on May 5th, 2010Med nya sätt att berätta följer nya berättelser
Det här är mitt bidrag till Moving Images bloggserie. Jag tar över stafettpinnen från Kristin Heinonen på Good old och lämnar över till Rasmus Fleischer som publicerar något tänkvärt nästa vecka.
Idag tar affärsmöjligheterna med boken slut när du går ut ur bokaffären. Imorgon är det där den börjar. När boken digitaliseras och kan läsas på olika plattformar, när kommentarer och recensioner blir en del av läsupplevelsen, är boken inte längre en sak du köper – snarare en tjänst som du ansluter dig till. Det ger boken helt nya möjligheter.
Vår kultur påverkas av dess förpackning. Men också av tekniken med vilken vi distribuerar den. Papyrusrullarna, pergamenten, codex-boken och tryckpressen är några av de mest självklara exemplen från historien. Och i varje skifte har tekniken fört det intellektuella landskapet och tänkandet vidare, ja hela kulturen vidare. Men i varje exempel har det också tagit århundraden från det att tekniken presenterats, till att den visa sin fulla potential.
Tryckpressen kan statuera exempel. Uppfunnen i mitten på 1400-talet, men påverkade vår kultur på allvar först närmare 400 år senare. Visst fick den spridning redan i slutet av 1400-talet, men det var först under 1800-talets industriella revolution som böcker hamnade framför den breda massans ögon. Fram till dess var en bok något som bara några få hade sett och än färre kunde läsa. Bokens spriding har alltså mer den industriella revolutionen att tacka än Gutenbergs blytyper.
Till det senaste omvälvande teknikskiftet får vi räkna textens digitalisering, men skillnaden jämfört med tidigare teknikskiften är många. När det tog tryckpressen nästan fyra sekel att förändra folks beteenden, tog det internet knappt två decennier. Runt år 2000 gick den elektroniska textmängden i världen om den tryckta och ungefär samtidigt kan man säga att stor del av vår intellektuella aktivitet började flytta ut på nätet. Från print, till webb. För första gången någonsin behöver det tryckta ordet motivera sin existens och relevans.
För litteraturhistorien gäller något liknande. När de intellektuella aktiviteterna försiggår mer online än on paper så måste litteraturhistorien, för att fortsätta vara relevant, digitaliseras. Och den utvecklingen har vi precis bara snuddat vid.
* * *
Så vad händer med den tryckta boken – är den hotad? Är tryck på väg att marginaliseras? Njaa. Varje år trycks hundratusentals nya titlar på förlag världen över. Ingen tror att de kommer att försvinna över en natt. Men det är inte heller sunt att förlita sig på att det kommer fortsätta så i all evighet.
Till och med de mest inbitna anti-digitaliserarna, den svenska bokbranschen inkluderad, kan samsas kring att vi är uppe i ett epokskifte. Intagandet av tryckt text ersätts med digital text på skärmar. På ett privat plan har den redan ägt rum för många, för andra är det en bit kvar. Hur och när den flytten blir total (eller om den någonsin blir det) är egentligen onödigt att spekulera kring – trenden att stora delar av vår lästa text är digital är glasklar, och det är alla överens om.
Att det däremot kommer påverka alla som producerar, sprider eller på andra sätt hanterar det skrivna ordet är inte lika accepterat. Eller de har åtminstone inte gjort sig beredda på den stundade omställningen.
* * *
När jag föreläser om bokbranschens steg in i den digitala världen brukar jag prata om ”bläddra-, prassla-, känna- och bada-argument”. Det är argument som ofta kommer upp i samband med en skepsis inför att böcker blir digitala texter och läses på skärm. Att läsa text på en läsplatta, en mobiltelefon, en datorskärm eller en insmugglad iPad känns inte likadant som att läsa en riktig bok, hävdar skeptikerna. För att inte tala om den ekonomiska risken man tar när man väljer att plocka med sig laptopen i badet framför pocketboken.
Men den argumentationen faller på så många plan – vi badar helt enkelt inte så ofta.
En jämförelse med musikskivan är också på sin plats: Den hade exakt samma attraktion 1999 som pappersboken hade 2009 – den var en stark artefakt som många samlade på, betalade dyra pengar för, kopplade sin identitet till, tjänade pengar på, osv osv. Ändå tog det inte ens sju år från det att den första iPoden släpptes på marknaden till att skivbranschen hade halverat sin försäljning av skivformatet. Sju år. Och idag pratar ingen längre om skivans känsla och identitet, eller fysiska fördelaktiga egenskaper. Digital musik är den vanligaste formen att distribuera och konsumera musik på.
Samtidigt släpps iPaden. Hur långt dröjer det innan bokförsäljningen är halverad?
Frågan är retorisk.
Istället för att pajkasta om analog vs digital läsning bör vi kanske fråga oss vad det var som drev oss till böcker från början. Var det papperet, badkaret, dofterna eller hundöronen? Nej, det var ju givetvis berättelserna, informationen – innehållet i boken.
Det borde göra oss medvetna om problemet att låsa oss för mycket kring ett visst format. Eftersom det egentligen är innehållet som vi är intresserade av. Innehållet som egentligen spelar någon roll.
* * *
Ett annat argument mot digital text är ofta att distraktionen vid läsningen är stor. Med en pappersbok kan man bara läsa text. Med en digital bok finns möjligheterna att andra typer av tjänster, program, underhållningar, dyker upp. ”Pling-ljudet från mailboxen kommer att störa min läsning”, ”de ständiga uppdateringarna på Facebook och Twitter kommer att störa din läsning”, osv osv.
Skillnaden med de digitala tjänsterna som boken snart blir en del av, är att de här ”störningsmomenten” kommer att integreras i läsupplevelsen, i berättelsen. Det kommer att berika läsupplevelsen. Multitasking tar inte fokus från vår huvudaktivitet idag, det är vår huvudaktivitet. Och det kommer även att påverka och utveckla den digitala litteraturen.
***
När texten digitaliseras försvåras definitionen av vad den bok är. När börjar en bok att vara en bok? När slutar en bok att vara en bok?
Enkelt svar: Spelar det någon roll?
När kultur blir digital händer spännande saker. De traditionella formaten bryts upp, men även mycket av det vi tidigare tagit för givet. Boken, som vi känt till den under de senaste 150 åren, har följt den industriella modellen av en produktcykel: tillverkning, marknadsföring, försäljning, distribution. Allt det här håller på att förändras. Digitaliseringen gör att nya vägar, kortare vägar, växer fram. Stigen från författarens huvud till läsarens hjärta är kortare än någonsin. Nya publiceringsvägar blir tillgängliga.
Men förutom distributionen lär digitaliseringen också förändra själva innehållet i boken, det har ju nya distributionskanaler alltid gjort tidigare. ”Vår kultur påverkas av dess förpackning”, inledde jag den här texten med. Nya distributionsmöjligheter förändrar våra berättelser och sättet att berätta dem på.
I en intressant artikel i Wall Street Journal från förra året skriver författaren Steven Johnson om att när böckerna blir digitala och indexeras i sökmotorer, så är det inte bara böckerna som fasta enheter som blir mer tillgängliga – även varje sida, varje stycke, varje mening blir sökbar och vill påkalla vår uppmärksamhet. Och varje sida, varje stycke, varje mening konkurrerar med varje annan mening, stycke, sida – på ett sätt som de aldrig gjort tidigare.
Att läsa en hel bok blir kanske plötsligt ointressant? Exempel: Varför läsa alla 340 sidorna som boken består av, när 2234 personer har kommenterat texten och märkt ut de 15 styckena som bäst förklarar det som just du söker. De andra läsarna har också kopplat ihop dessa 15 stycken med 15 stycken från andra böcker, skriva av andra författare.
Vem kan motstå ett sådant scenario? För ren nyttoläsning är vinsterna självklara. Boken fragmenteras, och det kommer göra oss effektivare i vår informationsinhämtning.
* * *
Men hur är det med skönlitteraturen och andra berättelser? Kommer de också att fragmenteras, styckas upp, bli stycken istället för långa kärnfulla berättelser? Vad händer med djupläsningen? Vad händer med textens unika egenskap att förklara komplexa och abstrakta resonemang och idéer?
Det återstår att se, så klart, allt kommer så klart att leva vidare parallellt med varandra. Men nedan följer en liten lista på idéer hur läsandet och skrivandet (och relationen mellan dem) kommer att förändras framöver.
1. Vi kommer att vilja läsa allt kortare texter.
I takt med att vi blir effektivare och får bättre filter att hitta fram till det vi verkligen är ute efter kommer vi också ta del av allt kortare texter. Vi kommer kräva att varje ny sida, varje nytt kapitel, motiverar oss tillräckligt för att läsa vidare. Konkurrensen från andra källor är nämligen starkare. Vi hittar fram till de styckena i texten vi vill åt, resten skippar vi. Och det gäller inte bara nyttoinformation. Många spår också ett återinförande av de kortare skönlitterära texterna – novellerna och essäerna. Också den korta följetången är på väg tillbaka i litteraturen. Allt det här har fått stå tillbaka de senaste decennierna, till förmån för den ”normallånga” romanen. Varför? För att folk tappade intresset för den typen av texter? Nej, snarare för att kortare texter har varit svåra att tjäna pengar på under många år (på grund av hur produktionsprocessen sett ut). Men med digitala berättelser ges plötsligt möjlighet att hitta ekonomi i dem igen, med mikrobetalningar och andra lösningar. Den korta texten är på väg in i våra medvetanden på riktigt.
2. Vi kommer att vilja läsa allt längre texter.
Samtidigt kommer vi också att läsa och skriva längre texter. Det vi verkligen bryr oss om och är intresserade av finns det nu möjlighet att skriva och läsa hur mycket som helst om. Tidigare har ekonomin för boken varit som bäst när den kostade mellan 5-20 kronor att trycka och var mellan 150 och 400 sidor lång. Då föll ekonomin kring tryckkostnader, försäljningspris och efterfrågan ut som bäst för den producerande enheten. Men för en elektronisk text gäller andra principer. Det kostar plötsligt lika lite att tillgängliggöra en text som är 140 tecken eller 140 000 tecken lång. Och den övre gränsen utraderas och en ökad omfång är inte längre en ökad kostnad (det är ju till exempel det här blogginlägget ett bra bevis på.). Istället handlar det bara om hur mycket tid och uppmärksamhet läsaren vill ge författaren (och vice versa).
3. Vi kommer att vilja läsa böcker som rör sig, är interaktiva och blandar olika media.
Nya typer av berättande kommer att växa fram. Och med nya möjligheter att berätta kommer också nya typer av berättelser. De kommer säkert att skilja sig och spreta åt alla möjliga håll och mediatyper. De som är bra på det här idag, spelutvecklarna, kommer säkerligen att visa vägen. De är grymma på berätta berättelser, och de utvecklar hela tiden nya tekniker och möjligheter.
4. Vi kommer att se läsning som något publikt och inte privat.
Idag är läsning av böcker något väldigt privat, men för alla som läser bloggar är det något väldigt socialt, till och med publikt. Du läser och kommenterar, du sprider vidare och rekommenderar. Att ha läst en bloggpost du inte kan länka till är att ha läst en bloggpost i onödan. Detsamma kommer ske för ”böcker”. Vi kommer aldrig läsa ensamma igen. Allt vi läser kan spridas, kommenteras och tipsas om. Och utvecklas, förbättras, remixas. Här kommer det att hända mycket de närmsta åren. Det är lätt att se boken som plats för samtal istället för en isolerad slutprodukt. Lägg där till hela community-byggandet kring en bok/berättelse och vår vilja att diskutera och fördjupa oss i ämnen vi verkligen är intresserade av.
5. Vi kommer att komma närmare författarna och gränserna mellan vem som är författare och vem som är läsare kommer att bli suddigare.
Idag är många författares läsarkontakt väldigt knapp. Många i bokbranschen lever också i myten om att en författare ska vara svårtillgänglig, mystisk och verklighetsfrånvänd. Det stämmer säkert för några få, men för de allra flesta finns det mycket att tjäna på att närma sig läsarna mer. Hittills har vägarna varit svåra; en boksignatur här, någon uppläsning där, kanske en bokmässa där. Internet och digital läsning gör det möjligt att utöka den här kontakten och det utbytet oerhört. Till och med att integrera den i berättelserna – att göra läsarna till en del av läsupplevelsen. Det handlar inte längre om ekonomiska möjligheter eller geografisk distans, det handlar bara om idéer. Och det kommer vi snart att se många av. Detsamma gäller kontakten mellan läsarna, där finns det mycket att göra och förbättra. Förändringen inom en femårsperiod kommer vara enorm.
6. Vi kommer att fortsätta läsa “helt vanliga böcker”.
Ja, Jan Guillou, du och dina barnbarn kan vara lugna.
* * *
”Det finns poänger i att upprätthålla en åtskillnad mellan bloggen som flöde och boken som stopp. Bloggar bör länka maximalt, men böcker blir sällan mer attraktiva bara för att man försökt trycka in så kallad interaktivitet mellan pärmarna. Boken bör förhålla sig till nätet som ett urval ur ett överflöd.”
/ Rasmus Fleischer i ”Det postdigitala manifestet” från 2009. (LÄS!)
Rasmus har helt rätt i mycket av det där. Böcker ser ut på ett visst sätt, och ska kanske fortsätta att se ut så även om de digitaliseras. Det behövs stabila referenspunkter även på en fluktuerande webb. Men böcker, som vi känner dem idag, är skapade för sitt format – de är skapade för att vara statiska, för att inte länkas. Texterna är skrivna för att bli tryckta i en pappersbok, inte till någonting annat.
Men föreställningen om vad en bok är och hur den ska vara, är på väg att förändras – och med det kommer också innehållet, berättelserna, att anpassas för de nya formaten. Och först då kommer det nya formatet kanske att kännas helt naturligt?
Säkert är i alla fall att nya möjligheter för berättandet är på intåg, och att det med det följer nya typer av berättelser.
Historien upprepar sig alltså igen – i framtiden.
