Bokens framtid

Om arbetet kring boken som skulle bli en hyllningsskrift till digitaliseringen… men som blev en varningsskrift till alla som låtit internet ta över deras liv.

För ungefär två år sedan frågade tankesmedjan Fores mig om jag ville hjälpa dem med deras bokproduktion. De skulle släppa en bok om den digitaliserade kulturkonsumtionen, om fildelning (det var hett stoff då), upphovsrätt och originalets värde. Författaren var Eric Schüldt – kulturjournalist som jag tidigare gillat i P1:s Livet & döden samt Naturen.

När vi träffades första gången var arbetet med boken redan långt gånget. Boken hade ett tydligt tema och innehöll tips och anekdoter kring digitaliseringen av musik, film, tv och andra kulturyttringar. Allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras, var bokens ledord. Den handlade om den stora krock som uppstod mellan en analog och digital generation. Det skulle bli den där boken som man kunde ge till alla som inte förstod, till alla som inte hade fattat att framåt! var den enda vägen att gå. Som skulle få alla att förstå att den digitala framtiden faktiskt snart var här, att den var oundviklig, och att vi måste anpassa oss nu för att kunna vara relevanta även framöver. Alltså ungefär det som jag hade pratat om här på Bokens framtid.

Vi arbetade med olika versioner, lade till och valde bort, bokade korrläsare och funderade på omslag. Några månader senare skulle den komma ut i bokhandlarna.

Men så hände något.

Eric, som då var i slutskedet med boken, började tvivla. Inte på sin egen förmåga att beskriva digitaliseringen, inte på formen eller språket. Han började tvivla på digitaliseringen i sig. På allt det han hade skrivit. Och han började grubbla över vad digitaliseringen gjorde med oss människor – egentligen. På eböcker, iPhonelurar, Twitter-konton, last.fm-statistik, piratrörelser, och på all energi som gick åt för att driva runt “den nya tekniken”.

En dag hade han slutat att tro på att utvecklingen var helt och hållet sund.

När det först kom upp tror jag inte riktigt att jag förstod vad han menade. Vadå inte tro på digitaliseringen? Om man väl har sett delar av den – hur kan man då inte tycka att det är bra att den fullföljs?

Själv hade jag ju pratat inför en rad människor om detta. Hållit föredrag inför musik- och bokbranschmänniskor där jag pratat om att de måste acceptera och tro på en digital framtid – annars skulle de får det väldigt svårt framöver. Allt som kan digialiseras kommer att digitaliseras, hade jag sagt tlil dem. Det går inte att stoppa. Och det skulle vara enbart gott för oss alla. Hur kunde han tvivla? Och vad skulle jag få ut av en sådan bok? Skulle jag vara delaktig i en sådan bok?

Tillsammans med medieforskaren Jonas Andersson började Eric skriva på nya sektioner till boken som handlade om just det här tvivlet.

En tid senare berättade Eric att han nog var den första första digitala avhopparen.

Vi fick nya utkast på manuset. Boken var inte längre byggd på lättsamma anekdoter, och det stod ingenting om de lite roliga klyftorna som ofta uppstod mellan unga och gamla i en digitaliserad värld. Istället hade det blivit en vansinnig berättelse som ifrågasätter vårt sätt att ta till oss digital kultur, om vad det gör med våra huvuden, med våra kroppar, med våra relationer, med vår omvärld, med vår värld. En bok som ifrågasatte vår dröm om framtiden.

Fores inser att det här inte är den policyinriktade bok som de vanligtvis ger ut, och istället ber de mig, att jag på lilla nystartade bokförlaget Ivrig, ska ge ut boken. Men kunde jag verkligen släppa en bok som faktiskt starkt ifrågasätter den framtid som jag vurmat för i flera års tid?

Vad jag först inte riktigt vågade erkänna för mig själv var att vissa av de tvivlen som presenterades i boken, också hade börjat gro i mig. Det fascinerade mig otroligt. Visst hade den digitala framtiden baksidor, visst var den inte så ljus som jag trodde? Var digitaliseringen bara ett luftslott – en fiktiv pyramid med ihålig toppsten? Jag kände mig väldigt förvirrad. Var det kanske bara allt jobb med boken som hade fått mig att börja tvivla på den ljusa framtiden som digitaliseringen skulle resultera i? Eller var det faktiskt så att det fanns problem med den?

En dag insåg jag att jag gick i samma tankar som Eric. Min syn på den genomdigitaliserade framtiden hade förändrats. Hur mycket eller hur lite låter jag fortfarande vara osagt, det här är frågor jag brottas med dagligen. Men visst hade min tidigare stabila tro på Framåt! framåt! Allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras! börjat att skälva.

Och plötsligt var det självklart att jag skulle ge ut den.

Idag, drygt tre år efter att Eric Schüldt först började sitt arbete, är boken tryckt och klar och ligger på mitt skrivbord. Det blev en fantastisk bok. Knäpp, minst sagt, men rakt igenom fantastisk. Jag tycker du ska läsa den, det är den mest tänkvärda bok kring digitalisering, kultur, människan, vår tid och vår framtidsiver, som jag någonsin kan rekommendera dig. Den kommer få dig att fundera. Den kommer att göra dig gott.

* * *

Framtiden släpps den 1 juli 2011 på mitt nystartade textförlag Ivrig.
På bokenframtiden.se (nej inte bokensframtid.se – här är du ju nu) finns all info du behöver.

* * *

Vad händer nu med bokensframtid.se?
Vem vet!? Peppen på den alltigenom digitaliserade framtiden är helt klart inte lika stor längre (det har ni säkert märkt ett tag). Men visst finns det samtidigt mycket som är värt att satsa på inom bokbranschen. Den stora lärdomen är nog att vi måste diskutera och gnugga de här frågorna ytterligare, med ett ännu öppnare sinne, och självklart också visa upp nackdelarna som digitaliseringen medför.

På återseende!