den i händerna på rätt/fel(avgör själv) människor har vi snart all litteratur någonsin skrivit på en fildelningssite nära dig.

Jag gillar bibliotek. Fantastiska byggnader och fantastiskt koncept. Fri kunskap. För alla. Oslagbart!

Igår var jag på en debatt på Malmö stadsbibliotek som Sydsvenskan arrangerade. Anledningen har ni säkert hört om – chefen för Malmö stadsbibliotek har lanserat en ny vision om biblioteket i framtiden, dessutom med engelsk titel, och kultureliten har blivit rasande och börjat skrika om att kommersialisering och sponsrade nöjesparker inte hör hemma i en kommunalt finansierad verksamhet. Och, allt ska vara som det alltid ha varit – även om utlåningen och besökarna sviker.

Kultureliten tycker att boken (underförstått pappersboken) ska vara i fokus. Bibliotekschefen tycker att människorna ska vara i fokus.

Först lite fakta:
En initierad skara på 14 000 personer står för 53% av lånen på Malmös bibliotek.
2/3 av av besökarna kommer till biblioteket utan att låna med sig en bok hem.

* * *

Gårdagens debatt, bibliotekets statistik om utlån, samt med ett givande samtal med Åke Nygren på Kista bibliotek, har fått mig att tänka ganska mycket på bibliotekets roll i framtiden.

Så här tror jag:

Idag finns det över 10 miljoner böcker digitaliserade (och därmed snart tillgängliga), en siffra som lär dubbleras inom kort, och sen dubbleras igen efter det snarare än vi tror. Då hamnar vi i en situation där i princip alla böcker, all kunskap, som finns, är tillgänglig för alla i hela världen. När det hänt dröjer det inte många kvartal förrän den samlingen blir gratis för alla användarna. Så funkar liksom internet. Först genom pirater och hack. Och sen genom reklamfinansierade tjänster. Och sen genom ett allmänt konsensus om att samhällsnyttan nog är stor om all kunskap blir tillgänglig för alla.
Parallellt sker utvecklingen av läsplattorna. Inom 12 månader lär det finnas en “måste ha!”-produkt som har smooth design och bra gränssnitt. Plötsligt vill alla ha läsplattor. Den blir lika vanlig, eller kanske ännu vanligare på sikt, än sin kompis MP3-spelaren.

Alltså. inom 5-10 år (alltid svårt med siffror – men det är nog en kvalificerad gissning) kommer all information som någonsin funnits finnas tillgängliga för vem som helst – gratis. Du kommer också att kunna ta del av den här informationen på ett helt nytt sätt och de olika texterna kommer att kopplas ihop med varandra på ett sätt som kommer få konsekvenser vi ännu inte kan föreställa oss. Det kommer förändra allt lärande, allt läsande. Skönlitterärt så väl som fakta.

De här tjänsterna/databaserna kommer antagligen vara relativt frikopplade från den traditionella biblioteksvärlden och bokbranschen. Utvecklingen drivs av andra typer av företag, med en teknikinriktning (tex Google). De traditionella aktörerna kommer så klart att ha ett finger med i spelet, men eftersom de är lite sega nu (ja, nu-nu, idag) och inte vill hoppa på tåget fullt ut idag, så kommer de få svårare att påverka sin roll och sitt inflytande framöver. Det straffar sig inte nu, utan syns först om 4-8 år någonting.

Så vad är då bibliotekets roll i det här?
Bibliotekens roll tidigare har ju främst handlat om ett förvaltande och ett tillgängliggörande av material. Distributör för text, har man varit. Tyvärr har ju många missförstått det här och trott att pappersboken varit bibliotekets grundbult – självklart har det aldrig varit så. Det är historierna, berättelserna, lärandet och informationen som varit deras stöttepelare. Pappersboken är bara ett sätt att distribuera och arkivera dessa på. I de allra flesta fall även det bästa sättet att distribuera och arkivera dessa på.

När man förstår det är framtiden ganska så enkel. Och tydlig. Ingen kommer att gå till biblioteket för att låna en pappersbok. Läs det där igen. Ingen kommer att gå till biblioteket för att låna en pappersbok.

Hur kan jag säga så!? För mig handlar det om tillgänglighet, endast. Se här till exempel, varför ska jag…
1. Leta upp lånekortet (hittar det givetvis inte – ligger inte i byrån där det ska)
2. Sätta mig på cykeln och cykla till biblioteket (det regnar säkert också! gör ju alltid det i dystopiska framtidsutsikter?)
3. Gå in på biblioteket och söka i deras datorer efter vilken hyllbeteckning som den fysiska boken kan hittas under…
4. Leta upp en bibliotekarie som kan berätta för mig var jag hittar den där hyllan…
5. Leta rätt på boken i hyllan, gå till en utlåningsdisk, betala 10 kr för att jag inte hittade lånekortet och istället måste använda det egentligen betydligt bättre sättet att identifiera mig med – min ID-handling i form av mitt körkort.
6. Cykla hem (..i regnet!)
7. Väl hemma kan jag läsa boken (eller kanske bara de tre kapitel i boken som jag verkligen behöver) och sen cykla tillbaka några veckor senare för att lämna igen den (och betala böterna på 13 kronor för att den är försenad).

Bättre kan vi! Let me google that for you, liksom. Det går att distribuera text enklare än så. Enda anledningarna att vi gör det idag är att 1, informationen finns bara där; 2, pappersboken är i många fall fortfarande det bästa sättet att tillgodogöra sig stora mängder information på och 3; det är gratis att låna. När detta förändras eller får konkurrens kommer vi att se nya beteenden.

Och, som jag sa ovan, det är bara en tidsfråga innan all information blir tillgänglig digital. Gratis. Då finns exakt samma text “på nätet” som i pappersboken. Samma författare, samma formulering. Samma upplaga – och alla upplagor innan och efter, dessutom. Jag når den på några klick, och hittar även andra titlar som utvecklar det som mina tre kapitel jag visste att jag behövde läsa handlar om, eftersom användarkommentarer, metadata och automatgenererade filtreringar har tipsat mig.

Jag läser dessutom texten smidigt på min läsplatta där jag kan söka och bokmärka olika sektioner i de olika böckerna, slå upp konstiga ord direkt i ordlistan osv osv.

* * *

Vad ska jag med biblioteket till i framtiden när det finns bättre sätt att distribuera text på?
Det var det jag hade hoppats att “biblioteksstriden” på Malmö stadsbibliotek skulle ha handlat om. Det gjorde den inte, tyckte jag. Men vi skulle behöva en ny debatt. En konstruktiv debatt. Där utvecklingsmotståndarna kan stanna hemma (och kanske läsa en bok? vad vet jag). Och där de som faktiskt ser och välkomnar den här förändringen kan debattera om hur biblioteken ska agera då. Vilken nytta de ska göra. Det är väldigt viktigt.
Bibliotekets framtid är ingen angelägenhet för oss gamlingar som bevittnade “biblioteksstriden” i förrgår (jag är 27, och nog omkring 30 år yngre än medianen där inne). Bibliotekets framtid är främst en angelägenhet för samhället och barn/ungdomar. Den senare kategorin var, symptomatiskt, inte i närheten av biblioteket.

Hur som helst, bibliotekets huvuduppgift; att göra texter tillgängliga för en allmänhet, kommer helt enkelt inte vara lika viktig längre. Att hitta informationen kan vi göra själva och bättre. Och biblioteket kan aldrig ha i närheten av lika många pappersböcker i sina bokvalv som det går att lagra på bara några hårddiskar – och aldrig få fram informationen lika fort. Inte heller koppla ihop den på samma sätt. (Och jag slipper cykla i regnet för att få tag på den!)
Och det här med att förvalta… ja, det sköter ju sig lite av sig självt på nätet. En backup här, en backup där, så är det fixat. Ingenting försvinner från internet.

Så, vad ska jag med biblioteket nu då? Är det en kulturinstitution som sett sina viktigaste dagar?

Jag hoppas inte det. Och när jag lyssnade på Elsebeth Tank [fin hemsida förresten!], chef för Malmö stadsbibliotek under debatten, så fick jag faktiskt – hör och häpna! – lite hopp om att biblioteket hade förstått sin roll i framtiden. Jag tyckte hennes vision var bra. Om jag har någon kritik så skulle det snarare handla om att den var för försiktig i sin framtidsvision – även om jag förstår varför nu när jag sett vilka känslor de här förändringarna sätter igång…

Tillbaka till frågan – vad ska biblioteken göra? Jo, biblioteken ska ju givetvis fortsätta att jobba på tillgängligheten. Och förvaltningen av våra böcker, vårt kulturarv, är så klart viktigt av många olika anledningar. Men att det skulle vara deras huvuduppgift i framtiden ställer jag inte upp på. Bibliotekens roll i framtiden kommer snarare att vara av en annan karaktär. Som framförallt kommer att handla om att inspirera.

2019 när någon frågar Malmö stadsbibliotek vad deras funktion i samhället är kommer svaret att vara: Vi inspirerar människor att ta del av information, berättelser, historier och lärande. Vi vill göra våra medborgare smartare, kunnigare, mer pålästa, hungrigare, mer allmänbildade och mer inspirerande för sina medmänniskor. Hur vi gör det? Olika.

Flummigt va?

Men så är det. Allt är tillgängligt, överallt, gratis. Alla kan hitta vad som helst, när som helst.
Det enda som återstår då är ju att vi måste vilja hitta och ta del av informationen. Det är Bibliotekets viktigaste roll framöver. Att inspirera folk att ta del av för dem ny information och för dem nya berättelser. Att inspirera folk att ta del av för dem ny information och för dem nya berättelser. Att inspirera folk att ta del av för dem ny information och för dem nya berättelser.

Hur man ska göra detta finns det mycket att säga om. Jag tänker nog inte gå in på alla de sättet jag kan tänka mig att det sker på, men att bibliotekets roll och inriktning kommer att behöva förändras mycket är inte svårt att förutse. Och det kan nog dessutom behöva göras ganska så fort… (Som sagt, 14000 pers på Malmöbibblan står för hälften av stadens lån. Malmö som har 300 000 invånare.)

För om biblioteket ska kunna utvecklas med sin roll, och vara i framkant i utvecklingen snarare än långa steg efter, så måste man påbörja omställningen nu. Det är ett stor skepp som ska navigeras. Framförallt så är det betydligt enklare att inspirera och influera människor om man redan har ett stark inflytande och en stor trovärdighet och tillit hos dem (alla älskar ju bibliotek, även de som inte går dit, men vad säger att det alltid kommer att vara så?). Arbetet måste alltså påbörjas innan det är allt för få människor som besöker biblioteken, innan bibliotekets positiva aura börjar blekna, annars kommer man helt enkelt inte ha den cred som behövs för att kunna samla, inspirera och uppmuntra invånarna att leta vidare i informationsöverflödet.

Här är en liten snabb lista med tankar som måste in på biblioteken, nu. Ingen fullständig action plan på något sätt. Men lite stödord. Fram till vägen som leder till större intresse och inflytande för biblioteken.

Lite “rakt ut” kanske, men det är följande som måste ske:

1. Ut med pappersböckerna
2. In med människorna
3. In med bästa wifi-uppkopplingen i stan
4. In med bästa kaféerna i stan.
5. Bästa lokalerna har ni redan, så mötesplatsanpassa dem istället – gör det enkelt för människor att samtala, tala, läsa, berätta, inspirera och inspireras.
6. Fram med bibliotekarierna! Ut ur arkiven, ner på golven. Träffa folk, debattera, uppvigla, kommentera. Väck intresse! Få liv i oss!
7. In med andra yrkesgrupper. Journalister, pedagoger, it-folk, företagsfolk, kreatörer, konstnärer, förläggare, syo-konsulenter, professorer, lärare och historieberättare.
8. In med inspirationen och kreativiteten!
9. Ut på stan! Biblioteket som en del i samhället och offentliga rummet. Självklart. Erbjud bibliotekets inspirationstjänster på andra platser än i de egna lokalerna.
10. In med författarna och artisterna – arrangera föreläsningar, debatter, samtal, spelningar, utställningar och liknande i mycket högre grad. Tänk brett!
11. Sluta fokusera på texten. Fokusera på lärandet, berättelserna, informationen och kulturen istället. Och människorna bakom och framför.
12. In med “kontexten”. Ge oss vårt läsande och lärande ett sammanhang. Materialisera den digitala texten på olika sätt. Möten är bara ett av många. Ni måste tillföra något till berättelserna och informationen.

Vad är då kvar av den traditionella biblioteksverksamheten?
Rätt mycket, antagligen. Men med väldigt mycket mera adderat. Ett av bibliotekens och bibliotekariernas största funktioner i framtiden tror jag blir som kuratorer och inkubatorer för idéer.
Peppa folket till lärande och fortbildning. Samt filtrera ut och uppmärksamma de ämnen/personer/strömningar som är intressanta just nu. Få folk att komma till biblioteket på samma sätt som vi idag går till lekparken, puben, resumés onsdags-öl, företagsinkubatorerna, sportarenan, biografen och stadsfestivalen. Bredda biblioteket, helt enkelt.

“Vad är då skillnaden mellan Espresso House och Stadsbiblioteket?” frågar du mig lite dissigt.
Svaret är enkelt: Kontexten så klart! Sammanhanget, människorna, innehållet, miljön, byggnaderna, inspirationen. En plats där människor möts för att prata litteratur, kunskap, lärande och kultur. Människor som är precis som du. Och du. Och du. Och du. Och jag. Och som pratar om de sakerna som vi alla vill. Ett öppet forum. En upplevelsepark med kunskap, lärande och berättande i botten.

Där har ni framtiden för ett levande bibliotek. Se nu till att ta möjligheten att göra något bra utav det. Fokusera på rätt saker och tänk längre än din pappersboks sista sida. Men, I tell you, det är dags att börja nu om biblioteket ska ha en fortsatt lika stark ställning i framtiden.

Eller i andra ord:

Alternativ A.
Biblioteket genomgår förändringen och blir en plats för kunskapsutbyte, fördjupning och inspiration för en stor del av stadens befolkning. Man kommer hit för att lyssna på intressanta föreläsare, historier, uppträdanden. För att jobba, för att träffa folk, för att träffa nya folk att anställa, för att skapa, för att dela med sig av information och reflektion, för häng, mys, inspiration och för att det är en fantastisk plats med mycket historia och kunskap i väggarna. Och för att, ja just det, höll nästan på att glömma! – man kommer till biblioteket för att läsa! Men inte för att låna.

Alternativ B.
Biblioteket fortsätter att vandra på den redan allt mer avsmalnande stigen. Det blir en kostsam kulturinstitution vars främsta uppgift blir att förvalta ett gigantiskt kulturarv som snart ingen vill ta del av på det sättet som det erbjuds. Från många lån till några få. Till få lån för några få. (I förlängningen: pengarna försvinner, ingen vill satsa på en verksamhet som ingen vill ha, och Alternativ A ovan tvingas igenom, men något årtionde för sent. Och då blir det svårt. Man måste rädda den krassliga relationen till biblioteket som skapats den senaste tiden och det kommer bli svårt att få de “unga och hungriga” människorna att vilja cykla till biblioteket…)

Nå? Det är bara att välja! Och kom ihåg: “Det kan gå väldigt fort från ‘Det är för tidigt att säga någonting om…’ till ‘Det är för sent för att göra någonting åt…’

Lästips: En artikel om ett bibliotek som slängt ut alla böcker hittar ni här (tipstack till någon på Twitter, kommer bara inte ihåg vem som postade den, sorry): http://www.boston.com/news/local/massachusetts/articles/2009/09/04/a_library_without_the_books/?page=full

Och det verkade lovande; första dagens första seminarium skulle handla om framtiden. Wow! tänkte jag och gick dit med spänd förväntan.

Det skulle jag nog inte ha gjort. Allt började nämligen med en helt ointressant och onödig undersökning av svenskarnas intresse för eboken och läsplattor – som även beställaren Svensk bokhandel förklarade var ganska meningslös efteråt. (Läs mer här).
Efter det pratade Arild Bjørn-Larsen om norska bokbranschens arbete med digitalisering (se hans presentation här). I den påföljande frågestunden ställde jag frågor om varför bokbranschen inte tittar på andra branscher som genomgått samma digitala förändring. Bokbranschens riktmärke är nämligen försäljning av enstaka exemplar, men alla andra branscher som gått igenom samma skeden har ju förstått att ett enskilt exemplar i sig (dessutom med DRM-skydd) inte har något ekonomiskt värde för mottagarna, utan att det är tillgången till allt som möjligtvis kan värt att betala för (jämför med prenumerationstjänster som Spotify, Voddler eller Headwebs kommande satsning).

Frågan bemöttes med ett “ja, det är så här vi tänkt nu åtminstone”. Varför människors beteende skulle ändras för att innehållet är text snarare än film eller musik, fick jag inte något svar på. De hade helt enkelt inte tänkt i de här banorna, är min reflektion.
Frågan ledde till lite diskussion och en man i publiken (antagligen från ett förlag) sa något i stil med: “Artister kan ju turnera och tjäna pengar på annat – men en författare kan ju bara skriva och framföra sitt material i text”… Well. För det första är det ju inte sant. En författare är ju jätteintressant att lyssna på som föreläsare och talare, men även om det varit så att det inte gick att “turnera” med berättelser – så hade det ju inte spelat någon roll. Det här är inget som läsaren tar hänsyn till! (Lite som att jag skulle lyssna på all musik digitalt – men inte bandet X som jag skulle köpa skivor med – för att de inte turnerar…).
Det samma gäller ju dessutom film. En konstform, ett media, som är betydligt svårare att turnera med än berättelser/information (som ju är det som gör författare och deras arbete intressant – inte om de presenteras på papper).

Detta påpekade jag också, men diskussionen kom inte vidare eftersom seminariet avbröts på grund av tidsbrist – precis när det började bli lite intressant.

Efteråt hoppade ett par människor på mig och ville höra mer om mina tankar om branschen. De hade tänkt i samma banor. Sveriges Radio P1 gjorde också en intervju med mig (lyssna här).

När framtidsseminariet var slut stressade folk iväg till sina montrar, och snacket om framtiden var över för den här gången. “Nu har vi gjort årets reality check – ingen annan gör något med det digitala, så då behöver väl inte vi heller det”, kändes det som att alla förlagen tänkte när de gick ner för trappan till mässgolvet.

Men så är nog inte fallet. Digitaliseringen kommer, det är ingenting som går att stoppa eller för den delen kontrollera. Och för att ha något finger med i spelet även efter den stora tsunamin av digitaliserad text sköljt över även bokbranschen så måste de börja engagera sig. De måste sluta blunda och sluta bygga fördämningar som de tror att de kan kontrollera händelseförloppet med. De måste samtala, sätta sig in i vad en digitalisering av boken betyder – för läsarna, för författarna, för branschen – och prata om vilken roll de ska ha framöver. Den kommer nämligen med största sannolikhet att se helt annorlunda ut än den roll de har idag.

Några fler planlagda branschseminarier dök inte upp på mässan. Visst, några enskilda samtal i några enskilda montrar, tangerade kanske framtidsdiskussionen – men några stora djupgående samtal mellan förlag, författare, distributörer, teknik och läsare, ägde aldrig rum. Hela händelsen resulterade i att jag skrev den här texten: “Utebliven diskussion om framtidens bok, eller; Vi måste prata…, som fick ett bra mottagande. Men föga hjälpte det.

Den förväntansfulla och positiva känsla jag hade när jag klev in på Svenska mässan i torsdags försvann alltså så fort branschfolket lämnade rummet för att sälja pappersböcker i montrarna. Det är synd.
Främst för branschen själv. Vi andra – “läsarna” – kommer nämligen att klara oss utmärkt i en digitaliserad värld. Vi kommer att få tillgång till alla världens historier och berättelser, troligtvis gratis, och vi kommer att få ta del av en teknikutveckling som enbart kommer att förfina och berika vårt läsande. Vår kontakt med författarna blir djupare och mer intensiv. Vår kontakt med andra läsare blir också den större och mer djupgående och berikande.

Branschen däremot – om ni fortsätter med samma ignorans inför framtiden kommer ni att få det jobbigt. Och det kommer bara bli svårare och svårare att berättiga och påverka er makt över innehållet, ju längre tid ni väntar. Väckarklockan har ringt. Ni blir inte piggare för att ni trycker på snooze en gång till.

Tåget går nu.

Som ni förstått har Bokensframtid.se spenderat dagen på Bokmässan. Det var öppningsdag och allt startades med Framtidsseminariet som jag skrev om här. Arrangör var tidningen Svensk Bokhandel (en tidning som jag för övrigt uppskattar många gånger – och som inte alls är sådär jättetrist som namnet annars tenderar att anspela), och allt leddes av chefredaktören Lasse Winkler som sa en del kloka saker.

Det blev en liten intressant diskussion efteråt, som initierades av en intressant (och kort) frågestund. Men sen försvann alla ut i montrarna som om ingenting hade hänt eller inget mer fanns att fundera på.”Nu har vi klarat av det där med framtiden”.

Men det finns mer än så att säga. Betydligt mer.

Det saknar jag verkligen med Bokmässan. Diskussionerna, branschsamlingarna, de organiserade samtalen – om framtiden för branschen, men kanske framförallt om framtiden för boken, och e-boken. Men den uteblir. Det är tyst. Tyst. (Hörde ni knappnålen falla!). Istället läggs krutet på att kränga pappersböcker och lyssna på författarna.

Och visst är det frid och fröjd att det är så – om det inte vore för att ett gigantiskt teknikskifte väntar bakom krönet. Och alla låtsas som att det inte händer. Som att inget kommer att hända om ingen påskyndar den. Men. “Inom 1-2 år kommer det explodera, kanske redan i vinter” sa Lasse Winkler. Vare sig förlagen vill det eller ej. Och vi är många som tror på samma utveckling.

Men branschen chillar -  ytterligare en påse Ahlgrens bilar till monterbesökarna hälls upp och ytterligare några ex av förra årets försäljningssuccé krängs till extrapris på papperspocket…

Jag säger det igen: Hela bokbranschen är under samma tak i fyra dagar. Fatta möjligheterna – men ingenstans finns det planerade samtal inom branschen om framtiden. Ingenstans.

Förmiddagsseminariet om framtiden/eboken var första gången (!) under de 25 åren som Bokmässan har funnits, som ett seminarium riktade sig till bransch och media och inte främst till deras kunder. Första gången! Det borde ju vara fyra hela dagar med seminarium om branschens möjligheter och problem. Inte 45 minuter.

Avslutningsvis ett konkret förslag från Bokensframtid.se: Dra ihop alla förlag, författare, konsumenter, mellanhänder, bokdistributörer, bibliotek, bokhandlare och journalister som vill tala om e-boken, om framtidens boktjänster, om dagens boktjänster, om möjligheter och förhoppningar. Vi kan ses i ett kafé eller i ett pressrum eller mitt på mässgolvet. Hur och var är inte så viktigt – det viktiga är att det händer, och att en konstruktiv diskussion börjar ta fart.

Nå, är ni på?

Undersökningen var gjord av Arne Modig från Novus Opinion som också presenterade siffrorna.

Vad visade då undersökningen? Ingenting skulle jag vilja säga.

Det här: I princip har ingen testat eboken, i princip har ingen läst en ebok, i princip ingen har en läsplatta och i princip har ingen sett möjligheterna med en digitaliserad bokvärld.

Undersökningens slutsats var: “vänteläge för digital teknik”. Jo men visst.

Problemet är ju att läsarna inte vet vad de vill ha förrän de har set det!

Och nästan inga (svenskar alltså) har ju sett en eboksläsare ännu, och det finns ju knappt några eböcker tillgängliga (i Sverige) över huvud taget. Varför är det så? För att folk inte vill ha det? Nej. För – och det här är viktigt – att den svenska bokbranschen inte har tagit de här möjligheterna till sig. De har inte visat läsarna och allmänheten vad som skulle kunna hända när all information blir tillgänglig för vem som helst, var som helst – och i förlängningen – hur billigt som helst.

“Siffrorna har ett betydande mått av osäkerhet i sig” avslutas presentationen. Jo men visst. Ni har frågat helt fel personer till exempel. Se här: 9 av 10 föredrar ljudböcker på CD framför nedladdade MP3or – det säger väl allt. (Men helst av allt vill man väl streama dem direkt i mobilen när du sitter på bussen? – en fråga som inte ens undersökaren verkar ha funderat på?). Och många tyckte att en e-bok skulle ha samma pris som en pappersbok i hårdpärm – även om det fanns en pocket som kostade 30% av så mycket.

Så – var det här ett steg längre bort från ebokens genomslag nu då? Absolut inte. För det bästa är att det inte spelar någon roll vad förlagen eller branschen tycker. Om inte de vill vara med och utveckla framtidens bok så kommer någon annan aktör att göra det. Titta på Amazon, titta på Apple – titta på musikbranschen.

Grundregel nummer 1: E-bokens TOTALA genomslag är aldrig längre bort än att en (1) leverantör (Apple?) släpper en (1) smooth läsplatta.

Då kommer alla vilja ha eböcker, oavsett va de sa i september 2009. Och oavsett om bokbranschen vill det eller inte.

PS. Att det här är den första presskonferensen med branschinriktning sedan starten (50? 25 år sedan..) är ju helt otrolig – hur kan man inte ta tillfället i akt att prata om de här sakerna när ALLA i hela branschen är på plats?