För varje utlånad ebok via ett bibliotek betalar biblioteken 20 kr till förlagen (via elib).

En helt galen summa.

Det kostar alltså biblioteken och skattebetalarna ungefär lika mycket att låna ut 40 pappersböcker som 1 e-bok.

Jag har alltid trott att förlag, författare och bibliotek gillar varandra. Att de liksom kämpar tillsammans för ett bredare, större och kanske till och med bättre läsande. Men så verkar det inte riktigt vara…

Alla är överens om att biblioteken behövs och fyller en jätteviktig funktion för läsandet i det här landet.. men bara så länge det inte drabbar den egna försäljningen, verkar vara ett nytt tillägg. Ett bibliotekslån är en bra sak, i teorin, men i praktiken, resonerar förlagen (och en del författare), är varje utlån en förlorad försäljning.
Vilket ju är ett helt galet resonemang (men mer om det någon annan gång).

Hur som helst, avtalet mellan bibliotek, förlag, författare finns där, och det är bra och det gynnar svensk läsning. Det verkar vara ett avtala som är hårt och fast och nästan skrivet i sten – även om detaljer om ersättningsnivåer debatteras en hel del vad jag förstått. Bra så.

Hur exakt bibliotekens avtal ser ut eller vilka begränsningar de har osv, har jag inte så bra koll på. Men för ett tag sedan fick jag det förklarat för mig av en bibliotekschef i Stockholmsområdet. Jag tror han sa ungefär såhär:
“Vi som bibliotek kan gå in i vilken Pocketshop som helst och köpa en bok för 39 kr. Sen kan vi ta med den till vårt bibliotek och låna ut den hur många gånger som helst. För detta betalar vi en ersättning till förlagen på mellan 50-80 öre per utlån.”

Fair enough tycker jag. Funkar det så är det fantastiskt. Biblioteken är i princip undantagna upphovsrätten. För medborgarnas bästa.

Men när det gäller eböcker så ser det helt annorlunda ut. De har nämligen inte varit en del av det tidigare avtalet mellan förlag, författare och bibliotek. Så när nu biblioteken kommer och vill börja låna ut eböcker, så är min känsla att förlagen nu tar sin chans att “ta tillbaka” lite. Nu kan nämligen förlagen sätta upp sina egna regler för utlåningen av eböcker, något som de inte verkar vara rädda för att göra. Faktum är alltså att de tar i så de spricker..

För varje utlånad ebok via ett bibliotek betalar biblioteken 20 kr till förlagen.
Och det är skattepengar vi snackar om.
Alltså inte per titel, utan per utlån.

Någonting är helt galet här.

Det i sin tur gör ju att biblioteken (med begränsade budgetar) tvingas sätta begränsningar i hur många utlån som de har råd med. Dessutom får förlagen själva bestämma vilka titlar som ska finnas till ebok-utlån vilket gör att de nyaste och populäraste böckerna inte verkar finnas tillgängliga.

Förlagen har alltså vunnit över biblioteken i den här ronden.

Men det måste ändras. Nu.

Jag gillar bibliotek. Fantastiska byggnader och fantastiskt koncept. Fri kunskap. För alla. Oslagbart!

Igår var jag på en debatt på Malmö stadsbibliotek som Sydsvenskan arrangerade. Anledningen har ni säkert hört om – chefen för Malmö stadsbibliotek har lanserat en ny vision om biblioteket i framtiden, dessutom med engelsk titel, och kultureliten har blivit rasande och börjat skrika om att kommersialisering och sponsrade nöjesparker inte hör hemma i en kommunalt finansierad verksamhet. Och, allt ska vara som det alltid ha varit – även om utlåningen och besökarna sviker.

Kultureliten tycker att boken (underförstått pappersboken) ska vara i fokus. Bibliotekschefen tycker att människorna ska vara i fokus.

Först lite fakta:
En initierad skara på 14 000 personer står för 53% av lånen på Malmös bibliotek.
2/3 av av besökarna kommer till biblioteket utan att låna med sig en bok hem.

* * *

Gårdagens debatt, bibliotekets statistik om utlån, samt med ett givande samtal med Åke Nygren på Kista bibliotek, har fått mig att tänka ganska mycket på bibliotekets roll i framtiden.

Så här tror jag:

Idag finns det över 10 miljoner böcker digitaliserade (och därmed snart tillgängliga), en siffra som lär dubbleras inom kort, och sen dubbleras igen efter det snarare än vi tror. Då hamnar vi i en situation där i princip alla böcker, all kunskap, som finns, är tillgänglig för alla i hela världen. När det hänt dröjer det inte många kvartal förrän den samlingen blir gratis för alla användarna. Så funkar liksom internet. Först genom pirater och hack. Och sen genom reklamfinansierade tjänster. Och sen genom ett allmänt konsensus om att samhällsnyttan nog är stor om all kunskap blir tillgänglig för alla.
Parallellt sker utvecklingen av läsplattorna. Inom 12 månader lär det finnas en “måste ha!”-produkt som har smooth design och bra gränssnitt. Plötsligt vill alla ha läsplattor. Den blir lika vanlig, eller kanske ännu vanligare på sikt, än sin kompis MP3-spelaren.

Alltså. inom 5-10 år (alltid svårt med siffror – men det är nog en kvalificerad gissning) kommer all information som någonsin funnits finnas tillgängliga för vem som helst – gratis. Du kommer också att kunna ta del av den här informationen på ett helt nytt sätt och de olika texterna kommer att kopplas ihop med varandra på ett sätt som kommer få konsekvenser vi ännu inte kan föreställa oss. Det kommer förändra allt lärande, allt läsande. Skönlitterärt så väl som fakta.

De här tjänsterna/databaserna kommer antagligen vara relativt frikopplade från den traditionella biblioteksvärlden och bokbranschen. Utvecklingen drivs av andra typer av företag, med en teknikinriktning (tex Google). De traditionella aktörerna kommer så klart att ha ett finger med i spelet, men eftersom de är lite sega nu (ja, nu-nu, idag) och inte vill hoppa på tåget fullt ut idag, så kommer de få svårare att påverka sin roll och sitt inflytande framöver. Det straffar sig inte nu, utan syns först om 4-8 år någonting.

Så vad är då bibliotekets roll i det här?
Bibliotekens roll tidigare har ju främst handlat om ett förvaltande och ett tillgängliggörande av material. Distributör för text, har man varit. Tyvärr har ju många missförstått det här och trott att pappersboken varit bibliotekets grundbult – självklart har det aldrig varit så. Det är historierna, berättelserna, lärandet och informationen som varit deras stöttepelare. Pappersboken är bara ett sätt att distribuera och arkivera dessa på. I de allra flesta fall även det bästa sättet att distribuera och arkivera dessa på.

När man förstår det är framtiden ganska så enkel. Och tydlig. Ingen kommer att gå till biblioteket för att låna en pappersbok. Läs det där igen. Ingen kommer att gå till biblioteket för att låna en pappersbok.

Hur kan jag säga så!? För mig handlar det om tillgänglighet, endast. Se här till exempel, varför ska jag…
1. Leta upp lånekortet (hittar det givetvis inte – ligger inte i byrån där det ska)
2. Sätta mig på cykeln och cykla till biblioteket (det regnar säkert också! gör ju alltid det i dystopiska framtidsutsikter?)
3. Gå in på biblioteket och söka i deras datorer efter vilken hyllbeteckning som den fysiska boken kan hittas under…
4. Leta upp en bibliotekarie som kan berätta för mig var jag hittar den där hyllan…
5. Leta rätt på boken i hyllan, gå till en utlåningsdisk, betala 10 kr för att jag inte hittade lånekortet och istället måste använda det egentligen betydligt bättre sättet att identifiera mig med – min ID-handling i form av mitt körkort.
6. Cykla hem (..i regnet!)
7. Väl hemma kan jag läsa boken (eller kanske bara de tre kapitel i boken som jag verkligen behöver) och sen cykla tillbaka några veckor senare för att lämna igen den (och betala böterna på 13 kronor för att den är försenad).

Bättre kan vi! Let me google that for you, liksom. Det går att distribuera text enklare än så. Enda anledningarna att vi gör det idag är att 1, informationen finns bara där; 2, pappersboken är i många fall fortfarande det bästa sättet att tillgodogöra sig stora mängder information på och 3; det är gratis att låna. När detta förändras eller får konkurrens kommer vi att se nya beteenden.

Och, som jag sa ovan, det är bara en tidsfråga innan all information blir tillgänglig digital. Gratis. Då finns exakt samma text “på nätet” som i pappersboken. Samma författare, samma formulering. Samma upplaga – och alla upplagor innan och efter, dessutom. Jag når den på några klick, och hittar även andra titlar som utvecklar det som mina tre kapitel jag visste att jag behövde läsa handlar om, eftersom användarkommentarer, metadata och automatgenererade filtreringar har tipsat mig.

Jag läser dessutom texten smidigt på min läsplatta där jag kan söka och bokmärka olika sektioner i de olika böckerna, slå upp konstiga ord direkt i ordlistan osv osv.

* * *

Vad ska jag med biblioteket till i framtiden när det finns bättre sätt att distribuera text på?
Det var det jag hade hoppats att “biblioteksstriden” på Malmö stadsbibliotek skulle ha handlat om. Det gjorde den inte, tyckte jag. Men vi skulle behöva en ny debatt. En konstruktiv debatt. Där utvecklingsmotståndarna kan stanna hemma (och kanske läsa en bok? vad vet jag). Och där de som faktiskt ser och välkomnar den här förändringen kan debattera om hur biblioteken ska agera då. Vilken nytta de ska göra. Det är väldigt viktigt.
Bibliotekets framtid är ingen angelägenhet för oss gamlingar som bevittnade “biblioteksstriden” i förrgår (jag är 27, och nog omkring 30 år yngre än medianen där inne). Bibliotekets framtid är främst en angelägenhet för samhället och barn/ungdomar. Den senare kategorin var, symptomatiskt, inte i närheten av biblioteket.

Hur som helst, bibliotekets huvuduppgift; att göra texter tillgängliga för en allmänhet, kommer helt enkelt inte vara lika viktig längre. Att hitta informationen kan vi göra själva och bättre. Och biblioteket kan aldrig ha i närheten av lika många pappersböcker i sina bokvalv som det går att lagra på bara några hårddiskar – och aldrig få fram informationen lika fort. Inte heller koppla ihop den på samma sätt. (Och jag slipper cykla i regnet för att få tag på den!)
Och det här med att förvalta… ja, det sköter ju sig lite av sig självt på nätet. En backup här, en backup där, så är det fixat. Ingenting försvinner från internet.

Så, vad ska jag med biblioteket nu då? Är det en kulturinstitution som sett sina viktigaste dagar?

Jag hoppas inte det. Och när jag lyssnade på Elsebeth Tank [fin hemsida förresten!], chef för Malmö stadsbibliotek under debatten, så fick jag faktiskt – hör och häpna! – lite hopp om att biblioteket hade förstått sin roll i framtiden. Jag tyckte hennes vision var bra. Om jag har någon kritik så skulle det snarare handla om att den var för försiktig i sin framtidsvision – även om jag förstår varför nu när jag sett vilka känslor de här förändringarna sätter igång…

Tillbaka till frågan – vad ska biblioteken göra? Jo, biblioteken ska ju givetvis fortsätta att jobba på tillgängligheten. Och förvaltningen av våra böcker, vårt kulturarv, är så klart viktigt av många olika anledningar. Men att det skulle vara deras huvuduppgift i framtiden ställer jag inte upp på. Bibliotekens roll i framtiden kommer snarare att vara av en annan karaktär. Som framförallt kommer att handla om att inspirera.

2019 när någon frågar Malmö stadsbibliotek vad deras funktion i samhället är kommer svaret att vara: Vi inspirerar människor att ta del av information, berättelser, historier och lärande. Vi vill göra våra medborgare smartare, kunnigare, mer pålästa, hungrigare, mer allmänbildade och mer inspirerande för sina medmänniskor. Hur vi gör det? Olika.

Flummigt va?

Men så är det. Allt är tillgängligt, överallt, gratis. Alla kan hitta vad som helst, när som helst.
Det enda som återstår då är ju att vi måste vilja hitta och ta del av informationen. Det är Bibliotekets viktigaste roll framöver. Att inspirera folk att ta del av för dem ny information och för dem nya berättelser. Att inspirera folk att ta del av för dem ny information och för dem nya berättelser. Att inspirera folk att ta del av för dem ny information och för dem nya berättelser.

Hur man ska göra detta finns det mycket att säga om. Jag tänker nog inte gå in på alla de sättet jag kan tänka mig att det sker på, men att bibliotekets roll och inriktning kommer att behöva förändras mycket är inte svårt att förutse. Och det kan nog dessutom behöva göras ganska så fort… (Som sagt, 14000 pers på Malmöbibblan står för hälften av stadens lån. Malmö som har 300 000 invånare.)

För om biblioteket ska kunna utvecklas med sin roll, och vara i framkant i utvecklingen snarare än långa steg efter, så måste man påbörja omställningen nu. Det är ett stor skepp som ska navigeras. Framförallt så är det betydligt enklare att inspirera och influera människor om man redan har ett stark inflytande och en stor trovärdighet och tillit hos dem (alla älskar ju bibliotek, även de som inte går dit, men vad säger att det alltid kommer att vara så?). Arbetet måste alltså påbörjas innan det är allt för få människor som besöker biblioteken, innan bibliotekets positiva aura börjar blekna, annars kommer man helt enkelt inte ha den cred som behövs för att kunna samla, inspirera och uppmuntra invånarna att leta vidare i informationsöverflödet.

Här är en liten snabb lista med tankar som måste in på biblioteken, nu. Ingen fullständig action plan på något sätt. Men lite stödord. Fram till vägen som leder till större intresse och inflytande för biblioteken.

Lite “rakt ut” kanske, men det är följande som måste ske:

1. Ut med pappersböckerna
2. In med människorna
3. In med bästa wifi-uppkopplingen i stan
4. In med bästa kaféerna i stan.
5. Bästa lokalerna har ni redan, så mötesplatsanpassa dem istället – gör det enkelt för människor att samtala, tala, läsa, berätta, inspirera och inspireras.
6. Fram med bibliotekarierna! Ut ur arkiven, ner på golven. Träffa folk, debattera, uppvigla, kommentera. Väck intresse! Få liv i oss!
7. In med andra yrkesgrupper. Journalister, pedagoger, it-folk, företagsfolk, kreatörer, konstnärer, förläggare, syo-konsulenter, professorer, lärare och historieberättare.
8. In med inspirationen och kreativiteten!
9. Ut på stan! Biblioteket som en del i samhället och offentliga rummet. Självklart. Erbjud bibliotekets inspirationstjänster på andra platser än i de egna lokalerna.
10. In med författarna och artisterna – arrangera föreläsningar, debatter, samtal, spelningar, utställningar och liknande i mycket högre grad. Tänk brett!
11. Sluta fokusera på texten. Fokusera på lärandet, berättelserna, informationen och kulturen istället. Och människorna bakom och framför.
12. In med “kontexten”. Ge oss vårt läsande och lärande ett sammanhang. Materialisera den digitala texten på olika sätt. Möten är bara ett av många. Ni måste tillföra något till berättelserna och informationen.

Vad är då kvar av den traditionella biblioteksverksamheten?
Rätt mycket, antagligen. Men med väldigt mycket mera adderat. Ett av bibliotekens och bibliotekariernas största funktioner i framtiden tror jag blir som kuratorer och inkubatorer för idéer.
Peppa folket till lärande och fortbildning. Samt filtrera ut och uppmärksamma de ämnen/personer/strömningar som är intressanta just nu. Få folk att komma till biblioteket på samma sätt som vi idag går till lekparken, puben, resumés onsdags-öl, företagsinkubatorerna, sportarenan, biografen och stadsfestivalen. Bredda biblioteket, helt enkelt.

“Vad är då skillnaden mellan Espresso House och Stadsbiblioteket?” frågar du mig lite dissigt.
Svaret är enkelt: Kontexten så klart! Sammanhanget, människorna, innehållet, miljön, byggnaderna, inspirationen. En plats där människor möts för att prata litteratur, kunskap, lärande och kultur. Människor som är precis som du. Och du. Och du. Och du. Och jag. Och som pratar om de sakerna som vi alla vill. Ett öppet forum. En upplevelsepark med kunskap, lärande och berättande i botten.

Där har ni framtiden för ett levande bibliotek. Se nu till att ta möjligheten att göra något bra utav det. Fokusera på rätt saker och tänk längre än din pappersboks sista sida. Men, I tell you, det är dags att börja nu om biblioteket ska ha en fortsatt lika stark ställning i framtiden.

Eller i andra ord:

Alternativ A.
Biblioteket genomgår förändringen och blir en plats för kunskapsutbyte, fördjupning och inspiration för en stor del av stadens befolkning. Man kommer hit för att lyssna på intressanta föreläsare, historier, uppträdanden. För att jobba, för att träffa folk, för att träffa nya folk att anställa, för att skapa, för att dela med sig av information och reflektion, för häng, mys, inspiration och för att det är en fantastisk plats med mycket historia och kunskap i väggarna. Och för att, ja just det, höll nästan på att glömma! – man kommer till biblioteket för att läsa! Men inte för att låna.

Alternativ B.
Biblioteket fortsätter att vandra på den redan allt mer avsmalnande stigen. Det blir en kostsam kulturinstitution vars främsta uppgift blir att förvalta ett gigantiskt kulturarv som snart ingen vill ta del av på det sättet som det erbjuds. Från många lån till några få. Till få lån för några få. (I förlängningen: pengarna försvinner, ingen vill satsa på en verksamhet som ingen vill ha, och Alternativ A ovan tvingas igenom, men något årtionde för sent. Och då blir det svårt. Man måste rädda den krassliga relationen till biblioteket som skapats den senaste tiden och det kommer bli svårt att få de “unga och hungriga” människorna att vilja cykla till biblioteket…)

Nå? Det är bara att välja! Och kom ihåg: “Det kan gå väldigt fort från ‘Det är för tidigt att säga någonting om…’ till ‘Det är för sent för att göra någonting åt…’

Lästips: En artikel om ett bibliotek som slängt ut alla böcker hittar ni här (tipstack till någon på Twitter, kommer bara inte ihåg vem som postade den, sorry): http://www.boston.com/news/local/massachusetts/articles/2009/09/04/a_library_without_the_books/?page=full

4,2 miljoner nedladdningar av e-böcker och 3,2 miljoner lån av tryckta böcker
Att använda en e-bok är nu vanligare än att låna en tryckt bok. Antalet nedladdningar av e-böcker var förra året en miljon fler än antalet nya hemlån av tryckta böcker. Den prognos från 2007 som pekade mot ett trendbrott angående antalet lån och användningen av e-böcker har därmed infriats!

Fantastiskt!

De säger att det beror på bibliotekens satsning på digitala databaser och böcker som gjort att siffrorna nu ser ut som de gör. Enligt KB så satsades 72% av det totala förvärvsanslaget under 2008 på digitalt lagrad information.

läs här: Allt fler e-böcker lånas ut

Ostrukturerat och osammanhängande, men håll till godo.

- – -

Hur länge har det funnits böcker? Inte så länge alls. Länge fanns bara berättelser och sånger. Som hela tiden förändrades beroende på när och av vem de berättades eller sjöngs. Man tolkade historierna själva. Man gjorde dem till sina egna, frisserade, lade till och tog bort.

Först när man kunde skriva ner vad man visste kan vi börja tala om vetenskap och kunskap som förs vidare till andra människor. Skriva på rullar av pergament, papyrus och liknande har man gjort länge, men först någon gång på 200-300-talet kom de första handskrivna böckerna, codex, som vi känner till boken idag. Med bundna sidor.

Papperet kom dock till Europa först under 1200-talet.

Det var väldigt ovanligt med böcker länge. Bland annat hade svenska kungen Magnus Eriksson, på 1300-talet, ett av Sveriges största och kända bibliotek. Bestående av sex stycken böcker… och även in på 1500-talet var det ovanligt med böcker. Vadstena Kloster hade omkring 1400 böcker under reformationen och ansågs som ett enormt bibliotek.

Men så händer det saker. 1454 bygger Gutenberg sin tryckpress och startar massproduktion av böcker. Som småningom.blir grunden till all industriell produktion. Plötsligt kan böcker i stora upplagor göras och under slutet på 1600-talet så blir de ekonomiska förhållandena så bra för många att det ges möjlighet att läsa för en stor massa, både på grund av att priserna på böckerna blir billigare, men också att tjänstemännen får möjlighet till fritid och läsning.

Det är också då, de första åren under 1700-talet, som upphovsrätten kommer till för att skydda upphovsmannen.

Boken har sedan första stund blivit billigare att producera. Och det fortsätter än idag. Det har aldrig tryckts, sålts eller lästs så mycket böcker som idag.

Boken och texten kommer alltid att finnas. Man har räknat ut den vid otaliga tillfällen. När radion kom, när tv:n kom, när datorerna kom. Men den har ändå hela tiden fått större intresse. Datorerna gör dessutom böckerna ännu billigare.

“På sikt spelar det ingen roll hur vi får tag på texten, texten kommer aldrig att ersättas och boken lever mer än någonsin idag”

“Framtiden tillhör boken”

Ett kul och intressant föredrag på många sätt. Men någon vidare reflektion över digitalisering, läsplattor, amazon och kindle, google-projektet eller liknande kom aldrig. Lite synd kan jag tycka, men när han på slutet avfärdade alla bloggar (ja, det är sant) för att bara innehålla information av typen “idag har jag ätit makaroner”, så kanske det var lika bra att vi slapp höra så mycket om det…

Mr Hägg påstod också att han hade tappat 80 000 kronor i bokintäkter på grund av “tjuvladdning”. Han kunde dock inte svara på frågan hur vi skulle få tag på en pdf av boken om det var så vi ville köpa den.

Kort sagt; det finns mycket att göra. Men för att lyckas i framtiden måste du kunna din historia. En kväll i landskrona med 40 pensionärer kanske var ganska nyttig ändå.

Det finns en bok som heter Mannen från K-pax, skriven av Gene Brewer. Det är en varm och fin bok som blev en medioker film med Will Smith. Utan att gå in på detaljer så hävdar huvudpersonen att han kommer ifrån en annan planet, en slags utopia, där man kan inhämta all kunskap som någonsin ackumulerats i en typ av digitala bibliotek. Det som beskrivs är i stort sett Internet fast med allt innehåll som någonsin producerats.

En vision om böcker och Internet går att sammanfatta rätt kort egentligen. Internet idag är på ett sätt fyllt av innehåll. Det myllrar av kunskap, gammal som ny. På ett annat sätt är Internet helt tomt. Visionen för böcker på Internet borde vara att fylla Internet med innehållet i dessa böcker.

Det finns knappt några böcker alls på Internet. Romaner, faktaböcker, fotoböcker, deckare, dagstidningar, magazin osv. Tryckta saker av alla de slag lyser med sin frånvaro. Det går att hitta lite här och där. En torrent här, en torrent där. Någon betaltjänst där, någon betaltjänst där. Ingen av betaltjänsterna som finns är av något nytänkande slag dock. Det är den gamla modellen: köp ett(1) ex av boken, som PDF eller liknande, för ett pris i närapå nivå med den fysiska varan. Man kan dock hitta fler böcker, lättillgängligt och välsorterat, med kunnig personal att vägleda en på ett lokalt bibliotek i vilken svensk stad som helst. Varför finns inte den möjligheten på Internet?

Vi kommer från musikbranschen och betraktat från vårt håll är Internet idag byggt för oss. Det är nöjesbranschen som härskar. Myspace, Youtube, Facebook, bloggar, det är som att de är som gjorde för korta underhållande glimtar att skicka vidare. Internets puls är kort, inte gjort för trehundrafemtio sidor bok. Det finns nog ändå en vilopuls därute som bokvärlden inte tar till vara på.

Hur skulle en framtid se ut med all världens tryckta material tillgängliggjort på Internet se ut? En värld där materialet är sökbart och användbart i ordens mest bokstavliga mening. Möjligheter att bearbeta de tryckta orden, söka i dem, vidarebefodra dem. Vår förhoppning, och stora övertygelse, är att världen skulle kunna se ett kunskapshopp av betydelse. Skönlitteratur ser vi som en form av underhållning men är också i allra högsta grad en form av förfining av människans karaktär. Man kan på inget sätt överspela rollen skönlitteratur har i ett civiliserat samhälle. Därtill skulle alla bloggare skulle ges verktyg enbart journalister har tillgång till idag(KBs tidningssamlingar, faktaböcker osv). Arbetsmetoderna vid research skulle ändras i grunden. Ingen sten skulle lämnas ovänd.

Det finns egentligen inga gränser för vad ett Internet fyllt med innehåll skulle kunna innebära. Möjligheterna är oändliga. Tyvärr verkar också möjligheterna oändliga för att hindra att Internet blir just det kunskapsfyllda Internet det kan bli. Positionerna i upphovsrättsdiskussionerna verkar låsta. Inte helt olikt På västfronten intet nytt böljar det fram och tillbaka. Pirater laddar ned, lagar smids, upprop författas, snart, snart är segern nära, bara en framryckning till, vi har ett hemligt vapen på gång, snart, snart blir det ett genombrott…

Det finns ett kunskapshopp av monumentala proportioner  genom att göra all den kunskap och berättelser som nedtecknats tillgängliga på Internet. Det Internet som finns just nu idag skulle kasta sig över en sådan kunskap och bygga en värld som är  bättre än den är idag. Man kan välja att skapa det kunskapshoppet under ordnade former inom ramarna för en demokrati eller släppa initiativet fritt till pirater, som man under hela tiden motarbetar i en skyttegravsliknande kamp utan slut. Vi ser självklart det förstnämnda alternativet som bästa alternativet.

Som det är nu, vi skriver april 2009, verkar Google ha skaffat sig ett slags monopol på inscannade böcker, förlag världen över kämpar med näbbar och klor för att försvara den typ av upphovsrätt de haft och går i samma procession som skiv- och filmbolagen. Det finns många positiva tankar om Internet men det som händer i praktiken är av rätt dystopisk karaktär. Vi hoppas ändå på att allt ordnar sig till det bättre. Glaset är halvfullt, livet är fullt av möjligheter och för att uttrycka det så klyschigt vi kan: hoppet är det sista som överger människan.

Mot den ljusnande framtid!

“Om texterna frigör sig från den form som burit dem alltsedan den kristna tidens första århundraden — nämligen codexen, boken bestående av häften, varifrån alla tryckta föremål som vi är förtrogna med härstammar — så kommer faktiskt alla intellektuella teknologier, alla de operationer som förekommer vid produktion av betydelse att modifieras.”

“Textbegreppet måste brytas loss ur den omedelbara självklarhet som gör att vi förknippar text med en speciell form av bok (codex), vilken i sin tur ersatte en annan form av bok för sjutton-arton sekler sedan, nämligen volumen, bokrullen.”

NYC Library, bild från www.psfk.com

Jag gillar bibliotek. Jag gillar tanken med bibliotek. Jag gillar att vara på bibliotek.
De är intressanta platser. Hus fyllda av böcker och kunskap, människor som vill lära sig saker, ta in nya berättelser, ny information. Dessutom ofta fin arkitektur – inspirerande miljöer. En mötesplats där alla kan samsas – ung eller gammal, rik eller fattig.

De verkar också betydligt mer öppna för ny teknik, nya användarmönster, än många andra traditionella institutioner och branscher (om man nu kan kalla biblioteksväsendet för en bransch). Självklart kan man önska att de hade kommit ännu längre i teknikutvecklingen; men de anammar e-boken, de digitaliserar, de tror på fri tillgång till material och de verkar faktiskt lyssna på hur vi, deras användare – vi med lånekort – vill ta till oss deras tjänster och produkter. Och då har man en bra plattform inför framtiden.

Men vad ska vi med biblioteket till när den mesta av informationen snart finns digitaliserad och tillgänglig via nätet? Hur motiverar vi ett fysiskt biblioteksbesök om tio år? Vilka mervärden har bibliotikarien jämfört med sökmotorer, användargenererade rekommendationer, webbforum och andra sätt att tillgängliggöra sig och sortera information?

När man funderar på de här frågorna är det intressant att läsa om The Library Renaissance på PSFK och i NY Times.

De skriver att i den pågående finanskrisen så har biblioteken i New York blivit en mötesplats för nykickade mediekids och egenföretagare som nyttjar bibliotekens lokaler som sina kontor. Det har blivit en samlingsplats för peppade människor med nyskapande idéer som bara behöver någonstans att jobba. “Det är gratis, man får rådgivning, och det finns internet”, säger någon. Dessutom i vacker miljö.

Ja, vad mer behöver man?

När det är möjligt, ska vi tillhandahålla alla världens böcker i digital form till alla invånare i alla stadsdelar i hela Sverige? Eller ska vi nöja oss med ett mindre urval, så som biblioteken funkar idag.