Vår kultur påverkas av dess förpackning. Men också av tekniken med vilken vi distribuerar den. Papyrusrullarna, pergamenten, codex-boken och tryckpressen är några av de mest självklara exemplen från historien. Och i varje skifte har tekniken fört det intellektuella landskapet och tänkandet vidare, ja hela kulturen vidare. Men i varje exempel har det också tagit århundraden från det att tekniken presenterats, till att den visa sin fulla potential.

Tryckpressen kan statuera exempel. Uppfunnen i mitten på 1400-talet, men påverkade vår kultur på allvar först närmare 400 år senare. Visst fick den spridning redan i slutet av 1400-talet, men det var först under 1800-talets industriella revolution som böcker hamnade framför den breda massans ögon. Fram till dess var en bok något som bara några få hade sett och än färre kunde läsa. Bokens spriding har alltså mer den industriella revolutionen att tacka än Gutenbergs blytyper.

Till det senaste omvälvande teknikskiftet får vi räkna textens digitalisering, men skillnaden jämfört med tidigare teknikskiften är många. När det tog tryckpressen nästan fyra sekel att förändra folks beteenden, tog det internet knappt två decennier. Runt år 2000 gick den elektroniska textmängden i världen om den tryckta och ungefär samtidigt kan man säga att stor del av vår intellektuella aktivitet började flytta ut på nätet. Från print, till webb. För första gången någonsin behöver det tryckta ordet motivera sin existens och relevans.

För litteraturhistorien gäller något liknande. När de intellektuella aktiviteterna försiggår mer online än on paper så måste litteraturhistorien, för att fortsätta vara relevant, digitaliseras. Och den utvecklingen har vi precis bara snuddat vid.

* * *

Så vad händer med den tryckta boken – är den hotad? Är tryck på väg att marginaliseras? Njaa. Varje år trycks hundratusentals nya titlar på förlag världen över. Ingen tror att de kommer att försvinna över en natt. Men det är inte heller sunt att förlita sig på att det kommer fortsätta så i all evighet.

Till och med de mest inbitna anti-digitaliserarna, den svenska bokbranschen inkluderad, kan samsas kring att vi är uppe i ett epokskifte. Intagandet av tryckt text ersätts med digital text på skärmar. På ett privat plan har den redan ägt rum för många, för andra är det en bit kvar. Hur och när den flytten blir total (eller om den någonsin blir det) är egentligen onödigt att spekulera kring – trenden att stora delar av vår lästa text är digital är glasklar, och det är alla överens om.

Att det däremot kommer påverka alla som producerar, sprider eller på andra sätt hanterar det skrivna ordet är inte lika accepterat. Eller de har åtminstone inte gjort sig beredda på den stundade omställningen.

* * *

När jag föreläser om bokbranschens steg in i den digitala världen brukar jag prata om ”bläddra-, prassla-, känna- och bada-argument”. Det är argument som ofta kommer upp i samband med en skepsis inför att böcker blir digitala texter och läses på skärm. Att läsa text på en läsplatta, en mobiltelefon, en datorskärm eller en insmugglad iPad känns inte likadant som att läsa en riktig bok, hävdar skeptikerna. För att inte tala om den ekonomiska risken man tar när man väljer att plocka med sig laptopen i badet framför pocketboken.

Men den argumentationen faller på så många plan – vi badar helt enkelt inte så ofta.
En jämförelse med musikskivan är också på sin plats: Den hade exakt samma attraktion 1999 som pappersboken hade 2009 – den var en stark artefakt som många samlade på, betalade dyra pengar för, kopplade sin identitet till, tjänade pengar på, osv osv. Ändå tog det inte ens sju år från det att den första iPoden släpptes på marknaden till att skivbranschen hade halverat sin försäljning av skivformatet. Sju år. Och idag pratar ingen längre om skivans känsla och identitet, eller fysiska fördelaktiga egenskaper. Digital musik är den vanligaste formen att distribuera och konsumera musik på.

Samtidigt släpps iPaden. Hur långt dröjer det innan bokförsäljningen är halverad?
Frågan är retorisk.

Istället för att pajkasta om analog vs digital läsning bör vi kanske fråga oss vad det var som drev oss till böcker från början. Var det papperet, badkaret, dofterna eller hundöronen? Nej, det var ju givetvis berättelserna, informationen – innehållet i boken.

Det borde göra oss medvetna om problemet att låsa oss för mycket kring ett visst format. Eftersom det egentligen är innehållet som vi är intresserade av. Innehållet som egentligen spelar någon roll.

* * *

Ett annat argument mot digital text är ofta att distraktionen vid läsningen är stor. Med en pappersbok kan man bara läsa text. Med en digital bok finns möjligheterna att andra typer av tjänster, program, underhållningar, dyker upp. ”Pling-ljudet från mailboxen kommer att störa min läsning”, ”de ständiga uppdateringarna på Facebook och Twitter kommer att störa din läsning”, osv osv.

Skillnaden med de digitala tjänsterna som boken snart blir en del av, är att de här ”störningsmomenten” kommer att integreras i läsupplevelsen, i berättelsen. Det kommer att berika läsupplevelsen. Multitasking tar inte fokus från vår huvudaktivitet idag, det är vår huvudaktivitet. Och det kommer även att påverka och utveckla den digitala litteraturen.

***

När texten digitaliseras försvåras definitionen av vad den bok är. När börjar en bok att vara en bok? När slutar en bok att vara en bok?

Enkelt svar: Spelar det någon roll?

När kultur blir digital händer spännande saker. De traditionella formaten bryts upp, men även mycket av det vi tidigare tagit för givet. Boken, som vi känt till den under de senaste 150 åren, har följt den industriella modellen av en produktcykel: tillverkning, marknadsföring, försäljning, distribution. Allt det här håller på att förändras. Digitaliseringen gör att nya vägar, kortare vägar, växer fram. Stigen från författarens huvud till läsarens hjärta är kortare än någonsin. Nya publiceringsvägar blir tillgängliga.

Men förutom distributionen lär digitaliseringen också förändra själva innehållet i boken, det har ju nya distributionskanaler alltid gjort tidigare. ”Vår kultur påverkas av dess förpackning”, inledde jag den här texten med. Nya distributionsmöjligheter förändrar våra berättelser och sättet att berätta dem på.

I en intressant artikel i Wall Street Journal från förra året skriver författaren Steven Johnson om att när böckerna blir digitala och indexeras i sökmotorer, så är det inte bara böckerna som fasta enheter som blir mer tillgängliga – även varje sida, varje stycke, varje mening blir sökbar och vill påkalla vår uppmärksamhet. Och varje sida, varje stycke, varje mening konkurrerar med varje annan mening, stycke, sida – på ett sätt som de aldrig gjort tidigare.

Att läsa en hel bok blir kanske plötsligt ointressant? Exempel: Varför läsa alla 340 sidorna som boken består av, när 2234 personer har kommenterat texten och märkt ut de 15 styckena som bäst förklarar det som just du söker. De andra läsarna har också kopplat ihop dessa 15 stycken med 15 stycken från andra böcker, skriva av andra författare.

Vem kan motstå ett sådant scenario? För ren nyttoläsning är vinsterna självklara. Boken fragmenteras, och det kommer göra oss effektivare i vår informationsinhämtning.

* * *

Men hur är det med skönlitteraturen och andra berättelser? Kommer de också att fragmenteras, styckas upp, bli stycken istället för långa kärnfulla berättelser? Vad händer med djupläsningen? Vad händer med textens unika egenskap att förklara komplexa och abstrakta resonemang och idéer?

Det återstår att se, så klart, allt kommer så klart att leva vidare parallellt med varandra. Men nedan följer en liten lista på idéer hur läsandet och skrivandet (och relationen mellan dem) kommer att förändras framöver.

1. Vi kommer att vilja läsa allt kortare texter.
I takt med att vi blir effektivare och får bättre filter att hitta fram till det vi verkligen är ute efter kommer vi också ta del av allt kortare texter. Vi kommer kräva att varje ny sida, varje nytt kapitel, motiverar oss tillräckligt för att läsa vidare. Konkurrensen från andra källor är nämligen starkare. Vi hittar fram till de styckena i texten vi vill åt, resten skippar vi. Och det gäller inte bara nyttoinformation. Många spår också ett återinförande av de kortare skönlitterära texterna – novellerna och essäerna. Också den korta följetången är på väg tillbaka i litteraturen. Allt det här har fått stå tillbaka de senaste decennierna, till förmån för den ”normallånga” romanen. Varför? För att folk tappade intresset för den typen av texter? Nej, snarare för att kortare texter har varit svåra att tjäna pengar på under många år (på grund av hur produktionsprocessen sett ut). Men med digitala berättelser ges plötsligt möjlighet att hitta ekonomi i dem igen, med mikrobetalningar och andra lösningar. Den korta texten är på väg in i våra medvetanden på riktigt.

2. Vi kommer att vilja läsa allt längre texter.
Samtidigt kommer vi också att läsa och skriva längre texter. Det vi verkligen bryr oss om och är intresserade av finns det nu möjlighet att skriva och läsa hur mycket som helst om. Tidigare har ekonomin för boken varit som bäst när den kostade mellan 5-20 kronor att trycka och var mellan 150 och 400 sidor lång. Då föll ekonomin kring tryckkostnader, försäljningspris och efterfrågan ut som bäst för den producerande enheten. Men för en elektronisk text gäller andra principer. Det kostar plötsligt lika lite att tillgängliggöra en text som är 140 tecken eller 140 000 tecken lång. Och den övre gränsen utraderas och en ökad omfång är inte längre en ökad kostnad (det är ju till exempel det här blogginlägget ett bra bevis på.). Istället handlar det bara om hur mycket tid och uppmärksamhet läsaren vill ge författaren (och vice versa).

3. Vi kommer att vilja läsa böcker som rör sig, är interaktiva och blandar olika media.
Nya typer av berättande kommer att växa fram. Och med nya möjligheter att berätta kommer också nya typer av berättelser. De kommer säkert att skilja sig och spreta åt alla möjliga håll och mediatyper. De som är bra på det här idag, spelutvecklarna, kommer säkerligen att visa vägen. De är grymma på berätta berättelser, och de utvecklar hela tiden nya tekniker och möjligheter.

4. Vi kommer att se läsning som något publikt och inte privat.
Idag är läsning av böcker något väldigt privat, men för alla som läser bloggar är det något väldigt socialt, till och med publikt. Du läser och kommenterar, du sprider vidare och rekommenderar. Att ha läst en bloggpost du inte kan länka till är att ha läst en bloggpost i onödan. Detsamma kommer ske för ”böcker”. Vi kommer aldrig läsa ensamma igen. Allt vi läser kan spridas, kommenteras och tipsas om. Och utvecklas, förbättras, remixas. Här kommer det att hända mycket de närmsta åren. Det är lätt att se boken som plats för samtal istället för en isolerad slutprodukt. Lägg där till hela community-byggandet kring en bok/berättelse och vår vilja att diskutera och fördjupa oss i ämnen vi verkligen är intresserade av.

5. Vi kommer att komma närmare författarna och gränserna mellan vem som är författare och vem som är läsare kommer att bli suddigare.
Idag är många författares läsarkontakt väldigt knapp. Många i bokbranschen lever också i myten om att en författare ska vara svårtillgänglig, mystisk och verklighetsfrånvänd. Det stämmer säkert för några få, men för de allra flesta finns det mycket att tjäna på att närma sig läsarna mer. Hittills har vägarna varit svåra; en boksignatur här, någon uppläsning där, kanske en bokmässa där. Internet och digital läsning gör det möjligt att utöka den här kontakten och det utbytet oerhört. Till och med att integrera den i berättelserna – att göra läsarna till en del av läsupplevelsen. Det handlar inte längre om ekonomiska möjligheter eller geografisk distans, det handlar bara om idéer. Och det kommer vi snart att se många av. Detsamma gäller kontakten mellan läsarna, där finns det mycket att göra och förbättra. Förändringen inom en femårsperiod kommer vara enorm.

6. Vi kommer att fortsätta läsa “helt vanliga böcker”.
Ja, Jan Guillou, du och dina barnbarn kan vara lugna.

* * *

”Det finns poänger i att upprätthålla en åtskillnad mellan bloggen som flöde och boken som stopp. Bloggar bör länka maximalt, men böcker blir sällan mer attraktiva bara för att man försökt trycka in så kallad interaktivitet mellan pärmarna. Boken bör förhålla sig till nätet som ett urval ur ett överflöd.”
/ Rasmus Fleischer i ”Det postdigitala manifestet” från 2009. (LÄS!)

Rasmus har helt rätt i mycket av det där. Böcker ser ut på ett visst sätt, och ska kanske fortsätta att se ut så även om de digitaliseras. Det behövs stabila referenspunkter även på en fluktuerande webb. Men böcker, som vi känner dem idag, är skapade för sitt format – de är skapade för att vara statiska, för att inte länkas. Texterna är skrivna för att bli tryckta i en pappersbok, inte till någonting annat.

Men föreställningen om vad en bok är och hur den ska vara, är på väg att förändras – och med det kommer också innehållet, berättelserna, att anpassas för de nya formaten. Och först då kommer det nya formatet kanske att kännas helt naturligt?

Säkert är i alla fall att nya möjligheter för berättandet är på intåg, och att det med det följer nya typer av berättelser.

Historien upprepar sig alltså igen – i framtiden.

Kanske skulle ha börjat med ett “Hallå, det var länge sedan jag skrev här.” För det var det. Och det är Kalle Magnusson på stor och välförtjänt bild här bredvid för det är mest han som skriver. Men jag finns här och smyger runt också. Jag heter Mattias Lövkvist och har ni läst den här bloggen ned till begynnelsernas tider minns ni kanske mig också.

I vilket fall, för ett år sedan skrev jag ett inlägg på en annan blog, Digital Renaissance, där jag tog upp lite av de hot/möjligheter jag ser för bokbranschen, löst annat baserat på erfarenheter jag haft från musikbranschen. Jag skrev bland annat:

“Someone will eventually see the potential for sales of a simple and easy to use scanner with a flip the page function that by itself copy a book as a CD-reader previously copied a CD. I’ll give it three of four years until a box like that is widely distributed.”

Nu har det första lilla stapplande steget på den vägen tagits, för en kille som heter Daniel Reetz har byggt en helt egen bokscanner för 300 dollar.

En bokscanner för hemmabruk såg jag för ett år sen som en av förutsättningarna för att en marknad för digitala böcker och läsplattor ska kunna växa fram. Det gör jag till viss del fortfarande. Jag tror det måste finnas en stor samling litteratur som flyter runt gratis på digitala nätverk för att ett behov ska kunna växa fram. Att det skulle kunna växa fram en fungerande och betydande marknad utan en stor tillgång till fri litteratur är jag tveksam till. Då tror jag faktiskt att boken inte kommer lyckas etablera sig så bra på den digitala fronten. Det kommer leda till att andra saker, sociala nätverk, spel, musik, bloggar, film och internet i övrigt tar tid ifrån bokläsandet istället. Möjligen kan man ta ett ‘Spotify-kliv’ i bokbranschen och skapa tjänster som ger en illusion av gratis för användaren. Men det verkar ju inte gå åt det hållet när man tänker på den senaste tidens debacle kring Google books.

Just Google books och många andra projekt kan också leda till att massvis med böcker sprids digitalt på ett sätt upphovsmännen inte avsett. Med den positiva biverkningen då att ett beteende att använda läsplattor växer fram och därmed kan också förutsättningarna för en digital bokmarknad skapas. Om det blir privatkopiering eller storskalig kopiering a la Google som driver på utvecklingen återstår att se.

Hur det än blir med den saken kommer jag ihåg december 1999. Och en sak har jag insett: det är så att goda idéer dyker upp i huvudet hos flera personer samtidigt. Och ju fler de berättar sin goda idé för desto snabbare går det för idén att bli verklighet. Det tog inte så många år innan ett meckigt hemmabygge slutade i en iPod. Efterfrågan av en bokscanner kommer inte matcha en iPod på långt när. Men hamnar den i händerna på rätt/fel(avgör själv) människor har vi snart all litteratur någonsin skrivit på en fildelningssite nära dig.

Jag gillar bibliotek. Fantastiska byggnader och fantastiskt koncept. Fri kunskap. För alla. Oslagbart!

Igår var jag på en debatt på Malmö stadsbibliotek som Sydsvenskan arrangerade. Anledningen har ni säkert hört om – chefen för Malmö stadsbibliotek har lanserat en ny vision om biblioteket i framtiden, dessutom med engelsk titel, och kultureliten har blivit rasande och börjat skrika om att kommersialisering och sponsrade nöjesparker inte hör hemma i en kommunalt finansierad verksamhet. Och, allt ska vara som det alltid ha varit – även om utlåningen och besökarna sviker.

Kultureliten tycker att boken (underförstått pappersboken) ska vara i fokus. Bibliotekschefen tycker att människorna ska vara i fokus.

Först lite fakta:
En initierad skara på 14 000 personer står för 53% av lånen på Malmös bibliotek.
2/3 av av besökarna kommer till biblioteket utan att låna med sig en bok hem.

* * *

Gårdagens debatt, bibliotekets statistik om utlån, samt med ett givande samtal med Åke Nygren på Kista bibliotek, har fått mig att tänka ganska mycket på bibliotekets roll i framtiden.

Så här tror jag:

Idag finns det över 10 miljoner böcker digitaliserade (och därmed snart tillgängliga), en siffra som lär dubbleras inom kort, och sen dubbleras igen efter det snarare än vi tror. Då hamnar vi i en situation där i princip alla böcker, all kunskap, som finns, är tillgänglig för alla i hela världen. När det hänt dröjer det inte många kvartal förrän den samlingen blir gratis för alla användarna. Så funkar liksom internet. Först genom pirater och hack. Och sen genom reklamfinansierade tjänster. Och sen genom ett allmänt konsensus om att samhällsnyttan nog är stor om all kunskap blir tillgänglig för alla.
Parallellt sker utvecklingen av läsplattorna. Inom 12 månader lär det finnas en “måste ha!”-produkt som har smooth design och bra gränssnitt. Plötsligt vill alla ha läsplattor. Den blir lika vanlig, eller kanske ännu vanligare på sikt, än sin kompis MP3-spelaren.

Alltså. inom 5-10 år (alltid svårt med siffror – men det är nog en kvalificerad gissning) kommer all information som någonsin funnits finnas tillgängliga för vem som helst – gratis. Du kommer också att kunna ta del av den här informationen på ett helt nytt sätt och de olika texterna kommer att kopplas ihop med varandra på ett sätt som kommer få konsekvenser vi ännu inte kan föreställa oss. Det kommer förändra allt lärande, allt läsande. Skönlitterärt så väl som fakta.

De här tjänsterna/databaserna kommer antagligen vara relativt frikopplade från den traditionella biblioteksvärlden och bokbranschen. Utvecklingen drivs av andra typer av företag, med en teknikinriktning (tex Google). De traditionella aktörerna kommer så klart att ha ett finger med i spelet, men eftersom de är lite sega nu (ja, nu-nu, idag) och inte vill hoppa på tåget fullt ut idag, så kommer de få svårare att påverka sin roll och sitt inflytande framöver. Det straffar sig inte nu, utan syns först om 4-8 år någonting.

Så vad är då bibliotekets roll i det här?
Bibliotekens roll tidigare har ju främst handlat om ett förvaltande och ett tillgängliggörande av material. Distributör för text, har man varit. Tyvärr har ju många missförstått det här och trott att pappersboken varit bibliotekets grundbult – självklart har det aldrig varit så. Det är historierna, berättelserna, lärandet och informationen som varit deras stöttepelare. Pappersboken är bara ett sätt att distribuera och arkivera dessa på. I de allra flesta fall även det bästa sättet att distribuera och arkivera dessa på.

När man förstår det är framtiden ganska så enkel. Och tydlig. Ingen kommer att gå till biblioteket för att låna en pappersbok. Läs det där igen. Ingen kommer att gå till biblioteket för att låna en pappersbok.

Hur kan jag säga så!? För mig handlar det om tillgänglighet, endast. Se här till exempel, varför ska jag…
1. Leta upp lånekortet (hittar det givetvis inte – ligger inte i byrån där det ska)
2. Sätta mig på cykeln och cykla till biblioteket (det regnar säkert också! gör ju alltid det i dystopiska framtidsutsikter?)
3. Gå in på biblioteket och söka i deras datorer efter vilken hyllbeteckning som den fysiska boken kan hittas under…
4. Leta upp en bibliotekarie som kan berätta för mig var jag hittar den där hyllan…
5. Leta rätt på boken i hyllan, gå till en utlåningsdisk, betala 10 kr för att jag inte hittade lånekortet och istället måste använda det egentligen betydligt bättre sättet att identifiera mig med – min ID-handling i form av mitt körkort.
6. Cykla hem (..i regnet!)
7. Väl hemma kan jag läsa boken (eller kanske bara de tre kapitel i boken som jag verkligen behöver) och sen cykla tillbaka några veckor senare för att lämna igen den (och betala böterna på 13 kronor för att den är försenad).

Bättre kan vi! Let me google that for you, liksom. Det går att distribuera text enklare än så. Enda anledningarna att vi gör det idag är att 1, informationen finns bara där; 2, pappersboken är i många fall fortfarande det bästa sättet att tillgodogöra sig stora mängder information på och 3; det är gratis att låna. När detta förändras eller får konkurrens kommer vi att se nya beteenden.

Och, som jag sa ovan, det är bara en tidsfråga innan all information blir tillgänglig digital. Gratis. Då finns exakt samma text “på nätet” som i pappersboken. Samma författare, samma formulering. Samma upplaga – och alla upplagor innan och efter, dessutom. Jag når den på några klick, och hittar även andra titlar som utvecklar det som mina tre kapitel jag visste att jag behövde läsa handlar om, eftersom användarkommentarer, metadata och automatgenererade filtreringar har tipsat mig.

Jag läser dessutom texten smidigt på min läsplatta där jag kan söka och bokmärka olika sektioner i de olika böckerna, slå upp konstiga ord direkt i ordlistan osv osv.

* * *

Vad ska jag med biblioteket till i framtiden när det finns bättre sätt att distribuera text på?
Det var det jag hade hoppats att “biblioteksstriden” på Malmö stadsbibliotek skulle ha handlat om. Det gjorde den inte, tyckte jag. Men vi skulle behöva en ny debatt. En konstruktiv debatt. Där utvecklingsmotståndarna kan stanna hemma (och kanske läsa en bok? vad vet jag). Och där de som faktiskt ser och välkomnar den här förändringen kan debattera om hur biblioteken ska agera då. Vilken nytta de ska göra. Det är väldigt viktigt.
Bibliotekets framtid är ingen angelägenhet för oss gamlingar som bevittnade “biblioteksstriden” i förrgår (jag är 27, och nog omkring 30 år yngre än medianen där inne). Bibliotekets framtid är främst en angelägenhet för samhället och barn/ungdomar. Den senare kategorin var, symptomatiskt, inte i närheten av biblioteket.

Hur som helst, bibliotekets huvuduppgift; att göra texter tillgängliga för en allmänhet, kommer helt enkelt inte vara lika viktig längre. Att hitta informationen kan vi göra själva och bättre. Och biblioteket kan aldrig ha i närheten av lika många pappersböcker i sina bokvalv som det går att lagra på bara några hårddiskar – och aldrig få fram informationen lika fort. Inte heller koppla ihop den på samma sätt. (Och jag slipper cykla i regnet för att få tag på den!)
Och det här med att förvalta… ja, det sköter ju sig lite av sig självt på nätet. En backup här, en backup där, så är det fixat. Ingenting försvinner från internet.

Så, vad ska jag med biblioteket nu då? Är det en kulturinstitution som sett sina viktigaste dagar?

Jag hoppas inte det. Och när jag lyssnade på Elsebeth Tank [fin hemsida förresten!], chef för Malmö stadsbibliotek under debatten, så fick jag faktiskt – hör och häpna! – lite hopp om att biblioteket hade förstått sin roll i framtiden. Jag tyckte hennes vision var bra. Om jag har någon kritik så skulle det snarare handla om att den var för försiktig i sin framtidsvision – även om jag förstår varför nu när jag sett vilka känslor de här förändringarna sätter igång…

Tillbaka till frågan – vad ska biblioteken göra? Jo, biblioteken ska ju givetvis fortsätta att jobba på tillgängligheten. Och förvaltningen av våra böcker, vårt kulturarv, är så klart viktigt av många olika anledningar. Men att det skulle vara deras huvuduppgift i framtiden ställer jag inte upp på. Bibliotekens roll i framtiden kommer snarare att vara av en annan karaktär. Som framförallt kommer att handla om att inspirera.

2019 när någon frågar Malmö stadsbibliotek vad deras funktion i samhället är kommer svaret att vara: Vi inspirerar människor att ta del av information, berättelser, historier och lärande. Vi vill göra våra medborgare smartare, kunnigare, mer pålästa, hungrigare, mer allmänbildade och mer inspirerande för sina medmänniskor. Hur vi gör det? Olika.

Flummigt va?

Men så är det. Allt är tillgängligt, överallt, gratis. Alla kan hitta vad som helst, när som helst.
Det enda som återstår då är ju att vi måste vilja hitta och ta del av informationen. Det är Bibliotekets viktigaste roll framöver. Att inspirera folk att ta del av för dem ny information och för dem nya berättelser. Att inspirera folk att ta del av för dem ny information och för dem nya berättelser. Att inspirera folk att ta del av för dem ny information och för dem nya berättelser.

Hur man ska göra detta finns det mycket att säga om. Jag tänker nog inte gå in på alla de sättet jag kan tänka mig att det sker på, men att bibliotekets roll och inriktning kommer att behöva förändras mycket är inte svårt att förutse. Och det kan nog dessutom behöva göras ganska så fort… (Som sagt, 14000 pers på Malmöbibblan står för hälften av stadens lån. Malmö som har 300 000 invånare.)

För om biblioteket ska kunna utvecklas med sin roll, och vara i framkant i utvecklingen snarare än långa steg efter, så måste man påbörja omställningen nu. Det är ett stor skepp som ska navigeras. Framförallt så är det betydligt enklare att inspirera och influera människor om man redan har ett stark inflytande och en stor trovärdighet och tillit hos dem (alla älskar ju bibliotek, även de som inte går dit, men vad säger att det alltid kommer att vara så?). Arbetet måste alltså påbörjas innan det är allt för få människor som besöker biblioteken, innan bibliotekets positiva aura börjar blekna, annars kommer man helt enkelt inte ha den cred som behövs för att kunna samla, inspirera och uppmuntra invånarna att leta vidare i informationsöverflödet.

Här är en liten snabb lista med tankar som måste in på biblioteken, nu. Ingen fullständig action plan på något sätt. Men lite stödord. Fram till vägen som leder till större intresse och inflytande för biblioteken.

Lite “rakt ut” kanske, men det är följande som måste ske:

1. Ut med pappersböckerna
2. In med människorna
3. In med bästa wifi-uppkopplingen i stan
4. In med bästa kaféerna i stan.
5. Bästa lokalerna har ni redan, så mötesplatsanpassa dem istället – gör det enkelt för människor att samtala, tala, läsa, berätta, inspirera och inspireras.
6. Fram med bibliotekarierna! Ut ur arkiven, ner på golven. Träffa folk, debattera, uppvigla, kommentera. Väck intresse! Få liv i oss!
7. In med andra yrkesgrupper. Journalister, pedagoger, it-folk, företagsfolk, kreatörer, konstnärer, förläggare, syo-konsulenter, professorer, lärare och historieberättare.
8. In med inspirationen och kreativiteten!
9. Ut på stan! Biblioteket som en del i samhället och offentliga rummet. Självklart. Erbjud bibliotekets inspirationstjänster på andra platser än i de egna lokalerna.
10. In med författarna och artisterna – arrangera föreläsningar, debatter, samtal, spelningar, utställningar och liknande i mycket högre grad. Tänk brett!
11. Sluta fokusera på texten. Fokusera på lärandet, berättelserna, informationen och kulturen istället. Och människorna bakom och framför.
12. In med “kontexten”. Ge oss vårt läsande och lärande ett sammanhang. Materialisera den digitala texten på olika sätt. Möten är bara ett av många. Ni måste tillföra något till berättelserna och informationen.

Vad är då kvar av den traditionella biblioteksverksamheten?
Rätt mycket, antagligen. Men med väldigt mycket mera adderat. Ett av bibliotekens och bibliotekariernas största funktioner i framtiden tror jag blir som kuratorer och inkubatorer för idéer.
Peppa folket till lärande och fortbildning. Samt filtrera ut och uppmärksamma de ämnen/personer/strömningar som är intressanta just nu. Få folk att komma till biblioteket på samma sätt som vi idag går till lekparken, puben, resumés onsdags-öl, företagsinkubatorerna, sportarenan, biografen och stadsfestivalen. Bredda biblioteket, helt enkelt.

“Vad är då skillnaden mellan Espresso House och Stadsbiblioteket?” frågar du mig lite dissigt.
Svaret är enkelt: Kontexten så klart! Sammanhanget, människorna, innehållet, miljön, byggnaderna, inspirationen. En plats där människor möts för att prata litteratur, kunskap, lärande och kultur. Människor som är precis som du. Och du. Och du. Och du. Och jag. Och som pratar om de sakerna som vi alla vill. Ett öppet forum. En upplevelsepark med kunskap, lärande och berättande i botten.

Där har ni framtiden för ett levande bibliotek. Se nu till att ta möjligheten att göra något bra utav det. Fokusera på rätt saker och tänk längre än din pappersboks sista sida. Men, I tell you, det är dags att börja nu om biblioteket ska ha en fortsatt lika stark ställning i framtiden.

Eller i andra ord:

Alternativ A.
Biblioteket genomgår förändringen och blir en plats för kunskapsutbyte, fördjupning och inspiration för en stor del av stadens befolkning. Man kommer hit för att lyssna på intressanta föreläsare, historier, uppträdanden. För att jobba, för att träffa folk, för att träffa nya folk att anställa, för att skapa, för att dela med sig av information och reflektion, för häng, mys, inspiration och för att det är en fantastisk plats med mycket historia och kunskap i väggarna. Och för att, ja just det, höll nästan på att glömma! – man kommer till biblioteket för att läsa! Men inte för att låna.

Alternativ B.
Biblioteket fortsätter att vandra på den redan allt mer avsmalnande stigen. Det blir en kostsam kulturinstitution vars främsta uppgift blir att förvalta ett gigantiskt kulturarv som snart ingen vill ta del av på det sättet som det erbjuds. Från många lån till några få. Till få lån för några få. (I förlängningen: pengarna försvinner, ingen vill satsa på en verksamhet som ingen vill ha, och Alternativ A ovan tvingas igenom, men något årtionde för sent. Och då blir det svårt. Man måste rädda den krassliga relationen till biblioteket som skapats den senaste tiden och det kommer bli svårt att få de “unga och hungriga” människorna att vilja cykla till biblioteket…)

Nå? Det är bara att välja! Och kom ihåg: “Det kan gå väldigt fort från ‘Det är för tidigt att säga någonting om…’ till ‘Det är för sent för att göra någonting åt…’

Lästips: En artikel om ett bibliotek som slängt ut alla böcker hittar ni här (tipstack till någon på Twitter, kommer bara inte ihåg vem som postade den, sorry): http://www.boston.com/news/local/massachusetts/articles/2009/09/04/a_library_without_the_books/?page=full

Och det verkade lovande; första dagens första seminarium skulle handla om framtiden. Wow! tänkte jag och gick dit med spänd förväntan.

Det skulle jag nog inte ha gjort. Allt började nämligen med en helt ointressant och onödig undersökning av svenskarnas intresse för eboken och läsplattor – som även beställaren Svensk bokhandel förklarade var ganska meningslös efteråt. (Läs mer här).
Efter det pratade Arild Bjørn-Larsen om norska bokbranschens arbete med digitalisering (se hans presentation här). I den påföljande frågestunden ställde jag frågor om varför bokbranschen inte tittar på andra branscher som genomgått samma digitala förändring. Bokbranschens riktmärke är nämligen försäljning av enstaka exemplar, men alla andra branscher som gått igenom samma skeden har ju förstått att ett enskilt exemplar i sig (dessutom med DRM-skydd) inte har något ekonomiskt värde för mottagarna, utan att det är tillgången till allt som möjligtvis kan värt att betala för (jämför med prenumerationstjänster som Spotify, Voddler eller Headwebs kommande satsning).

Frågan bemöttes med ett “ja, det är så här vi tänkt nu åtminstone”. Varför människors beteende skulle ändras för att innehållet är text snarare än film eller musik, fick jag inte något svar på. De hade helt enkelt inte tänkt i de här banorna, är min reflektion.
Frågan ledde till lite diskussion och en man i publiken (antagligen från ett förlag) sa något i stil med: “Artister kan ju turnera och tjäna pengar på annat – men en författare kan ju bara skriva och framföra sitt material i text”… Well. För det första är det ju inte sant. En författare är ju jätteintressant att lyssna på som föreläsare och talare, men även om det varit så att det inte gick att “turnera” med berättelser – så hade det ju inte spelat någon roll. Det här är inget som läsaren tar hänsyn till! (Lite som att jag skulle lyssna på all musik digitalt – men inte bandet X som jag skulle köpa skivor med – för att de inte turnerar…).
Det samma gäller ju dessutom film. En konstform, ett media, som är betydligt svårare att turnera med än berättelser/information (som ju är det som gör författare och deras arbete intressant – inte om de presenteras på papper).

Detta påpekade jag också, men diskussionen kom inte vidare eftersom seminariet avbröts på grund av tidsbrist – precis när det började bli lite intressant.

Efteråt hoppade ett par människor på mig och ville höra mer om mina tankar om branschen. De hade tänkt i samma banor. Sveriges Radio P1 gjorde också en intervju med mig (lyssna här).

När framtidsseminariet var slut stressade folk iväg till sina montrar, och snacket om framtiden var över för den här gången. “Nu har vi gjort årets reality check – ingen annan gör något med det digitala, så då behöver väl inte vi heller det”, kändes det som att alla förlagen tänkte när de gick ner för trappan till mässgolvet.

Men så är nog inte fallet. Digitaliseringen kommer, det är ingenting som går att stoppa eller för den delen kontrollera. Och för att ha något finger med i spelet även efter den stora tsunamin av digitaliserad text sköljt över även bokbranschen så måste de börja engagera sig. De måste sluta blunda och sluta bygga fördämningar som de tror att de kan kontrollera händelseförloppet med. De måste samtala, sätta sig in i vad en digitalisering av boken betyder – för läsarna, för författarna, för branschen – och prata om vilken roll de ska ha framöver. Den kommer nämligen med största sannolikhet att se helt annorlunda ut än den roll de har idag.

Några fler planlagda branschseminarier dök inte upp på mässan. Visst, några enskilda samtal i några enskilda montrar, tangerade kanske framtidsdiskussionen – men några stora djupgående samtal mellan förlag, författare, distributörer, teknik och läsare, ägde aldrig rum. Hela händelsen resulterade i att jag skrev den här texten: “Utebliven diskussion om framtidens bok, eller; Vi måste prata…, som fick ett bra mottagande. Men föga hjälpte det.

Den förväntansfulla och positiva känsla jag hade när jag klev in på Svenska mässan i torsdags försvann alltså så fort branschfolket lämnade rummet för att sälja pappersböcker i montrarna. Det är synd.
Främst för branschen själv. Vi andra – “läsarna” – kommer nämligen att klara oss utmärkt i en digitaliserad värld. Vi kommer att få tillgång till alla världens historier och berättelser, troligtvis gratis, och vi kommer att få ta del av en teknikutveckling som enbart kommer att förfina och berika vårt läsande. Vår kontakt med författarna blir djupare och mer intensiv. Vår kontakt med andra läsare blir också den större och mer djupgående och berikande.

Branschen däremot – om ni fortsätter med samma ignorans inför framtiden kommer ni att få det jobbigt. Och det kommer bara bli svårare och svårare att berättiga och påverka er makt över innehållet, ju längre tid ni väntar. Väckarklockan har ringt. Ni blir inte piggare för att ni trycker på snooze en gång till.

Tåget går nu.

Som ni förstått har Bokensframtid.se spenderat dagen på Bokmässan. Det var öppningsdag och allt startades med Framtidsseminariet som jag skrev om här. Arrangör var tidningen Svensk Bokhandel (en tidning som jag för övrigt uppskattar många gånger – och som inte alls är sådär jättetrist som namnet annars tenderar att anspela), och allt leddes av chefredaktören Lasse Winkler som sa en del kloka saker.

Det blev en liten intressant diskussion efteråt, som initierades av en intressant (och kort) frågestund. Men sen försvann alla ut i montrarna som om ingenting hade hänt eller inget mer fanns att fundera på.”Nu har vi klarat av det där med framtiden”.

Men det finns mer än så att säga. Betydligt mer.

Det saknar jag verkligen med Bokmässan. Diskussionerna, branschsamlingarna, de organiserade samtalen – om framtiden för branschen, men kanske framförallt om framtiden för boken, och e-boken. Men den uteblir. Det är tyst. Tyst. (Hörde ni knappnålen falla!). Istället läggs krutet på att kränga pappersböcker och lyssna på författarna.

Och visst är det frid och fröjd att det är så – om det inte vore för att ett gigantiskt teknikskifte väntar bakom krönet. Och alla låtsas som att det inte händer. Som att inget kommer att hända om ingen påskyndar den. Men. “Inom 1-2 år kommer det explodera, kanske redan i vinter” sa Lasse Winkler. Vare sig förlagen vill det eller ej. Och vi är många som tror på samma utveckling.

Men branschen chillar -  ytterligare en påse Ahlgrens bilar till monterbesökarna hälls upp och ytterligare några ex av förra årets försäljningssuccé krängs till extrapris på papperspocket…

Jag säger det igen: Hela bokbranschen är under samma tak i fyra dagar. Fatta möjligheterna – men ingenstans finns det planerade samtal inom branschen om framtiden. Ingenstans.

Förmiddagsseminariet om framtiden/eboken var första gången (!) under de 25 åren som Bokmässan har funnits, som ett seminarium riktade sig till bransch och media och inte främst till deras kunder. Första gången! Det borde ju vara fyra hela dagar med seminarium om branschens möjligheter och problem. Inte 45 minuter.

Avslutningsvis ett konkret förslag från Bokensframtid.se: Dra ihop alla förlag, författare, konsumenter, mellanhänder, bokdistributörer, bibliotek, bokhandlare och journalister som vill tala om e-boken, om framtidens boktjänster, om dagens boktjänster, om möjligheter och förhoppningar. Vi kan ses i ett kafé eller i ett pressrum eller mitt på mässgolvet. Hur och var är inte så viktigt – det viktiga är att det händer, och att en konstruktiv diskussion börjar ta fart.

Nå, är ni på?

Undersökningen var gjord av Arne Modig från Novus Opinion som också presenterade siffrorna.

Vad visade då undersökningen? Ingenting skulle jag vilja säga.

Det här: I princip har ingen testat eboken, i princip har ingen läst en ebok, i princip ingen har en läsplatta och i princip har ingen sett möjligheterna med en digitaliserad bokvärld.

Undersökningens slutsats var: “vänteläge för digital teknik”. Jo men visst.

Problemet är ju att läsarna inte vet vad de vill ha förrän de har set det!

Och nästan inga (svenskar alltså) har ju sett en eboksläsare ännu, och det finns ju knappt några eböcker tillgängliga (i Sverige) över huvud taget. Varför är det så? För att folk inte vill ha det? Nej. För – och det här är viktigt – att den svenska bokbranschen inte har tagit de här möjligheterna till sig. De har inte visat läsarna och allmänheten vad som skulle kunna hända när all information blir tillgänglig för vem som helst, var som helst – och i förlängningen – hur billigt som helst.

“Siffrorna har ett betydande mått av osäkerhet i sig” avslutas presentationen. Jo men visst. Ni har frågat helt fel personer till exempel. Se här: 9 av 10 föredrar ljudböcker på CD framför nedladdade MP3or – det säger väl allt. (Men helst av allt vill man väl streama dem direkt i mobilen när du sitter på bussen? – en fråga som inte ens undersökaren verkar ha funderat på?). Och många tyckte att en e-bok skulle ha samma pris som en pappersbok i hårdpärm – även om det fanns en pocket som kostade 30% av så mycket.

Så – var det här ett steg längre bort från ebokens genomslag nu då? Absolut inte. För det bästa är att det inte spelar någon roll vad förlagen eller branschen tycker. Om inte de vill vara med och utveckla framtidens bok så kommer någon annan aktör att göra det. Titta på Amazon, titta på Apple – titta på musikbranschen.

Grundregel nummer 1: E-bokens TOTALA genomslag är aldrig längre bort än att en (1) leverantör (Apple?) släpper en (1) smooth läsplatta.

Då kommer alla vilja ha eböcker, oavsett va de sa i september 2009. Och oavsett om bokbranschen vill det eller inte.

PS. Att det här är den första presskonferensen med branschinriktning sedan starten (50? 25 år sedan..) är ju helt otrolig – hur kan man inte ta tillfället i akt att prata om de här sakerna när ALLA i hela branschen är på plats?

Idolbild

Mikael Zackrisson, på Veckans affärer, är bra. Idag skriver han om bokens framtid och det omdiskuterade och uttjatade google-avtalet. Läs här: Google sätter huvudet på spiken i bokdebatten

Hela bokprojektet handlar om en maktförskjutning. Det Google gör borde naturligtvis förlagen gjort för länge sedan, om de hade vågat vara lite nytänkande. Om Ahlinder nu tycker det är så bra med digitala böcker, varför ha förlagen inte själva sett till skapa något liknande?

Om världens alla förlag gick samma skulle de säkerligen ha råd att driva samma projekt, problemet är snarare att man med all sannolikhet är rätt skeptisk inför den nya digitala världen, och naturligtvis inser att man som förlag kommer att få mindre att säga till om i en värld där författare själv laddar upp sina digitala verk i de nätverk de vill sprida dem. Förlagen står helt enkelt inför samma problematik som skivbolagen, de är på väg att bli marginaliserade och måste omdefiniera sin roll.

Om jag hade varit författare hade det varit precis den frågan jag ställt till mitt förlag: Vems ärende går ni egentligen? Mina eller era egna?

Vi kunde inte sagt det bättre själva. Vi tror dock fortfarande att det finns stora chanser för bokbranschen och förlagen att inte behöva bli ifrånsprungna och marginaliserade – men då är det hög tid att börja hitta nya modeller nu. Men vad händer istället? Branschen klagar på de som tar initiativ.

Hallå, bokbranschen, vad händer? Vi förstår att ni är rädda för framtiden, men vad är alternativet? Se er omkring! Höj blicken! Sluta jiddra – börja trolla!

Så här skriver han, om böcker:

Don’t tell me you love the physical version.  You’re the same people who e-mailed me a decade ago telling me that nothing could be superior to the CD. I would say you’re part of the problem, but you’re completely inconsequential.

What is the value of a book? No, let’s change it to an equation you can understand…  What is the value of a RECORD!

We’re all gonna read books on electronic devices.  Don’t even bother to argue with me, you’re just displaying your ignorance, it’s just a matter of when.  Point is, when the future comes, where do you want to be?

Alla Bobs mail sedan 2005 finns på http://lefsetz.com/wordpress.

Eller, jag bara skojade.

Givetvis handlade mötet om bokens framtid mer om bokens historia och tradition än om dess framtid. Mer om hur förlagens inbillade informationsmonopol ska kunna fortleva än om en sund och vettig diskusison där egenintresserna står tillbaka och vi zoomar ut för att se den breda bilden, helhetsbilden.

Och det är ganska intressant att se passiviteten i bokbranschen just nu. Det händer ju liksom inget. Det bara pratas. Men egentligen vill alla att det bara ska bli som det var förr. Att allt ska gå tillbaka till default mode igen. Som det alltid har varit.

Men informationsmonopolet är rivet. Informationen är fri. Snart finns allt tillgängligt. Det är det andra som ser till. Branschen själva kan inte stoppa det, hur mycket de än vill. Och vi är många miljarder som ser fram emot det. All information, alla böcker, som någonsin funnits, sökbara, indexerade, tillgängliga, gratis. Om boken överlever? Kanske. Kanske inte. Och det kvittar ju, det är innehållet vi vill åt. Inte formen. Men det kvittar inte för  branschen. Den traditionella branschen. De vill att allt ska vara som förr. Om själva bokbranschen överlever? Kanske. Eller säkert. Men under nya former.

Mänsklighetens todo-list just nu:
1. Gör all information och kunskap som någonsin funnits och finns tillgänglig för så många människor som möjligt.
2. Ta hand om naturen.
3. Ta hand om varandra.

Bokförlagens todo-list just nu:
1. Tjäna så mycket pengar som möjligt på det som vi alltid har tjänat pengar på.
2. Börja undersöka “det här med nya sätt att ta till sig information”
3. Börja undersöka sätt att överföra den gamla världen till den nya världen.
4. Utveckla ett smart DRM-skydd där det tidigare informationsmonopolet till synes upprätthålls även i den nya världen.

Vi är ganska många som tycker att det som står överst på mänsklighetens todo-list är viktigare än det som står på bokbranschens todo-lista.

Så hur möts de här två intressena? Maila så kommer vi och berättar.

Ord och inga böcker alltså, lite fyndigt sådär. Göteborgskt. Det kommer nog bli ett bra kapitel, men mycket jobb och många förbisvischande deadlines väntar.

Slutsatsen kan jag dock avslöja redan nu. Det är dags för bokranschen att välja väg. Typ som på bilden.